Ja ja - året är inte slut ännu här, men jag kan ändå backa bandet och säga att det varit ganska så händelserikt för min egen del i varje fall.
Jag har varit kass på att skriva nåt vettigt här på länge... fyllt inläggen med saker o ting som inte säger så mycket om vad jag egentligen går o funderar på... 'kanon' tycker säkert många som inte skulle yppa en tanke som passerar deras sinne!
Men jag har upptäckt sen länge att jag inte riktigt fungerar så... bloggar med små anekdoter och vardagshändelser i all ära, verkligen - jag gillar dom jättemycket o besöker dom mer än gärna:)
Men läser jag 199 inlägg av 200 i en blogg med enbart myspys och en rosa fluffig vardagsidyll, så börjar i varje fall jag att undra....!
(såvida det inte är en person jag känner väl!)
Det som ger mig mest är dom som vågar blottlägga vardagens problem och konfrontera dom med ord och åsikter!
En slags inre terapi för öppen ridå, men ändå inte... Jag har stängt inne så mycket skit (rent ut sagt) så många gånger när ens omgivning trott att allt varit fridens liljor... och det är så enormt tröttsamt o energislukande!
Självklart väljer var och en vad dom vill skriva - icke att förglömma, det har jag både full förståelse och respekt för! Man kan inte begära att alla ska känna sig bekväma med o fläka ut sina vardagsbekymmer o personliga problem - för ingen ska inbilla mig att dom inte finns där hos flesta - mer eller mindre!:) Sen är vi alla olika - om vi vill visa att man är tämligen normal eller om man hellre kör med en perfekt fasad utåt för att inte visa sina svaga punkter;)
Alla varianter finns, det bara är så!
Som sagt... den senaste tiden har varit... minst sagt händeslerik för mig... jag är inte speciellt van vid så mycket, så detta har räckt mer än väl för mig:) Dels att man varit inne och provat på jourhemsbiten i sommar - dock bara under en månads tid, men bara det har varit en enorm erfarenhet:) En positiv sådan! Få se om det kan bli mer utav den saken i framtiden:)
Sen har ju min massageutbildning gjort ett rejält lyft i min vardag oxå, för att inte tala om mitt eget mående. Är för evigt tacksam över att syrran min kom hit o viftade med sin lapp om meditationskursen hon skulle gå på nu i höst... vilket i sin tur väckte min nyfikenhet över massagekursen som oxå fanns att finna på samma lapp... och på den vägen vart det:)
Och har jag inte sagt det förut så säger jag det nu att jag är oerhört tacksam för alla som frivilligt ställt upp som försökskaniner under hela sommaren här och fram till nu - som låtit mig utöva min massage på er:) Utan er hade jag inte kunnat det jag kan idag kan jag lugnt säga!
Självklart har min praktik med min otroligt kunniga mentor gjort sitt också. Dom dagarna har varit ovärderliga minst sagt!
Sen vill jag oxå passa på och be om ursäkt om jag imellanåt verkat totalt insnöad med min massage o tjatat om den så era öron ömmat i tid o otid;) Sorry... men, jo... den har varit och är på min näthinna en hel del, liksom;)
Jag är egentligen medveten om det och försöker verkligen då och då att landa och känna efter hur det känns och vad som egentligen pågår... för det går undan kan jag säga.
Jag vill inte sväva iväg o glömma min omgivning... fast det gör jag inte egentligen, däremot känner jag att min fritid blivit begränsad en hel del sen utbildningen börjat - såklart! Konstigt vore annars!
Förut har man varit van vid många lediga dagar - som jag för all del kanske inte alltid förvaltat maximalt, men vadå... jag hinner väl, har jag tänkt;)
NU... när dagarna fyllts med annat så känns det kan jag ju berätta. Och detta är jag ovan vid - det är roligt, givande och spännande - men jag är ovan vid att tiden inte riktigt räcker till... och då menar jag inte att jag inte hinner höst o vårstäda eller kantklippa gräsmattan eller leta upp ursprungsroten till all kirskål.... nix, 'no way'... Det ger mig ingenting - däremot hann jag träffa mina vänner lättare förr, jag hann o vandra runt med vovven mer förr, jag hann o ta upp en bok lättare förr... för att inte tala om min scrapping.... jisses... så lite som jag scrappat i år har jag aldrig lyckats med innan! Saker som gjort att jag mått bra... Jag mår bra nu oxå - men jag är ovan vid min vardag på nåt vis...
Jag vet att hur många som helst arbetar heltid och sköter allt ändå utan o höja på ögonbrynet ens, men jag är inte sån... alltså reagerar jag.
Man vänjer sig väl... antar jag!?!
Iallafall.... alla som känner mig, mer eller mindre - jag har inte glömt er, jag ska bara vänja mig vid att omfördela dygnets 24 timmar på ett annat sätt:)
Massagen har tagit och tar mycket av min tid, men jag utgår ifrån att det är övergående eftersom jag är under utbildning och mycket har fått ske här hemma och på min övriga lediga tid. Nästa år - om allt går som det ska, så kanske det blir lite annorlunda uppstrukturerat iallafall:)
Dom flesta känner väl till talesättet: "Skomakarens barn går i dom sämsta skorna"... och lite så har det kännts med min massage här hemma oxå... mina nära o kära har fått minst känns det som ibland - det har stört mig till o från... jag vill ju hinna med alla! Men men... :)
Helgen den 7-8 november är helgen med stort H... då ska jag tenta - både teoretiskt och praktiskt och förhoppningsvis bli diplomerad massör!
Så... har jag inte fått total hjärnsläpp innan eller svimmat förr... så lär jag aldrig göra det, om jag fixar den helgen;)
Detta får räcka för idag... där är mer som vill ut, men jag får ta den efterhand... typ;)
Ta hand om er därute... köp en pumpa eller nåt'... ganska coola tingestar som växer upp från små frön;)
PS! Lämna gärna en "kråkspark", speciellt ni som brukar läsa här flitigt men som aldrig ger er till känna - alltid kul och "se" er oxå! Jag vet ju att ni finns ändå;)
*S*
...plockat ur tidningen PS!