Tja... vad ska jag säga.... (Obs! Långt!)

Jag har funderat både en o tusen gånger om jag ska skriva nåt' eller bara låte det bero, men det funkar dåligt. Väntar på att känslan ska gå över, men det verkar den inte göra.
Det är väl bara o erkänna för sig själv att alla bekymmer försvinner inte enbart för att man mår lite bättre eller har annat att fokusera på.
Tvärtom så finns dom kvar - orörda i befintligt skick o har inga planer alls på att försvinna. Ganska märkligt det där...
Ni kan sluta läsa här om ni tror att jag tänker drypa det här inlägget med tvångsmässiga glädjetjut - för nu är jag lite trött på o bara vara positiv... jag måste lyfta på locket lite.
Läs med mig eller hoppa till nästa blogg - fullt valfritt, tack o lov lever vi i ett fritt land!

Jag lär väl brottas med mina hjärnspöken till dö'dagar o jag antar att det är lika bra o vänja sig... bli bundis med dom eller nåt'!? Acceptera att dom bara kommer att vara där...
I somras gick tankarna runt i skallen att mannen var utan jobb... man tänkte hela tiden att allt ordnar sig bara han har ett jobb osv.
Nu har han ett jobb o allt ska förväntas vara fridens liljor! Exakt den paniken jag befarade för då har infunnit sig. Nu har han ett jobb o allt borde vara perfekt.
Och framförallt... tackolov att han har ett jobb oxå så att vi klarar av o betala bensinräkningen med, icke att förglömma;) Den chocken har jag ännu inte kommit över (lär väl aldrig göra heller!) Halva lönen går ju direkt till Statoil - vad vore dom utan oss som guldkund?!?;)

Som sagt, han får in pengar o man ska komma på fötter över en natt helst. Handla, leva o spara - helst allt på samma gång!
Köpa allt man ligger back med, fixa o dona... Leva gott o unna sig vardagens guldkant var det visst nån' som sa... och framförallt spara - spara till en buffert, spara till julen, spara till barnen, spara till nåt kul, spara för att renovera, spara om ifall att taket rasar in, spara till pensionen och helst till ens efterlevande oxå.... Jag bokstavligen spyr snart.
Fattar inte varför den biten måste "jaga" mig så... ständigt o jämt.

Jag är inte ekonomiskt lagd, kommer antagligen aldrig o bli... vet bara att jag inte löst gåtan hur jag ska kunna "få in en summa - använda hälften o spara det dubbla????" Vet ni????
För det känns bokstavligen som om "alla" lyckas alldeles ypperligt med det... Jag köper liksom inte den där skrönan "spara en hundring då och då"... jag är inte helt dum - bara lite för all del;)


Året är snart slut och ett nytt är snart i antågande... 2010... jag får väl se om min nya utbildning kan leda mig nån'vart... Just nu känner jag mig ärligt talat mest förvirrad OCH glad, missförstå mig inte:)
Vet inte riktigt hur jag konkret ska gå till väga bara. Jag o starta företag... pyts... har ju aldrig sysslat med sånt' och som sagt, jag o hålla koll på siffror... haha - skoja med mig;)
Jag vet att jag får råd o stöttning av min mentor... men det hade varit ganska trevligt o ha lite koll själv måste jag säga.

Suck o stön... vad var nu meningen med det här inlägget - egentligen??? Mest svammel på hög nivå känns det som.
En grej som oxå gnager hål i mig är huset vi bor i... jag undrar om jag har nån' större energitjuv i min närhet än mitt eget hem?!?
I snart 13 har vi bott här och åstadkommit vad??? Noll och inget! Det enda jag med åren kommit fram till är att jag defintivt inte är någon 'hus-människa', inte på nåt vis alls:(
Jag har för all del kämpat förtvivlat med att försöka intala mig att jag tycker om att bo i hus... - för det gör ju 'alla', eller hur!?:) ...och att jag tycker om att pyssla o planera om vartannat - för att enbart komma fram till samma tanke varenda gång... "det suger!!!"
Jag avskyr att renovera o jag hatar att rensa ogräs... alltså... "what to do???"

Köksrenoveringen var väl det som verkligen fick mig att inse att jag fullkomligt slösar bort mitt liv på nåt' jag överhuvudtaget inte vill!
Jag klarar knappt av att sitta i mitt eget kök idag utan att våndas över tiden vi lagt ner på det. Tycker inte det har varit värt det för fem öre.
Blotta tanken på att vi t.ex tillbringade 3 veckor av fyra på att skrapa kakelplattor på vår semester vittnar om hur sjukt det blev... "Kul minne"... NOT! Skulle kunna radera varenda bild på hårddisken som har med köksrenoveringen att göra... och jag som t.o.m hade tankar på att scrappa om köksbygget.... HUA! Hur tänkte jag där??? Tänkte jag alls???
För att inte tala om alla som sa att det bara var att "slita ut det gamla köket o in med det nya"... dom "hänger löst" kan jag lugnt säga;)


Problemet i denna fas är - hur ska man intala mannen i samma tankebanor??? Han kan oxå tänka sig att flytta faktiskt... så långt är det helt fantastiskt att vi är på samma linje:)
Men sen efter det är det kört... han flyttar nämligen gärna till större tycker han! Större hus och större tomt o större byggnader och större allt.... Större utrymme o samla skit på enligt min mening! Vem som ska sköta det har jag ingen aning om, för detta vi har nu sköts ju inte precis med nån' varm hand direkt...!?!

Bara idag här hemma hade vi lätt kunnat hyra ex antal containrar o fyllt med rent bråte... eller läs "JAG" hade kunnat göra det - han hade nog inte kastat så mycket.... "kan ju va' bra o ha typ!!!"
Vi har samlat på oss sjukt med saker genom åren här... bara en titt ner i källaren får mig att tuppa av, för att inte tala om garaget o vinden...
Så egentligen så svimmar jag vid blotta tanken på en flytt idag, med tanke på vilket jobb det hade varit. Samtidigt hade det varit en enorm befrielse... tänk o få lov att rensa ut ordentligt... vilken lättnad:)
Men sen var det ju det där med att tro på tomten o storken med... "dream on" liksom! Någon daskade precis till mig o sa åt mig o sluta dagdrömma... detta lär ju inte ske!

Så med andra ord... hur ska jag fixa o bo här o se allt förfalla o gro igen, när jag inte ens har lust o ork att göra nån'ting åt det?
Hade varit sin sak om jag varit totalt ekonimiskt oberoende... ojojoj liksom, så enkelt det hade varit då! Man hade bara lyft på luren... beställt en bunke byggfirmor etc. valt ut det man ville ha och hur, ur diverse kataloger o nätsidor o så hade man satt dom i arbete:)
Jag hade lätt hållt mig undan o återkommit när allt blivit klart - DÅ hade jag mycket väl kunnat bo i hus! Oj, så smidigt:)
Har defintivt inget behov av att visa att jag 'kan själv' eller lust att prova själv... har noll intresse, verkligen!!!
Får inte ens inspiration eller lust när jag ser 'alla andra' renovera och planera... tvärtom, det gör mig bara helt matt! Glad för deras skull, ja... men stå i det själv - 'nope'!
Där är så mycket annat jag vill göra än och viga mitt liv åt att rusta upp en gammalt hus som jag ändå inte har råd med...


Men... sen är det ju inte bara mannen jag måste ta hänsyn till, utan killarna oxå såklart... detta huset är deras trygghet, det vet jag! Dom skulle helst se att dom bodde här till vuxen ålder o lite till... så... ja!?!

Så... gott folk... lös den här tankegåtan åt mig så är ni duktiga;) För jag har då ingen lösning iaf.... det ger bara mer bränsle åt flera tankeknutar till mina hjärnspöken! Måste ju göda dom lite med;)

Sen som grädde på moset... detta ständiga dåliga samevet - jag BORDE vara tacksam o glad! Jag har faktiskt ett hus, tak över huvudet... och framförallt - vi är FRISKA, inte alla förunnat! Så varför i hela fridens namn kan jag inte bara sluta o grubbla o vara nöjd???
Som en väninna till mig sa; "jag skulle kunna bo i ett ruckel, bara gick fick komma ut i min egen trädgård".
Varför kan inte jag vara nöjd med det oxå?
Och märk väl - jag är INTE ute efter ett lyxhus eller statusprylar, 'no way'... säger mig ingenting - jag vill bara må gott i själen o vara omringad av positiv energi - inte bli ursugen på energi bara av att vara... Samtidigt vill jag poängtera att in i en lägenhet vill jag INTE, hualigan!!! Så snacka om att vara i dilemma med mig själv!?!
Vart ska jag hitta lösningen? Hos dom tibetanska munkarna i bergen? Hos hottentottarna i den utrotningshotade donka-stammen? Tja, ingen blekaste aning faktiskt....

Har någon överhuvudtaget orkat läsa ända hit, så ger jag er en eloge... *klappar i händerna*:)
Nu ska jag ta tag i snabeldraken o suga av detta hus lite... om inte annat så för min egen skull - nån' annan lär inte märka nån' skillnada iaf!

*Sing-a-long*
*S*

Sicken vecka... och än är den inte slut!?!

Vissa dagar kan verkligen få en tvärvändning som man inte räknat med! Man sitter hemma i godan ro och tror att allt är som vanligt.
Store sonen kommer hem från skolan - bänkar sig i soffan framför tv'n o slappar... tror jag! Istället hör jag en ynklig röst därifrån...
Då visaar det sig att han vurpat med sin sparkcykeln på väg hem från bussen - handtaget går rätt av o han flyger i backen med huvudet före!
Så nu såg han både dubbelt och inte alls - jätterädd var han:(

Så det blev ju ett samtal till sjukhusrådgivningen och en bilfärd rätt upp till akuten istället!
Allt gick ganska fort o vi behövde knappt vänta nåt alls - den effekten brukar det visst bli när man kommer upp med ett barn har jag fått erfara!
Allt lutade åt en rejäl hjärnskakning och rekommendationen blev en övernattning på barn!
Grabben var inte glad kan jag säga... rädd och förtvivlad om vartannat!
För att inte tala om skallebanken som började övermanna honom, hu!

Självklart bara för att krångla till allt så skulle jag på o jobba samma natt - kändes ju inte alls bra precis. Så det blev att jag var kvar hela kvällen på avdelningen och mannen stannade kvar över natten.
Dom kom in o kontrollerade puls/blodtryck varannan timme, så han fick ju ingen vidare ro och som grädde på moset så delade han rum med en liten bebis!!!
Hur bra var den lösningen säg???


Lillebror fick stanna hos moster - vilken smidig tur att hon jobbar vid lasarettet då;) Så han slapp vara själv tack o lov!
Tack o lov har man snälla kollegor som lovade o hoppa in om nöden skulle kräva det under natten - men tur i oturen så behövdes inte det!

Under natten röntgade dom hans huvud oxå, mycket pga att han började kräkas också - men ingen fara på taket som tur var! Men skönt dock att utesluta annat.
På morgonen väl hemma så fick jag prata med sonen själv och han lät betydligt piggare och glad blev jag:) Innan lunch var dom båda hemma igen och det var verkligen en lättnad:)
Först då kunde man slappna av och somna ordentligt...

Ja man får veta att man lever ibland! Men tänk så mycket värre det kunde ha varit ändå!
Samtidigt får man hoppas att han nu förstår allvaret i hur illa det faktiskt kan gå av att trilla i backen på det viset - dom tror ju gärna att dom är odödliga i den åldern dessvärre...

Man hör tyvärr mycket negativt om vården idag och med all rätt många gånger. Men i detta fallet - vilket jag är oerhört tacksam över så flöt allt på perfekt! Snabbt, noggrannt och effektiv personal - tryggt!


NU ikväll blir det soffan... har sovit efter min natt på jobb. Ser fram emot "Idol" och under tiden får jag väl ha lite 'massagelitteratur' i knäet... imorgon gäller det!!!
Klockan tio ska jag vara på plats med mina kurskamrater!
Min massagebänk ska med bl.a och min skalle får minsann vara med mig oxå;)
Puh... sen får det bära eller brista - tjoflöjt!!!
Pratade med min ena mentor i veckan med och där blev mycket sagt kan jag säga... hon är ju som sagt inte bara massör utan även ett mycket duktigt medium...;)
En oerhörd tillgång med andra ord!
Ha en god helg alla!!!

Höstfest i Sånna - välkomna:)

Hej o hå, luden tå... ;)

Nu på lördag den 26/9 har jag fått äran att vara med på en Höstfest i Sånna som "Hästboden i Sånna" anordnar - en f.d kollega till mig säljer en massa hästgrejor där bl.a och en hel del annat oxå för den delen:) Så det blir lite som "öppet hus" där!


Anledningen att jag ska vara med där är att jag ska ställa ut med min massage... och med mig kommer där att vara en hel del andra utställare och en massa jippon under dagen! Bl.a med smycken, tofflor, äpplen, hårprodukter, ansiktsmålning för barnen mm.
Så har ni inget annat för er på lördag, så tycker jag absolut att ni ska ta en sväng ut på "lannet" och beskåda detta... kommer att vara till glädje både för vuxna och barn:)
Bl.a kommer där att finnas både ponnyridning, shettisagility o kaninhoppning mm. mm.

Pssst! ...och så lösgodis för 3.90 kr/hg (supergoda sorter!!!) mm.

Som sagt, gå gärna in på följande adress och läs mera! Där finns även vägbeskrivning...
(Sånna ligger precis utanför Kvidinge)
www.hastbodenisanna.se

Häng på!!!

*S*

Nya "frillan"...

Okej, okej... jag är verkligen sketatrött... och egentligen har jag helt andra grejor jag borde visa o skriva om först än detta - men på andras begäran så kommer nya frillan här då;)

Fick nys om ett erbjudande nämligen som hette "Heta stolen"... för 200kr klipper o färgar dom - enligt deras tycke o smak!
Tja, priset passade mig perfekt just nu (tja... säg, alltid!) o jag får väl säga att jag är ganska modig vad gäller hår... jag menar vadå - det växer ju ut igen så... :)

Så här såg jag ut innan jag gick dit - alltså - som en piasavakvast, fast på höjden typ...
sletet o för långt!

Under tiden såg jag bl.a ut så här... med kaffe i muggen, yes;)


Väl hemma - nöjd o belåten så såg jag ut såhär....


Och bakifrån typ såhär.... nästan synd att man inte har ögon i nacken, hehe:)

Blev riktigt nöjd om jag får säga det själv - helt klart värt slantarna! Dessvärre (men av förklarliga skäl) så gör dom bara 'heta stolen' en gång/år och per/person, men jag ska absolut ha dom i åtanke framöver:)
Jag är inte så mö' för vad folk ska tycka, utan jag vill först o främst trivas i det själv... fast det gäller nog det mesta jag förtar mig med;)

Däremot blev grabbarna klippta av 2 praktikanter där - visserligen för halva priset, men... hm... nja... jag vet inte det...
Men men... som jag se förut - det växer ut igen;)

Natti natt!!!
*S*

Ännu ett strandbesök mellan skurarna:)

Härom kvällen tog vi vårt pick o pack o körde ut till Farhult o badade (läs: dom badade jag fotade!). Det var så kvavt o varmt, så det var bara o passa på... igår föll det desto mer från himlen istället kan man ju lugnt påstå!


Nackdelen/fördelen med Farhult är att där är så otroligt långgrunt överallt! Man går o går o vattnet är max till knäna för det mesta känns det som:)
Jättebra för mindre barn klart, men för större kan det bli lite trist kanske... och för våran koloss till hund blir det inte mycket till o simma - så han var helt slut på kvällen sen... det blir ju jobbigt för honom o plumsa runt i så lite vatten. Men visst, blöt blev han:)



Grabbarna hade iaf grymt roligt där... dels fanns där en uppsjö av maneter vid stranden som flöt upp, som killarna synade (kanske lite väl på nära håll förstås) o dels hade dom sina radiostyrda båtar med sig o dom funkade perfekt i det grunda vattnet!


Jag testade min kamera på allt i stort sätt o solen som var påväg ner glittrade vackert över vattnet... sååååå fint!
Så jag tror minsann vi alla var supernöjda efter den kvällen:)
Kändes lite extrabra o se vår lille "inneboende" skratta o må gott oxå!
Kan inte va' lätt o landa hos en familj som man knappt känner.... men det funkade finfint:)


...jag låter bilderna tala för sig själv - vassegoa'!


Har haft många funderingar egentligen i skallen dom sista dagarna... om både ditt o datt... få se om jag kan få ner dom på pränt en dag bara!
Man borde verkligen ha datorn i närheten plus tiden, när sådana anfall kommer över en... men men, det är inte alltid det är så!

Det var alles för den här gången - sänghalmen drar o ovanvåningen är full av barn o lånebarn... så dom lär vakna i arla morgonstund 'as usual'.... "orka" säger jag då!!!! =)

Att 1 myggbett kan jäklas så!!!

När vi var på Bolmsö förra månaden fick över 150 mygg+knottbett... jag vill absolut inte påstå att jag mådde väl av det! Men härom dagen får jag 1 (ett) myggbett på ovansidan av underarmen (öh... fattar ni?) - dagen efter såg jag ut som en råkopia av Karl-Alfred!


Jag fick inte plats i mitt eget skinn kändes det som - en aningens obehagligt!
Man väntar nästan på den dan' kroppen säger ifrån på allvar... litta rälit trots allt!
Ännu skummare att jag glömde fotografera det, hehe...
Men men, jag överlevde det med:)


Igår trotsade vi värmen med att åka till stranden - vi testade Vejbystrand denna gången!
Ska vi åka till stranden så har vi en bit o åka oavsett vart vi väljer o åka - så då är det lite kul o testa nåt nytt!
Som dom flesta vet så är jag ingen älskare av stränder - sand överallt o kallt blött vatten... gärna vassa stenar o kletig äcklig tång till det... mmm... yummie - 'not!'
Ja, det hjälps inte - "me not like!" Men självklart har jag full respekt för alla som älskar det - liksom jag får respekt tillbaka för att jag inte är lika förtjust;)


Jag åker alltså enbart iväg för killarnas skull o hundens möjligtvis, mer än gärna... klart att grabbarna ska bada liksom - bara jag slipper;)
Så ser ni mig på en badstrand, så är det sällan av fri vilja o jag sitter inte där ensam förmodligen, hehe!
Men men, 'that's just me!'


En lustig grej däremot... förr kunde jag bli brun som en pepparkaka ute i solen! Idag blir jag fläckvist röd och får soleksem o klåda så jag håller på att få fnatt!!!
Ännu en anledning o sitta under ett gigantiskt parasoll med ett par billiga solglasögon från Ullared eller nåd', hehe!
Kan inte ha dyrare bågar... lägger dom bara överallt så dom försvinner eller går sönder!


Iallafall... killarna hade skoj... dom letade krabbor o småfisk, doppade sig både då o då... Cash simmade efter pinnar för glatta livet:)
Alltså, precis som det ska vara:)


Jag satt o passade kylväskan med fikat o fotograferade:)
Någon måste ju föreviga dessa härliga stunder, eller hur? ;)
Japp, så är det med det:)
Bilderna får tala för sig själv...

"Over n' out" för den här gången;)
*S*

Det ska tältas o övernattas, heeeeela tiden;)

Så måtte regngudarna vara snälla resten av sommaren:)
Våra grabbar har verkligen längtat... efter att få sova över hos och med sina kompisar - antingen hemma eller i tält!

Ja jag är bara glad - man vet vart dom är och det är ett billigt nöje:)
Dom asar på täcken o kuddar o liggunderlägg - ibland åker hela madrassen oxå ut!
Sicket gitande... men dom gör det gärna:)
Man skulle vilja vara en liten mygga där inne o lyssna på deras 'snickesnack' om kvällarna - eller inte?!?! :)
Kanske lika så bra o inte höra allt... håhå jaja!


Imorgon får vi en liten inneboende!
Ska bli intressant... skoj... och en liten utmaning:)
Vi ska ju testa på det där med familjehem lite... 4 veckor bara!


Har röjt o fixat idag i killarnas rum... våra egna killar ska dela rum under tiden, vilket vi kommit överrens om sen innan.
Så just precis nu ser där ganska så ok ut faktiskt - nästan lite organiserat... men bara nästan;)
Så länge det nu varar... :)

Natti natt sålänge!
*S*

Så härligt det är med "låne-barn" =)

Jo men seriöst... jag varken vill eller har velat ha fler barn än dom 2 jag har och nu när man har möjlighet o passa småttingar så är det ju verkligen hur kul som helst:)
Man lånar dom ett par dar eller så... njuter o pysslar för fullt, tar till sig alla go'bitar o alla eventuella "dispyter" fullkomligt rinner av en som olja på en gås... sen lämnar man tillbax dom efter 'låne-tiden' utan förseningsavgift eller kravbrev, hehe:) Perfekt ju!!!

Sen är det ju alltid lättare med "låne-barn" än med ens egna, så är det ju alltid... nyhetens behag osv. Även våra egna killar idag har varit underbara... jätte engagerade o lättsamma att ha att göra med:) Bara en sådan sak som att få alla fyra i säng ikväll... inom en kvart låg alla!!! Undrens tid är inte förbi alltså;)

Måste därför få bjuda på en liten bildkavalkad från dagen idag... Pia & Pelle skulle ha fest hemma på gatan, så det var deras 'söt-ploppar' som förgyllt vår dag idag;)
Dagen till ära så blev Isac 5 år just idag (och Lucas blev 3 i måndax), så givetvis gjorde jag en tårta åt dom som vi smaskade i oss till fikat:)

Tänk bara det här... sitta ihop med dom "stora grabbarna"!!!

Själva tårtan blev såhär... riktigt smarrig - inte mycket kvar av den nu...:)

Stämningen när ljusen skulle tändas var nästan mäktig:)

Studsmattan var och är en säker hit - den går alltid hem:)

Efter maten var det ju lördax-godiset som hägrade... :)

En liten kvällspromenad lyckades vi oxå klämma in... sen fick det plats lite mer godis;)

Isac...

Lucas...

...och en sista vända på mattan innan läggdax...

... natti natti - lika bra o knoppa in själv - för dom där små fjunen lär inte sova länge;)

*S*

En bild-resumé på vår Bolmsö-vecka....

Hej o hå...

Tänker inte skriva nån' lång radänga om vår vecka på Bolmsö... men däremot bjuda på lite bilder därifrån! Det kanske kan kännas lite lagom!?

Stället var iaf toppen, en riktig idyll (i varje fall för mig!) trots alla mygg o knott - det bara är så; dessa kryp älskar mig ovillkorligt!

Här sitter vi på altanen o äter grillat, första kvällen där...

En bit av stranden som vi hade till gång till, en egen privat remsa...

Det t.o.m stod "Privat":)

Stugan framifrån... med hästahagen inpå knuten:)

Cash hade inga problem o komma överrens med dessa ponnisarna:)

En hel del spex hanns oxå med:)
Baconchips kan man ha till mycket - solskydd på näsan typ!

En spann o en håv kom grabbarna långt med...

Sovloftet där grabbarna huserade...

Lite minigolf o trampebåtar roade dom oxå sig med...

Thaimat blev det en kväll... gotte!

...och lite fiske såklart!

'Over n' out'

*S*