Tja... vad ska jag säga.... (Obs! Långt!)

Jag har funderat både en o tusen gånger om jag ska skriva nåt' eller bara låte det bero, men det funkar dåligt. Väntar på att känslan ska gå över, men det verkar den inte göra.
Det är väl bara o erkänna för sig själv att alla bekymmer försvinner inte enbart för att man mår lite bättre eller har annat att fokusera på.
Tvärtom så finns dom kvar - orörda i befintligt skick o har inga planer alls på att försvinna. Ganska märkligt det där...
Ni kan sluta läsa här om ni tror att jag tänker drypa det här inlägget med tvångsmässiga glädjetjut - för nu är jag lite trött på o bara vara positiv... jag måste lyfta på locket lite.
Läs med mig eller hoppa till nästa blogg - fullt valfritt, tack o lov lever vi i ett fritt land!

Jag lär väl brottas med mina hjärnspöken till dö'dagar o jag antar att det är lika bra o vänja sig... bli bundis med dom eller nåt'!? Acceptera att dom bara kommer att vara där...
I somras gick tankarna runt i skallen att mannen var utan jobb... man tänkte hela tiden att allt ordnar sig bara han har ett jobb osv.
Nu har han ett jobb o allt ska förväntas vara fridens liljor! Exakt den paniken jag befarade för då har infunnit sig. Nu har han ett jobb o allt borde vara perfekt.
Och framförallt... tackolov att han har ett jobb oxå så att vi klarar av o betala bensinräkningen med, icke att förglömma;) Den chocken har jag ännu inte kommit över (lär väl aldrig göra heller!) Halva lönen går ju direkt till Statoil - vad vore dom utan oss som guldkund?!?;)

Som sagt, han får in pengar o man ska komma på fötter över en natt helst. Handla, leva o spara - helst allt på samma gång!
Köpa allt man ligger back med, fixa o dona... Leva gott o unna sig vardagens guldkant var det visst nån' som sa... och framförallt spara - spara till en buffert, spara till julen, spara till barnen, spara till nåt kul, spara för att renovera, spara om ifall att taket rasar in, spara till pensionen och helst till ens efterlevande oxå.... Jag bokstavligen spyr snart.
Fattar inte varför den biten måste "jaga" mig så... ständigt o jämt.

Jag är inte ekonomiskt lagd, kommer antagligen aldrig o bli... vet bara att jag inte löst gåtan hur jag ska kunna "få in en summa - använda hälften o spara det dubbla????" Vet ni????
För det känns bokstavligen som om "alla" lyckas alldeles ypperligt med det... Jag köper liksom inte den där skrönan "spara en hundring då och då"... jag är inte helt dum - bara lite för all del;)


Året är snart slut och ett nytt är snart i antågande... 2010... jag får väl se om min nya utbildning kan leda mig nån'vart... Just nu känner jag mig ärligt talat mest förvirrad OCH glad, missförstå mig inte:)
Vet inte riktigt hur jag konkret ska gå till väga bara. Jag o starta företag... pyts... har ju aldrig sysslat med sånt' och som sagt, jag o hålla koll på siffror... haha - skoja med mig;)
Jag vet att jag får råd o stöttning av min mentor... men det hade varit ganska trevligt o ha lite koll själv måste jag säga.

Suck o stön... vad var nu meningen med det här inlägget - egentligen??? Mest svammel på hög nivå känns det som.
En grej som oxå gnager hål i mig är huset vi bor i... jag undrar om jag har nån' större energitjuv i min närhet än mitt eget hem?!?
I snart 13 har vi bott här och åstadkommit vad??? Noll och inget! Det enda jag med åren kommit fram till är att jag defintivt inte är någon 'hus-människa', inte på nåt vis alls:(
Jag har för all del kämpat förtvivlat med att försöka intala mig att jag tycker om att bo i hus... - för det gör ju 'alla', eller hur!?:) ...och att jag tycker om att pyssla o planera om vartannat - för att enbart komma fram till samma tanke varenda gång... "det suger!!!"
Jag avskyr att renovera o jag hatar att rensa ogräs... alltså... "what to do???"

Köksrenoveringen var väl det som verkligen fick mig att inse att jag fullkomligt slösar bort mitt liv på nåt' jag överhuvudtaget inte vill!
Jag klarar knappt av att sitta i mitt eget kök idag utan att våndas över tiden vi lagt ner på det. Tycker inte det har varit värt det för fem öre.
Blotta tanken på att vi t.ex tillbringade 3 veckor av fyra på att skrapa kakelplattor på vår semester vittnar om hur sjukt det blev... "Kul minne"... NOT! Skulle kunna radera varenda bild på hårddisken som har med köksrenoveringen att göra... och jag som t.o.m hade tankar på att scrappa om köksbygget.... HUA! Hur tänkte jag där??? Tänkte jag alls???
För att inte tala om alla som sa att det bara var att "slita ut det gamla köket o in med det nya"... dom "hänger löst" kan jag lugnt säga;)


Problemet i denna fas är - hur ska man intala mannen i samma tankebanor??? Han kan oxå tänka sig att flytta faktiskt... så långt är det helt fantastiskt att vi är på samma linje:)
Men sen efter det är det kört... han flyttar nämligen gärna till större tycker han! Större hus och större tomt o större byggnader och större allt.... Större utrymme o samla skit på enligt min mening! Vem som ska sköta det har jag ingen aning om, för detta vi har nu sköts ju inte precis med nån' varm hand direkt...!?!

Bara idag här hemma hade vi lätt kunnat hyra ex antal containrar o fyllt med rent bråte... eller läs "JAG" hade kunnat göra det - han hade nog inte kastat så mycket.... "kan ju va' bra o ha typ!!!"
Vi har samlat på oss sjukt med saker genom åren här... bara en titt ner i källaren får mig att tuppa av, för att inte tala om garaget o vinden...
Så egentligen så svimmar jag vid blotta tanken på en flytt idag, med tanke på vilket jobb det hade varit. Samtidigt hade det varit en enorm befrielse... tänk o få lov att rensa ut ordentligt... vilken lättnad:)
Men sen var det ju det där med att tro på tomten o storken med... "dream on" liksom! Någon daskade precis till mig o sa åt mig o sluta dagdrömma... detta lär ju inte ske!

Så med andra ord... hur ska jag fixa o bo här o se allt förfalla o gro igen, när jag inte ens har lust o ork att göra nån'ting åt det?
Hade varit sin sak om jag varit totalt ekonimiskt oberoende... ojojoj liksom, så enkelt det hade varit då! Man hade bara lyft på luren... beställt en bunke byggfirmor etc. valt ut det man ville ha och hur, ur diverse kataloger o nätsidor o så hade man satt dom i arbete:)
Jag hade lätt hållt mig undan o återkommit när allt blivit klart - DÅ hade jag mycket väl kunnat bo i hus! Oj, så smidigt:)
Har defintivt inget behov av att visa att jag 'kan själv' eller lust att prova själv... har noll intresse, verkligen!!!
Får inte ens inspiration eller lust när jag ser 'alla andra' renovera och planera... tvärtom, det gör mig bara helt matt! Glad för deras skull, ja... men stå i det själv - 'nope'!
Där är så mycket annat jag vill göra än och viga mitt liv åt att rusta upp en gammalt hus som jag ändå inte har råd med...


Men... sen är det ju inte bara mannen jag måste ta hänsyn till, utan killarna oxå såklart... detta huset är deras trygghet, det vet jag! Dom skulle helst se att dom bodde här till vuxen ålder o lite till... så... ja!?!

Så... gott folk... lös den här tankegåtan åt mig så är ni duktiga;) För jag har då ingen lösning iaf.... det ger bara mer bränsle åt flera tankeknutar till mina hjärnspöken! Måste ju göda dom lite med;)

Sen som grädde på moset... detta ständiga dåliga samevet - jag BORDE vara tacksam o glad! Jag har faktiskt ett hus, tak över huvudet... och framförallt - vi är FRISKA, inte alla förunnat! Så varför i hela fridens namn kan jag inte bara sluta o grubbla o vara nöjd???
Som en väninna till mig sa; "jag skulle kunna bo i ett ruckel, bara gick fick komma ut i min egen trädgård".
Varför kan inte jag vara nöjd med det oxå?
Och märk väl - jag är INTE ute efter ett lyxhus eller statusprylar, 'no way'... säger mig ingenting - jag vill bara må gott i själen o vara omringad av positiv energi - inte bli ursugen på energi bara av att vara... Samtidigt vill jag poängtera att in i en lägenhet vill jag INTE, hualigan!!! Så snacka om att vara i dilemma med mig själv!?!
Vart ska jag hitta lösningen? Hos dom tibetanska munkarna i bergen? Hos hottentottarna i den utrotningshotade donka-stammen? Tja, ingen blekaste aning faktiskt....

Har någon överhuvudtaget orkat läsa ända hit, så ger jag er en eloge... *klappar i händerna*:)
Nu ska jag ta tag i snabeldraken o suga av detta hus lite... om inte annat så för min egen skull - nån' annan lär inte märka nån' skillnada iaf!

*Sing-a-long*
*S*

En utmaning... det var längesen!

Hej hopp:)

Hittade den här utmaningen inne hos Ejris precis... och bara precis kände för o sätta tänderna i den direkt, hehe!
Som sagt, folk som känner mig väl o som om möjligt kan acceptera o respektera det - så är jag ingen fan av julen alls, har aldrig varit! Har kännt länge redan nu att det börjar krypa under huden på mig... fixar det dåligt!
Försöker o inte prata om det, utan låtsas som ingenting... orkar liksom inte försvara o förklara mig hela tiden... men så är det, skit i det:)
Så nu... lite utmaning;)

Alkoholfri glögg eller glögg med alkohol?

Glögg med alkohol... den alkoholfria är så söt så det kryllar sig i öronen!!!

Egen pepparkaksdeg eller färdigköpt?

Färdigköpt! Orka mecka liksom.... ;) Den i affären är ju god...!

Kokt julskinka, ugnsbakad skinka eller kanske rentav ingen julskinka alls?

Tja, den är ju ganska god förståss... in i ugnen med den:)

Glittret i granen, lodrätt eller vågrätt?

Men skoja med mig... orka bry mig!;)

Tomten kommer med klappar eller klapparna ligger under granen?

Har ingen skorssten, så här kommer ingen tomte;)

Rim på klapparna eller bara juletikett?

Etikett, snabbt o lätt!

Jenny Nyström-jul eller amerikansk jul?

På sin höjd Jenny Nyström.... amerikansk jul - hualigan!!! Vem ska betala den elräkningen bl.a???

Fira jul hemma eller hos någon annan?

Fira???

Lussekatt eller pepparkaka?

Pepparkaka med grönmögelost, mmm... dregglar:) Men lussebullar e gott med!!!

Knäck med hackad mandel i eller utan?

Gärna med!

Carolas eller Mariah Careys julsånger?

Men för guds skull, skona mig!!!

Äta först och klappar sen, eller klappar först och äta sen?

Äta såklart... :) nåt' kul får man ju ha!!!

Julstjärnor eller hyacinter?

Tja... kvittar väl... glömmer vattna dom ändå;)

Julgranen in i stugan den 23:e eller granen in långt innan det?

Öh... spela roll eller? Bara den står där till julafton typ - lär ju barra järnet ändå...;)

Skulle du kunna tänka dig att jobba på julafton?

Har jag gjort så många gånger, så det är väl inget märkvärdigt med det!

Bakar du något till jul? Vad?

Lite... för barnens skull... lussebullar, finska pinnar, pepparkakor...

Vilket föredrar du, lussekatter med eller utan russin?

Med!!!

Vill du ha egenproducerat julgodis eller köpt?

Köpegodis funkar alldeles ypperligt!

Knäck eller ischoklad?

Får väl bli knäck eftersom jag inte kan äta ischokladen...

Hur ser din adventsljusstake (den man tänder varje söndag) ut?

Smides stake.... utan för mycket 'krussiduller'!

Som fönsterprydnad: stjärna eller elljusstake?

Stjärnor... mindre glödlampor som går sönder!

Vill du ha julkort med brevbäraren eller i mailen?

Känn ingen press... mail går så bra så;)

Vilka färger har ni till jul? Klassiskt röd/grön/vit? Guld/isblå?...eller vad?

Svart!!! Näe... skoja bara, rött eller nåt'... ;)

När julpyntar du hemma?

Runt första advent förhoppningsvis, så är det gjort liksom. Då åker 'allt' fram, sen får det va'...!

Har varje jul prydnad sin bestämda plats år ut och år in?

Jo men eller hur... *asg* ( i lådorna uppe på vinden, hehe!)

Vad bara MÅSTE hänga/finnas i granen?

Katten!!! Eller nej, inte det...?! Röda kulor då, kan ju vara lämpligt eller... vadå fantasi...;)

Har du ett färgtema i granen?

Alltid!!! Öhhh.... 'not'!!!

Levande gran eller plastgran?

Äkta... är ju djurälskare så... trevligt med alla kryp som följer med in, hehe!

Hur ser din jul frukost ut?

Frukost??? Öh... va? Ändra nu inte på nåt', utan ge mig kaffe bara!!!

Brukar du göra något aktivitet på julafton, t.ex. gå en promenad, spela sällskapsspel osv.?

Om möjligt; så lite som möjligt! Fast mannen har fått för sig att "vi" ska ha 'hockeyspels-turnering' varje jul med killarna.... sköter dom så bra så;)

Dricker ni köpeglögg eller hemmagjord?

Köpeglögg... orka mecka - igen;) Måste ju gynna affärerna med liksom, hehe...

Vilken glögg brukar du dricka på jul om ni köper den?

Tycker faktiskt om dom vita glöggsorterna... och även dom smaksatta... med rom, whiskey... mmm, yummie:)

Vad av dessa saker brukar ni ha i glöggen, mandel, hasselnötter eller russin?

Mandel och russin... hasselnötter ger mig sån konstig färg i nyllet...!

Finns det någon frukt som är ett MÅSTE till jul?

Clementiner... apelsiner... men 'måste' och 'måste'... det vet jag inte!?

Vilken är din favorit julskiva?

Men sluuuuuta!!!

Vilken är din favorit jul låt?

Himla tjat... ok då... den som Jehovas Vittne spelar varje jul;)

Vad skulle du inte vilja vara utan på julbordet, vad är ett absolut måste?

Janssons... sillen.... gröten....

Nämn tre rätter du lagar helt själv till julbordet?

Skinkan, janssons, äggen.... hehe:)

Föredrar du vörtbröd med russin eller utan?

Med russin såklart:)

Risgrynsgröt eller Ris à la malta?

Båda går bra... gärna med apelsin eller clementinbitar i, friskar upp!

Vill du ha dopp i grytan eller inte på julbordet?

Tack, men nej tack...

Dricker du julmust eller mumma till julbordet?

Julmust

Vilket är ditt bästa jul recept som du har fått av din mamma eller svärmor?

Hmm... har ett julskinerecept som ger en himla saftig julskinka - från svärmis:)

Tittar du varje år på Kalles julafton?

Nej... långt ifrån...

Vilken snutt är favoritsnutten ur Kalles julafton?

Tjuren Ferdinand kanske... som softar under korkeken typ;)

Har du sett Karl-Bertil Jonssons jul?

Jo...

Har ni tomte hemma?

På loftet möjligen...?!

Köper du julklappar till många?

Njae... barnen är ju prio' ett liksom!

Tycker du att det skall vara julklappar till alla eller bara barnen?

Bara barnen - tillräcklig shoppinghysteri under den månaden ändå!

Tycker du att julklapparna skall vara inslagna i affären eller vill du göra det själv?

Måste ju tänka på alla arbetslösa... klart dom kan slå in dom åt mig;)

Färgglatt eller enfärgat julklappspapper?

Spela roll eller??? Det ska ju ändå av ju...!

Roligast att få i sin julklapp?

Klarar mig jättebra utan;) Möjligen en grytlapp från barnen eller en smörkniv... blir kanon:)

Vad skulle den ultimata julklappen vara till dig i år?

En vecka utomlands där dom inte vet vad en svensk jul är;) Underbart!!!

Så... det var väl alles:)
Kopiera den gärna inne hos er!

Kram kram och god j-la jul på er, haha!!!

*S*

Lite om tentan och så... :)

Ja alltså... OM det nu är möjligt att det undgått någon i min närhet att jag tog min diplomering i helgen - så säger jag det (igen!) nu... så är det sagt, hehe! (så ni gulliga som redan gratulerat mig femtielva gånger, kan ju kanske kludda ner nåt' annat, tihi!) Om inte annat så tänkte jag bjuda på lite bilder från helgen... som för övrigt gick finfint:)

Vi fick börja så smått med att massera/behandla våra båda mentorer och efter det fick vi varsin ny kund att behandla personligt - allihopa samtidigt i samma rum!
Lite pirrigt, men jag kände mig ovanligt cool iallafall... puh!
Allt gick bra:)

Strax efter det ett skriftligt prov - fattas bara annat!
Den fixade vi med:)
Yes!

Helgen avslutades med en hel del prat och tankar kring mycket - allt mellan himmel o jord!
God mat fick vi oxå... "Wallenbergare med riktig potatismos, sås o grönt". Hur gott som helst!
Våra båda lärare fick lite blommor utav oss fyra...
...och vi alla fick varsitt halssmycke av dom - alla personligt gjorda åt var och en av oss:)
Själfallet fick vi även vårt diplom - äntligen:)

Och som avslutning på det hela så möttes jag av min syster o man utanför dörren när vi alla skulle gå hem... som sagt, varför blir jag inte förvånad "söstra min";)
Fick famnen full av blommor, skumpa o present:)
Tack - glad blev jag:)

Jag var faktiskt helt slut efter denna helg... både fysiskt o psykist tror jag!
Antagligen av all spänning o förväntan... och man kände även ett visst vemod!
En liten sorg över att allt är slut... praktiken, träffarna med alla o alla goa skratt o kloka ord o tankar man fått höra på vägen.
Men man får se det som en början på något annat helt enkelt... kapitel två, typ;)
Kan ju bli intressant... eller nåt':)

Min ena mentor; Manuela

Den här massageutbildningen har betytt massor för mig, både själsligt och personligt! Det är inget jag tänker lägga i träda, utan jag vill verkligen utveckla det vidare.
Så nu får man smida vidare... medans järnet är varmt;)

Sen är det ju även som så... att bara för att jag är klar, så betyder det ju inte att jag inte behöver fler o öva på - snarare tvärtom:)
Så tveka inte om ni är nyfikna eller sugna;)
Man lär hela tiden nåt' nytt, varje person och kropp är ju unik!

Återigen... har massor innanför pannan som vill ut här... mycket jag går o funderar på... massor som jag kommit fram till o som jag vill ändra på i mitt liv... men det är svårt!
Jag har inte ens lösning på allt själv... så tiden får utvisa vad som ska ske - eller inte?!

Detta får räcka för nu... natti:)
*S*

Sicken vecka... och än är den inte slut!?!

Vissa dagar kan verkligen få en tvärvändning som man inte räknat med! Man sitter hemma i godan ro och tror att allt är som vanligt.
Store sonen kommer hem från skolan - bänkar sig i soffan framför tv'n o slappar... tror jag! Istället hör jag en ynklig röst därifrån...
Då visaar det sig att han vurpat med sin sparkcykeln på väg hem från bussen - handtaget går rätt av o han flyger i backen med huvudet före!
Så nu såg han både dubbelt och inte alls - jätterädd var han:(

Så det blev ju ett samtal till sjukhusrådgivningen och en bilfärd rätt upp till akuten istället!
Allt gick ganska fort o vi behövde knappt vänta nåt alls - den effekten brukar det visst bli när man kommer upp med ett barn har jag fått erfara!
Allt lutade åt en rejäl hjärnskakning och rekommendationen blev en övernattning på barn!
Grabben var inte glad kan jag säga... rädd och förtvivlad om vartannat!
För att inte tala om skallebanken som började övermanna honom, hu!

Självklart bara för att krångla till allt så skulle jag på o jobba samma natt - kändes ju inte alls bra precis. Så det blev att jag var kvar hela kvällen på avdelningen och mannen stannade kvar över natten.
Dom kom in o kontrollerade puls/blodtryck varannan timme, så han fick ju ingen vidare ro och som grädde på moset så delade han rum med en liten bebis!!!
Hur bra var den lösningen säg???


Lillebror fick stanna hos moster - vilken smidig tur att hon jobbar vid lasarettet då;) Så han slapp vara själv tack o lov!
Tack o lov har man snälla kollegor som lovade o hoppa in om nöden skulle kräva det under natten - men tur i oturen så behövdes inte det!

Under natten röntgade dom hans huvud oxå, mycket pga att han började kräkas också - men ingen fara på taket som tur var! Men skönt dock att utesluta annat.
På morgonen väl hemma så fick jag prata med sonen själv och han lät betydligt piggare och glad blev jag:) Innan lunch var dom båda hemma igen och det var verkligen en lättnad:)
Först då kunde man slappna av och somna ordentligt...

Ja man får veta att man lever ibland! Men tänk så mycket värre det kunde ha varit ändå!
Samtidigt får man hoppas att han nu förstår allvaret i hur illa det faktiskt kan gå av att trilla i backen på det viset - dom tror ju gärna att dom är odödliga i den åldern dessvärre...

Man hör tyvärr mycket negativt om vården idag och med all rätt många gånger. Men i detta fallet - vilket jag är oerhört tacksam över så flöt allt på perfekt! Snabbt, noggrannt och effektiv personal - tryggt!


NU ikväll blir det soffan... har sovit efter min natt på jobb. Ser fram emot "Idol" och under tiden får jag väl ha lite 'massagelitteratur' i knäet... imorgon gäller det!!!
Klockan tio ska jag vara på plats med mina kurskamrater!
Min massagebänk ska med bl.a och min skalle får minsann vara med mig oxå;)
Puh... sen får det bära eller brista - tjoflöjt!!!
Pratade med min ena mentor i veckan med och där blev mycket sagt kan jag säga... hon är ju som sagt inte bara massör utan även ett mycket duktigt medium...;)
En oerhörd tillgång med andra ord!
Ha en god helg alla!!!

Man får ju bju' på sig själv ibland...!

Fast bara ibland - är ju inte precis den som håller hov eller står modell precis;) Men idag skulle vi rasta kidsen på luftkuddeland i Hbg och då lurade dom upp oss i den här munderingen...
Inte för att jag precis märkte nån' skillnad i min smidighet, men dock... ;)


Kan bara nämna i förbifarten att jag föll som en fura till slut - pang!!!
Tänk er en skalbagge på rygg - typ;)
Hihi....

Tjingeling!
*S*

Tävling i Rosa...

Självklart vill man vara med o stödja "Rosa Bandet" med allt vad det innebär!
Hittade även en liten tävling inne hos Annette - häng gärna på och länka till hennes blogg:)
Motivering att vara med o stötta.... tja, man behöver inte gå längre än till sig själv - man har ju själv två såna där "boobisar" så... !!!

*S*

Sicket år....

Ja ja - året är inte slut ännu här, men jag kan ändå backa bandet och säga att det varit ganska så händelserikt för min egen del i varje fall.
Jag har varit kass på att skriva nåt vettigt här på länge... fyllt inläggen med saker o ting som inte säger så mycket om vad jag egentligen går o funderar på... 'kanon' tycker säkert många som inte skulle yppa en tanke som passerar deras sinne!
Men jag har upptäckt sen länge att jag inte riktigt fungerar så... bloggar med små anekdoter och vardagshändelser i all ära, verkligen - jag gillar dom jättemycket o besöker dom mer än gärna:)
Men läser jag 199 inlägg av 200 i en blogg med enbart myspys och en rosa fluffig vardagsidyll, så börjar i varje fall jag att undra....!
(såvida det inte är en person jag känner väl!)

Det som ger mig mest är dom som vågar blottlägga vardagens problem och konfrontera dom med ord och åsikter!
En slags inre terapi för öppen ridå, men ändå inte... Jag har stängt inne så mycket skit (rent ut sagt) så många gånger när ens omgivning trott att allt varit fridens liljor... och det är så enormt tröttsamt o energislukande!
Självklart väljer var och en vad dom vill skriva - icke att förglömma, det har jag både full förståelse och respekt för! Man kan inte begära att alla ska känna sig bekväma med o fläka ut sina vardagsbekymmer o personliga problem - för ingen ska inbilla mig att dom inte finns där hos flesta - mer eller mindre!:) Sen är vi alla olika - om vi vill visa att man är tämligen normal eller om man hellre kör med en perfekt fasad utåt för att inte visa sina svaga punkter;)
Alla varianter finns, det bara är så!

Som sagt... den senaste tiden har varit... minst sagt händeslerik för mig... jag är inte speciellt van vid så mycket, så detta har räckt mer än väl för mig:) Dels att man varit inne och provat på jourhemsbiten i sommar - dock bara under en månads tid, men bara det har varit en enorm erfarenhet:) En positiv sådan! Få se om det kan bli mer utav den saken i framtiden:)

Sen har ju min massageutbildning gjort ett rejält lyft i min vardag oxå, för att inte tala om mitt eget mående. Är för evigt tacksam över att syrran min kom hit o viftade med sin lapp om meditationskursen hon skulle gå på nu i höst... vilket i sin tur väckte min nyfikenhet över massagekursen som oxå fanns att finna på samma lapp... och på den vägen vart det:)

Och har jag inte sagt det förut så säger jag det nu att jag är oerhört tacksam för alla som frivilligt ställt upp som försökskaniner under hela sommaren här och fram till nu - som låtit mig utöva min massage på er:) Utan er hade jag inte kunnat det jag kan idag kan jag lugnt säga!
Självklart har min praktik med min otroligt kunniga mentor gjort sitt också. Dom dagarna har varit ovärderliga minst sagt!
Sen vill jag oxå passa på och be om ursäkt om jag imellanåt verkat totalt insnöad med min massage o tjatat om den så era öron ömmat i tid o otid;) Sorry... men, jo... den har varit och är på min näthinna en hel del, liksom;)
Jag är egentligen medveten om det och försöker verkligen då och då att landa och känna efter hur det känns och vad som egentligen pågår... för det går undan kan jag säga.
Jag vill inte sväva iväg o glömma min omgivning... fast det gör jag inte egentligen, däremot känner jag att min fritid blivit begränsad en hel del sen utbildningen börjat - såklart! Konstigt vore annars!
Förut har man varit van vid många lediga dagar - som jag för all del kanske inte alltid förvaltat maximalt, men vadå... jag hinner väl, har jag tänkt;)
NU... när dagarna fyllts med annat så känns det kan jag ju berätta. Och detta är jag ovan vid - det är roligt, givande och spännande - men jag är ovan vid att tiden inte riktigt räcker till... och då menar jag inte att jag inte hinner höst o vårstäda eller kantklippa gräsmattan eller leta upp ursprungsroten till all kirskål.... nix, 'no way'... Det ger mig ingenting - däremot hann jag träffa mina vänner lättare förr, jag hann o vandra runt med vovven mer förr, jag hann o ta upp en bok lättare förr... för att inte tala om min scrapping.... jisses... så lite som jag scrappat i år har jag aldrig lyckats med innan! Saker som gjort att jag mått bra... Jag mår bra nu oxå - men jag är ovan vid min vardag på nåt vis...


Jag vet att hur många som helst arbetar heltid och sköter allt ändå utan o höja på ögonbrynet ens, men jag är inte sån... alltså reagerar jag.
Man vänjer sig väl... antar jag!?!
Iallafall.... alla som känner mig, mer eller mindre - jag har inte glömt er, jag ska bara vänja mig vid att omfördela dygnets 24 timmar på ett annat sätt:)
Massagen har tagit och tar mycket av min tid, men jag utgår ifrån att det är övergående eftersom jag är under utbildning och mycket har fått ske här hemma och på min övriga lediga tid. Nästa år - om allt går som det ska, så kanske det blir lite annorlunda uppstrukturerat iallafall:)
Dom flesta känner väl till talesättet: "Skomakarens barn går i dom sämsta skorna"... och lite så har det kännts med min massage här hemma oxå... mina nära o kära har fått minst känns det som ibland - det har stört mig till o från... jag vill ju hinna med alla! Men men... :)

Helgen den 7-8 november är helgen med stort H... då ska jag tenta - både teoretiskt och praktiskt och förhoppningsvis bli diplomerad massör!
Så... har jag inte fått total hjärnsläpp innan eller svimmat förr... så lär jag aldrig göra det, om jag fixar den helgen;)

Detta får räcka för idag... där är mer som vill ut, men jag får ta den efterhand... typ;)
Ta hand om er därute... köp en pumpa eller nåt'... ganska coola tingestar som växer upp från små frön;)

PS! Lämna gärna en "kråkspark", speciellt ni som brukar läsa här flitigt men som aldrig ger er till känna - alltid kul och "se" er oxå! Jag vet ju att ni finns ändå;)

*S*

Coelogynes Fotoutmaning i Hbg 17/10

Tackar Ingela för ett mycket trevligt initiativ till denna roliga fototävling som utmanade oss alla denna eftermiddag! Vi som hängde på var Pia, Jeanette, Jacqueline, Ottilia och Ingela såklart:)
Endast fantasin kunde sätta stopp för hur vi tolkade alla 10 olika fotouppdrag:)
Gå gärna in o kolla dom andra deltagarnas foton och se hur dom har tolkat orden jämfört med t.ex mig!

Här kommer mina bidrag till "Coelogynes Fotoutmaning"

1. En röd tråd.... skosnörena:)

2. Högt... högt upp i det blå!

3. Sex... ja, kan det bli mer tydligt?:)

4. Glädje... i en ordlek:)

5. Tång... (S)tång

6. Motsatser... Svart - Vitt

7. Förlorat... blommorna har förlorat sin blomning!

8. Form... ja, bilden talar väl för sig själv:)

9. Självporträtt!!!

10. Resa.... Bye bye:)

...en himla trevlig tävling:)

Tack för mig!

*S*

PS! Lycka till Peter med valet av vinnare;)

Sex räcker!

Sex nära vänner är allt du behöver, enligt livsstilsförfattaren Mark Vernon.
Så ha inte dåligt samvete för att du inte hinner med dina hundra polare på Facebook eller i mobilens telefonbok:)

...plockat ur tidningen PS!

Scrapdax igen - välkomna:)

Jahapp... för den eller dom som inte redan vet eller har anmält sitt intresse så blir det till o scrappa tills fingrarna blöder nu på söndag - återigen på Ättekulla (vid kvarterets pizzeria)!

I all sin enkelhet - du tar med dina scrapsaker o ett gott humör!
Portarna slår upp kl.10.00 och vi håller på tills vi inte giter mer;)

Det kostar gratis och alla är välkomna:)
Anmäl er gärna till Jacqueline så får hon lite koll på läget:)

Må gott alla!
*S*

Hösten är här...

...och för mig personligen är den välkommen - jag tycker verkligen om hösten!
Färgerna i naturen är fantastiska - det känns som om allt sätts på laddning till nästa vår när allt ska blomma upp igen:)
Jag bara hoppas att inte höstvindarna rycker av allt för tidigt, för har väl alla löven trillat av så är det grått sååååååå himla länge!
I den mån jag hinner så tar jag med mig kameran ut och försöker föreviga färgprakten i naturen medan den lyser upp som bäst:)


Jag vet att inte allt för många håller med mig, men hösten är nog den årstiden jag känner mig mest i harmoni med - får sådan ro i själen.... Alla årstiderna har sitt, men hösten är min! För mig är den inte fullt lika emotionellt stressande... knasigt kanske, men sån' är jag:)
Inre demoner som ständigt gör sig påminda inom mig.


Sommaren är härlig, men då ska gärna "allt" ske och hinnas med - även fast man själv är den som avgör vad och hur mycket! Omedvetet har jag väl en inre press utifrån från min omgivning som stressar upp mig... dumt... jag jobbar på det - försöker avgöra själv vad som känns bäst för mig och min familj!


Vintern är ok den med... och hade vi fått lite snö som låg ibland hade man kanske blivit lite glad o pigg av det "ljusa" oxå, men den risken är ju minimal här nere i Skåneslätt dessvärre.
Julen är för mig personligen ett ständigt gissel... mest en känsla som ger mig en klump i magen hela december månad! Jag önskar verkligen att jag hade sett det mysiga och rofyllda i denna högtid... men för mig är det svårt.
Plågar mig igenom den för killarnas skull... försöker göra "det man ska" osv.
Senaste julen tyckte jag ändå jag hade läget skapligt under kontroll... sänkte ribban inom mig, sänkte kraven... och mådde faktiskt bättre:)
Inte för att jag stått på huvudet andra år, långt ifrån - men rent psykiskt varvade jag ner och det var inte helt fel. Gäller bara o komma på hur;)
Ja jag vet... jag är och förblir knepig , "but that's me"!


Jag respekterar verkligen alla som njuter o är rent lyriska 2 månader innan jul, men låt mig få lulla runt i min egen bubbla... så lovar jag att allt blir frid o fröjd;)
Jag är stor nu och bestämmer själv och så länge jag är kapabel och tänka o tycka själv så... tänker jag fortsätta med det:)


Jag utgår ifrån att folk i min omgivning försöker göra det som passar dom bäst också... och utgår ifrån sitt och sina egna önskemål och inte vad "alla andra" tycker att man bör göra eller borde tycka. Förhoppningsvis är folk starka nog och stå för sina åsikter utan att slaviskt böja sig för kollektiva grupptryck i tid o otid.
.Inte lätt det där alltid... alla är vi olika, unika i en lika värld!
Sticker man ut så är inte det bra... man faller ur ramen och det stör folk!
Tänk så hemskt... !


Men iallafall... stå på er där ute - det kan ni om ni bara vill:)
Gå nu ut och njut av hösten - sug in alla färger i naturen så ska ni se... !


*S*

Gårdagen...

...måste jag ju bjuda lite bilder på:)
Jag var ju ute i Sånna på höstfesten hos Eva-Lena med familj:)
Vilket jobb dom lagt ner - som flitiga myror hela högen!
Dessvärre var vädret emot oss lite denna dag! Lite råkallt, mulet med några regnskurar... men vädret till trots så var där en jämn ström av besökare hela dagen och det tackar vi för;)
Det var skoj o träffa lite folk man inte sett på länge!

En del utav alla stånden som fanns där... lite blandad kompott!

Kan ärligt säga att det där med kaninhoppning verkar lite skumt enligt min mening! Men dom såg faktiskt ut att tycka det var kul:)

Många stannade till och beundrade dessa små liven... kaniner går väl alltid hem, speciellt hos barnen:)

Även shettis agility bjöds det på...

...liksom spansk riduppvisning - väldans pampigt!

Sist men inte minst så måste jag presentera gårdens lille "Ville" - redan jordens charmtroll:)

Personligen gjorde jag inte många knop denna dag, men ändå kastade jag in handduken redan vid nio igår kväll!
Med magen full av goa' kräftor (som store sonen önskat att äta i evigheter nu) kröp jag till sängs ihop med killarna - och somnade till "Hulken" som dom skulle ligga o titta på;)
Antagligen för mö' frisk luft på en och samma gång!

Tjingeling!
*S*