Måste skriva nåt' för att få bort mitt förra inlägg lite... inte för att jag ångrar att jag skrev det - inte alls... för si och så känner jag ibland, kan inte rå för att det bubblar över i tankelådan då o då!
Har pratat om det med ett par personer - oberoende av varann o en del nya frön har såtts o ligger långsamt o gror... ! Självklart måste ju en dialog finnas mellan mig o mannen o jag kämpar mig blå med att få fram mina tankar - men det är verkligen inte lätt när man hela tiden upptäcker att han tänker o upplever samma saker som mig - fast helt annorlunda!
Så f.n så får jag nog vara glad om vi hittar en gyllene medelväg?!?
Nåväl...
Detta kommer att bli ett ganska så "djuriskt" inlägg, så för er som inte ägnar djurriket nån' större hjärnverksamhet kan gå och pyssla med annat under tiden;)
För ca. 1½ vecka sedan så... kom killarna hem lagom upprörda o berättade att en granne (en av många) skulle lämna bort alla sina kattungar (3 st) till ett katthem OM ingen kom o "räddade" dom.... 7 månader är dom små liven o jag har förvisso känt till dom sen dom föddes i maj... och grabbarna försökte redan i somras o adoptera en av dom, men då var vi nog mindre mottagliga - än nu!
Vad som istället skedde nu jämfört med i somras har jag inte det blekaste aning om?!?
Nämnde det för mannen som jag var hundra på skulle slå bakut - men döm om min förvåning när han bara ryckte lite på axlarna o sa att det var ok om vi kollade lite...
Så då gjorde jag o store sonen det - "kollade lite"... !
3 vanliga hederliga "bonnakatter" - korthåriga i mycket traditionella kulörer!
En hona i sköldpadd, en svart hane med en del vitt och en pytteliten hane i grårandig pyjamas!
Eftersom store sonen snart fyller år och till råga på allt miste sitt marsvin för några veckor sedan, så kände vi att det kunde bli en ypperlig födelsedagspresent:)
Så under en fika hos grannen försökte vi komma fram till vilken av dom som skulle få flytta hem till oss.... :)
Den vackra honan i sköldpadd valde vi faktiskt bort direkt... hon ville inte ens titta på oss o sprang mer eller mindre bort hela tiden! Kändes inte alls nåt' vidare kul!
Ganska så skönt, får då kunde vi räkna bort en iaf:)
Sen satt den svartvite klumpen rätt länge o gosade hos Rasmus... en ganska så kompakt o fyrkantig hankatt, mjuk o fluffig:)
Väldans nära att det blev han faktiskt... fast vi sa att han var relativt lik Kasper som vi redan har i färgerna!
Fast vi var ganska så överens om att utseendet inte skulle styra, utan personligheten!
Mot slutet stack iallafall den lille gråe fram sin lilla personlighet... och visade sig vara minst lika kelig som sin svarte bror:)
Möjligen lite skygg, men tuff o piggelin när han väl blev varm i hasorna:)
Nåt' som förundrade oss var hur 3 syskon kunde bli så olika - både i storlek o färger... man skulle kunna tro att dom var i olika ålder alla tre:)
Fast vem vet hur många fäder som varit inblandade i stundens hetta, hehe;)
Så med andra ord så följde den lille grå med hem - "Simba" hette han där... men vi gillade inte det någon av oss, så efter nån' dag blev han
"Plutten" med oss alla:)
Frågan är hur 'pluttig' han kommer o se ut som färdigvuxen, men det kan ju bli en annan historia, hehe:)
Cash blev jätteglad när vi kom hem med honom o trodde han kunde pussa o slicka honom som han alltid gör med Kasper, men se det gick minsann inte... tog 2 sekunder så var Plutten som en boll, fräste till och smällde 10 klor över nosen på Cash - snabbare än en höna hann o sk-ta!!!
Lika snabbt retirerade Cash o la sig platt som en spätta på golvet och tittade chockerat på det lilla knytet som just golvat honom!
"Vad hände???" ;)
Märk väl att Cash ligger inne med 70kg... alltså, vi pratar ju lite kroppshydda kontra 2 kg kattunge;)
Dagarna som följde var Cash väldans reserverad så fort Plutten visade sig - han var faktiskt riktigt rädd... stora megavovven - MEN minst lika nyfiken på det lilla pyret som tydligen skulle finnas kvar här i huset!
Kasper - tålmodig o tolerant som han alltid är, gjorde inget större väsen över denna lilla pälsboll som invaderat hans fram till nu enväldiga revir inomhus!
Plutten däremot tuffade till sig var gång Kasper kom i närheten med o spotta o fräsa - Kasper orkade med nöd o näppe höja på huvudet... hela kroppsspråket skrek "trötta mig - suck";)
Idag funkar det sååååå bra... inga kontroverser alls, inga bråk o inga katt-astrofer alls!
Cash vågar peta på honom o Plutten tolererar det:) Plutten framförallt gör allt för o vinna Kasper förtroende... kelar o fjäskar för honom, men Kasper är måttligt road - men som vanligt tålig!
Däremot får det ensamma marsvinet "Fnatte" stå ut med o bli söndertittad genom buren titt som tätt under dagarna, liksom "Goj-Fan" i sin stora bur... fast speciellt vad gäller intresset för "Goj-Fan" så har blomsprutan åkt fram illa kvickt så fort Plutten försökt o närma sig buren... och hittills har det haft mycket god effekt - vatten i en tunn stråle mitt i pannan är inte poppis;)
Det är faktiskt väldans märkligt... vi har faktiskt fått hem alla våra djur med mycket kort o oplanerat varsel!
Marsvinen fixade jag hem via en kollega, med bur o allt i en handvändning... Hunden blev vår inom 2 veckor via en omplaceringsannons som vi såg samma dag... Första katten plockade jag hem samma dag som sonen 'larmade' om honom på skolan... Gojan skulle vi 'provköra' lite hastigt o lustigt efter speciella omständigheter o kvar blev ju även han, som tur var;) Och nu Plutten... pang bom... även han inneboende hos oss efter ett par dagar bara!
Inte mycket till planerande eller diskuterande alls precis:)
Och bra har det blivit - alltihopa:)
Men så är vi ju som vi är allihopa... glada i djur... närheten av dom, alla ljuden, alla påhitt o tokigheter som hör till med dom... mm. mm. mm.
Det gör gott i själen - iallafall för oss!
Ett tomt hus utan fyrfotingar eller fjäderfän hoppas jag inte att jag får uppleva - det hör liksom till... o hos killarna fyller djuren en stor funktion med, på många vis!
Självklart stor respekt för dom som inte tåler djur eller ens är intresserade... alla är vi olika o har olika behov o krav - men sådana är vi och så här bor vi iallafall:)
Detta blev mer än lovligt långt, så det får bli en avrundning här! Likaså blev ämnet enkelspårigt, men för mig en positiv och uppiggande sak bland alla andra grubblerier som kan förekomma i min lilla cell då och då!
Sköt om er!
*S*
