Önskar er alla ett Gott Nytt År 2010!!!

Måste få bort "Julefriden" med nåt annat... så varför inte en nyårshälsning:)
Det nya året är verkligen ett oskrivet blad... ett positivt sådant får vi hoppas, på alla plan!
Året som snart gått har varit annorlunda... positivt på många sätt:)
Samtidigt kan man bara konstatera att mycket är kvar att förändra... massor till och med!
Så vi får väl se vad det nya året har att bringa... ???
Önskar alla bara gott:)

Fira för fullt o ta det lugnt med raketerna - om ni nu tvunget måste använda några;)
*S*

"Julefrid..."

Detta borde jag läsa o lära mig utantill och sen verkställa!!!
Klicka här:)
*fniss*

*S*

Skumt...

Igår kändes allt riktigt ok... dagen innan dess likaså... jag kunde råda o stötta mina vänner... jag hade full koll på det mesta... allt kändes riktigt ok... för att idag utbytas mot en maktlös kamp över hjärnans tankar! Hur skumt är inte det???

Hur mår vi idag egentligen? Och varför mår vi som vi mår? Vad händer egentligen? Var och varanna "går i väggen" som det så fint heter idag - men som i realiteten betyder att man verkligen har kraschlandat både fysiskt o psykiskt. Vardagen blir en kamp att klara av... dom enklaste tankarna o göromålen blir oöverkomliga. Varför?

Senast igår satt jag och sa att nu när man mår skapligt så skulle man hitta bra redskap att använda sig utav när man känner av vissa varningstecken innan att man börjar må dåligt... Igår tyckte jag att det mesta var under kontroll... idag vaknade jag med en utmattande känsla av inre kaos! Vad hände där imellan? Och varför infann sig den känslan idag?
Inte 17 hade jag nån' kontroll idag inte:(

Vi stöttar varandra i varandras olika panikångest... vi har samma grytor med samma röror i, fast olika innehåll! Är det inte underligt så säg?
En klen tröst är att man inte är ensam... samtidigt som det är just det som är skrämmande - att så många känner likadant!
Fast i denna mängden finns det ändå folk som inte har en aning om vad man pratar om eller upplever... speciellt folk på dom 'höga stolarna' som ska avgöra HUR dåligt man egentligen mår och även OM man mår dåligt alls!
Just nu sitter många och har ingen aning om, om dom blir utförsäkrade nästa år... och nästa steg - vad händer då???
Vilken härlig julklapp, är det inte det???

Sen finns det nåt fint som kallas för 'rehab-möten'... det ska man gå på när man är sjukskriven för att andra folk ska komma fram till vad som är fel o vad man ska göra för att bli bra! Visst låter det fint:) Undrar om det inte är lite tvärtom... dom sitter med statistik o siffror som måste bli bättre - alltså måste dom få folk till o börja jobba igen fort som attan, kosta vad det kosta vill!
Sen att det i slutändan blir katastrof, vill nog ingen kännas vid...


Jag känner verkligen med alla dom som är i den sitsen just nu... jag är inte där själv (än!) - tack o lov, fast man mår som man mår då och då... man känner ju av det... oron, maktlösheten och att inte ha kontroll.

Och december månad ska ju vara så gemytlig och rofylld... ack ja! Men för mig är och förblir den ett inre stressmoment - allt vad jag borde åstadkomma, allt jag borde handla, allt jag borde tycka, allt jag borde hinna med, allt jag borde tycka o känna...
Tycker fortfarande att det är en komersiell period, handlarnas Mekka - köparnas fördärv!
Visst, det är vad man gör det till såklart... men den inre och yttre pressen finns där.
Antagligen beror det på mina inre demoner som jag inte har makt över - något jag måste komma underfund med o lära mig att tackla... frågan är bara hur!
Hjälper inte att folk säger åt mig att 'julen är så fin, det tycker ju alla'...
Tänk om man bara kunde bestämma sig för att allt skulle vara bra - så bra det hade varit:)

Nu sprang tangenterna iväg igen... detta som bara skulle bli ett par rader, som vanligt. Pladder, pladder...
Iallafall... imorgon är en ny dag - förhoppningsvis ljusare än den som varit... kanske!


Som sagt - god jul på er!

/S

En snabbis till "Ge-Kå's" :)

Japp, så blev det - en halvspontan liten snabbis till Ullared idag - lördag till trots:)
Fastän mannen o jag var dit för ca.3 veckor sedan o handlade oss bokstavligen fattiga - så "glömde" vi helt bort det där med julklappar o födelsedagspresenter... !

Så när Jeanettan frågade om jag ville med en kortis så nappade jag direkt!
Fast jag funderade både två och en gång hur jag egentligen tänkte... åka upp en lördag - innan jul?!? Jag som lovat mig själv o aldrig åka upp en lördag igen.... !

Men döm om vår förvåning när vi ca. 8.30 på morgonen var framme o möttes av noll kö!?! Plus lagom med folk inne under hela dagen... skumt!
Och när vi skulle ut var det bara o välja en tom kassa... coolt:)
Riktigt härligt!
Ännu härligare känsla när man faktiskt kände sig nöjd efter några timmar och till råga på allt; ganska så klar!
Ett par tre saker har jag kvar o inhandla här hemma, men inget avancerat... Lätta o hitta och som märkligt nog inte fanns där uppe!

Denna gången lös kamerakillarna med sin frånvaro, liksom "coole Morgan" - men det känns lite som det kunde kvitta!
Frågan är vad folk egentligen tror om 'Ge-Kå's', som aldrig varit där... ?
För min del förändrar tv-programmet ingenting för mig... jag fortsätter med mina rundor upp varje år - vår och höst! Har inte råd o låta bli känns det som plus att det är himla skoj - man får ju ta det för vad det är... Ge-Kå's är och förblir Ge-Kå's!

Ser fram emot o få packa upp sen i lugn o ro när killarna somnat eller nåt'... :)
Tack Jeanettan & Fia för en trevlig o sällskaplig tur upp!!!

Tjingeling!
*S*

Vår nye inneboende - låååångt, igen;)

Måste skriva nåt' för att få bort mitt förra inlägg lite... inte för att jag ångrar att jag skrev det - inte alls... för si och så känner jag ibland, kan inte rå för att det bubblar över i tankelådan då o då!
Har pratat om det med ett par personer - oberoende av varann o en del nya frön har såtts o ligger långsamt o gror... ! Självklart måste ju en dialog finnas mellan mig o mannen o jag kämpar mig blå med att få fram mina tankar - men det är verkligen inte lätt när man hela tiden upptäcker att han tänker o upplever samma saker som mig - fast helt annorlunda!
Så f.n så får jag nog vara glad om vi hittar en gyllene medelväg?!?
Nåväl...

Detta kommer att bli ett ganska så "djuriskt" inlägg, så för er som inte ägnar djurriket nån' större hjärnverksamhet kan gå och pyssla med annat under tiden;)


För ca. 1½ vecka sedan så... kom killarna hem lagom upprörda o berättade att en granne (en av många) skulle lämna bort alla sina kattungar (3 st) till ett katthem OM ingen kom o "räddade" dom.... 7 månader är dom små liven o jag har förvisso känt till dom sen dom föddes i maj... och grabbarna försökte redan i somras o adoptera en av dom, men då var vi nog mindre mottagliga - än nu!


Vad som istället skedde nu jämfört med i somras har jag inte det blekaste aning om?!?
Nämnde det för mannen som jag var hundra på skulle slå bakut - men döm om min förvåning när han bara ryckte lite på axlarna o sa att det var ok om vi kollade lite...
Så då gjorde jag o store sonen det - "kollade lite"... !


3 vanliga hederliga "bonnakatter" - korthåriga i mycket traditionella kulörer!
En hona i sköldpadd, en svart hane med en del vitt och en pytteliten hane i grårandig pyjamas!
Eftersom store sonen snart fyller år och till råga på allt miste sitt marsvin för några veckor sedan, så kände vi att det kunde bli en ypperlig födelsedagspresent:)
Så under en fika hos grannen försökte vi komma fram till vilken av dom som skulle få flytta hem till oss.... :)


Den vackra honan i sköldpadd valde vi faktiskt bort direkt... hon ville inte ens titta på oss o sprang mer eller mindre bort hela tiden! Kändes inte alls nåt' vidare kul!
Ganska så skönt, får då kunde vi räkna bort en iaf:)
Sen satt den svartvite klumpen rätt länge o gosade hos Rasmus... en ganska så kompakt o fyrkantig hankatt, mjuk o fluffig:)
Väldans nära att det blev han faktiskt... fast vi sa att han var relativt lik Kasper som vi redan har i färgerna!
Fast vi var ganska så överens om att utseendet inte skulle styra, utan personligheten!
Mot slutet stack iallafall den lille gråe fram sin lilla personlighet... och visade sig vara minst lika kelig som sin svarte bror:)
Möjligen lite skygg, men tuff o piggelin när han väl blev varm i hasorna:)


Nåt' som förundrade oss var hur 3 syskon kunde bli så olika - både i storlek o färger... man skulle kunna tro att dom var i olika ålder alla tre:)
Fast vem vet hur många fäder som varit inblandade i stundens hetta, hehe;)

Så med andra ord så följde den lille grå med hem - "Simba" hette han där... men vi gillade inte det någon av oss, så efter nån' dag blev han "Plutten" med oss alla:)
Frågan är hur 'pluttig' han kommer o se ut som färdigvuxen, men det kan ju bli en annan historia, hehe:)


Cash blev jätteglad när vi kom hem med honom o trodde han kunde pussa o slicka honom som han alltid gör med Kasper, men se det gick minsann inte... tog 2 sekunder så var Plutten som en boll, fräste till och smällde 10 klor över nosen på Cash - snabbare än en höna hann o sk-ta!!!
Lika snabbt retirerade Cash o la sig platt som en spätta på golvet och tittade chockerat på det lilla knytet som just golvat honom!
"Vad hände???" ;)
Märk väl att Cash ligger inne med 70kg... alltså, vi pratar ju lite kroppshydda kontra 2 kg kattunge;)

Dagarna som följde var Cash väldans reserverad så fort Plutten visade sig - han var faktiskt riktigt rädd... stora megavovven - MEN minst lika nyfiken på det lilla pyret som tydligen skulle finnas kvar här i huset!
Kasper - tålmodig o tolerant som han alltid är, gjorde inget större väsen över denna lilla pälsboll som invaderat hans fram till nu enväldiga revir inomhus!
Plutten däremot tuffade till sig var gång Kasper kom i närheten med o spotta o fräsa - Kasper orkade med nöd o näppe höja på huvudet... hela kroppsspråket skrek "trötta mig - suck";)


Idag funkar det sååååå bra... inga kontroverser alls, inga bråk o inga katt-astrofer alls!
Cash vågar peta på honom o Plutten tolererar det:) Plutten framförallt gör allt för o vinna Kasper förtroende... kelar o fjäskar för honom, men Kasper är måttligt road - men som vanligt tålig!


Däremot får det ensamma marsvinet "Fnatte" stå ut med o bli söndertittad genom buren titt som tätt under dagarna, liksom "Goj-Fan" i sin stora bur... fast speciellt vad gäller intresset för "Goj-Fan" så har blomsprutan åkt fram illa kvickt så fort Plutten försökt o närma sig buren... och hittills har det haft mycket god effekt - vatten i en tunn stråle mitt i pannan är inte poppis;)


Det är faktiskt väldans märkligt... vi har faktiskt fått hem alla våra djur med mycket kort o oplanerat varsel!
Marsvinen fixade jag hem via en kollega, med bur o allt i en handvändning... Hunden blev vår inom 2 veckor via en omplaceringsannons som vi såg samma dag... Första katten plockade jag hem samma dag som sonen 'larmade' om honom på skolan... Gojan skulle vi 'provköra' lite hastigt o lustigt efter speciella omständigheter o kvar blev ju även han, som tur var;) Och nu Plutten... pang bom... även han inneboende hos oss efter ett par dagar bara!
Inte mycket till planerande eller diskuterande alls precis:)
Och bra har det blivit - alltihopa:)
Men så är vi ju som vi är allihopa... glada i djur... närheten av dom, alla ljuden, alla påhitt o tokigheter som hör till med dom... mm. mm. mm.
Det gör gott i själen - iallafall för oss!


Ett tomt hus utan fyrfotingar eller fjäderfän hoppas jag inte att jag får uppleva - det hör liksom till... o hos killarna fyller djuren en stor funktion med, på många vis!
Självklart stor respekt för dom som inte tåler djur eller ens är intresserade... alla är vi olika o har olika behov o krav - men sådana är vi och så här bor vi iallafall:)


Detta blev mer än lovligt långt, så det får bli en avrundning här! Likaså blev ämnet enkelspårigt, men för mig en positiv och uppiggande sak bland alla andra grubblerier som kan förekomma i min lilla cell då och då!
Sköt om er!
*S*

Tja... vad ska jag säga.... (Obs! Långt!)

Jag har funderat både en o tusen gånger om jag ska skriva nåt' eller bara låte det bero, men det funkar dåligt. Väntar på att känslan ska gå över, men det verkar den inte göra.
Det är väl bara o erkänna för sig själv att alla bekymmer försvinner inte enbart för att man mår lite bättre eller har annat att fokusera på.
Tvärtom så finns dom kvar - orörda i befintligt skick o har inga planer alls på att försvinna. Ganska märkligt det där...
Ni kan sluta läsa här om ni tror att jag tänker drypa det här inlägget med tvångsmässiga glädjetjut - för nu är jag lite trött på o bara vara positiv... jag måste lyfta på locket lite.
Läs med mig eller hoppa till nästa blogg - fullt valfritt, tack o lov lever vi i ett fritt land!

Jag lär väl brottas med mina hjärnspöken till dö'dagar o jag antar att det är lika bra o vänja sig... bli bundis med dom eller nåt'!? Acceptera att dom bara kommer att vara där...
I somras gick tankarna runt i skallen att mannen var utan jobb... man tänkte hela tiden att allt ordnar sig bara han har ett jobb osv.
Nu har han ett jobb o allt ska förväntas vara fridens liljor! Exakt den paniken jag befarade för då har infunnit sig. Nu har han ett jobb o allt borde vara perfekt.
Och framförallt... tackolov att han har ett jobb oxå så att vi klarar av o betala bensinräkningen med, icke att förglömma;) Den chocken har jag ännu inte kommit över (lär väl aldrig göra heller!) Halva lönen går ju direkt till Statoil - vad vore dom utan oss som guldkund?!?;)

Som sagt, han får in pengar o man ska komma på fötter över en natt helst. Handla, leva o spara - helst allt på samma gång!
Köpa allt man ligger back med, fixa o dona... Leva gott o unna sig vardagens guldkant var det visst nån' som sa... och framförallt spara - spara till en buffert, spara till julen, spara till barnen, spara till nåt kul, spara för att renovera, spara om ifall att taket rasar in, spara till pensionen och helst till ens efterlevande oxå.... Jag bokstavligen spyr snart.
Fattar inte varför den biten måste "jaga" mig så... ständigt o jämt.

Jag är inte ekonomiskt lagd, kommer antagligen aldrig o bli... vet bara att jag inte löst gåtan hur jag ska kunna "få in en summa - använda hälften o spara det dubbla????" Vet ni????
För det känns bokstavligen som om "alla" lyckas alldeles ypperligt med det... Jag köper liksom inte den där skrönan "spara en hundring då och då"... jag är inte helt dum - bara lite för all del;)


Året är snart slut och ett nytt är snart i antågande... 2010... jag får väl se om min nya utbildning kan leda mig nån'vart... Just nu känner jag mig ärligt talat mest förvirrad OCH glad, missförstå mig inte:)
Vet inte riktigt hur jag konkret ska gå till väga bara. Jag o starta företag... pyts... har ju aldrig sysslat med sånt' och som sagt, jag o hålla koll på siffror... haha - skoja med mig;)
Jag vet att jag får råd o stöttning av min mentor... men det hade varit ganska trevligt o ha lite koll själv måste jag säga.

Suck o stön... vad var nu meningen med det här inlägget - egentligen??? Mest svammel på hög nivå känns det som.
En grej som oxå gnager hål i mig är huset vi bor i... jag undrar om jag har nån' större energitjuv i min närhet än mitt eget hem?!?
I snart 13 har vi bott här och åstadkommit vad??? Noll och inget! Det enda jag med åren kommit fram till är att jag defintivt inte är någon 'hus-människa', inte på nåt vis alls:(
Jag har för all del kämpat förtvivlat med att försöka intala mig att jag tycker om att bo i hus... - för det gör ju 'alla', eller hur!?:) ...och att jag tycker om att pyssla o planera om vartannat - för att enbart komma fram till samma tanke varenda gång... "det suger!!!"
Jag avskyr att renovera o jag hatar att rensa ogräs... alltså... "what to do???"

Köksrenoveringen var väl det som verkligen fick mig att inse att jag fullkomligt slösar bort mitt liv på nåt' jag överhuvudtaget inte vill!
Jag klarar knappt av att sitta i mitt eget kök idag utan att våndas över tiden vi lagt ner på det. Tycker inte det har varit värt det för fem öre.
Blotta tanken på att vi t.ex tillbringade 3 veckor av fyra på att skrapa kakelplattor på vår semester vittnar om hur sjukt det blev... "Kul minne"... NOT! Skulle kunna radera varenda bild på hårddisken som har med köksrenoveringen att göra... och jag som t.o.m hade tankar på att scrappa om köksbygget.... HUA! Hur tänkte jag där??? Tänkte jag alls???
För att inte tala om alla som sa att det bara var att "slita ut det gamla köket o in med det nya"... dom "hänger löst" kan jag lugnt säga;)


Problemet i denna fas är - hur ska man intala mannen i samma tankebanor??? Han kan oxå tänka sig att flytta faktiskt... så långt är det helt fantastiskt att vi är på samma linje:)
Men sen efter det är det kört... han flyttar nämligen gärna till större tycker han! Större hus och större tomt o större byggnader och större allt.... Större utrymme o samla skit på enligt min mening! Vem som ska sköta det har jag ingen aning om, för detta vi har nu sköts ju inte precis med nån' varm hand direkt...!?!

Bara idag här hemma hade vi lätt kunnat hyra ex antal containrar o fyllt med rent bråte... eller läs "JAG" hade kunnat göra det - han hade nog inte kastat så mycket.... "kan ju va' bra o ha typ!!!"
Vi har samlat på oss sjukt med saker genom åren här... bara en titt ner i källaren får mig att tuppa av, för att inte tala om garaget o vinden...
Så egentligen så svimmar jag vid blotta tanken på en flytt idag, med tanke på vilket jobb det hade varit. Samtidigt hade det varit en enorm befrielse... tänk o få lov att rensa ut ordentligt... vilken lättnad:)
Men sen var det ju det där med att tro på tomten o storken med... "dream on" liksom! Någon daskade precis till mig o sa åt mig o sluta dagdrömma... detta lär ju inte ske!

Så med andra ord... hur ska jag fixa o bo här o se allt förfalla o gro igen, när jag inte ens har lust o ork att göra nån'ting åt det?
Hade varit sin sak om jag varit totalt ekonimiskt oberoende... ojojoj liksom, så enkelt det hade varit då! Man hade bara lyft på luren... beställt en bunke byggfirmor etc. valt ut det man ville ha och hur, ur diverse kataloger o nätsidor o så hade man satt dom i arbete:)
Jag hade lätt hållt mig undan o återkommit när allt blivit klart - DÅ hade jag mycket väl kunnat bo i hus! Oj, så smidigt:)
Har defintivt inget behov av att visa att jag 'kan själv' eller lust att prova själv... har noll intresse, verkligen!!!
Får inte ens inspiration eller lust när jag ser 'alla andra' renovera och planera... tvärtom, det gör mig bara helt matt! Glad för deras skull, ja... men stå i det själv - 'nope'!
Där är så mycket annat jag vill göra än och viga mitt liv åt att rusta upp en gammalt hus som jag ändå inte har råd med...


Men... sen är det ju inte bara mannen jag måste ta hänsyn till, utan killarna oxå såklart... detta huset är deras trygghet, det vet jag! Dom skulle helst se att dom bodde här till vuxen ålder o lite till... så... ja!?!

Så... gott folk... lös den här tankegåtan åt mig så är ni duktiga;) För jag har då ingen lösning iaf.... det ger bara mer bränsle åt flera tankeknutar till mina hjärnspöken! Måste ju göda dom lite med;)

Sen som grädde på moset... detta ständiga dåliga samevet - jag BORDE vara tacksam o glad! Jag har faktiskt ett hus, tak över huvudet... och framförallt - vi är FRISKA, inte alla förunnat! Så varför i hela fridens namn kan jag inte bara sluta o grubbla o vara nöjd???
Som en väninna till mig sa; "jag skulle kunna bo i ett ruckel, bara gick fick komma ut i min egen trädgård".
Varför kan inte jag vara nöjd med det oxå?
Och märk väl - jag är INTE ute efter ett lyxhus eller statusprylar, 'no way'... säger mig ingenting - jag vill bara må gott i själen o vara omringad av positiv energi - inte bli ursugen på energi bara av att vara... Samtidigt vill jag poängtera att in i en lägenhet vill jag INTE, hualigan!!! Så snacka om att vara i dilemma med mig själv!?!
Vart ska jag hitta lösningen? Hos dom tibetanska munkarna i bergen? Hos hottentottarna i den utrotningshotade donka-stammen? Tja, ingen blekaste aning faktiskt....

Har någon överhuvudtaget orkat läsa ända hit, så ger jag er en eloge... *klappar i händerna*:)
Nu ska jag ta tag i snabeldraken o suga av detta hus lite... om inte annat så för min egen skull - nån' annan lär inte märka nån' skillnada iaf!

*Sing-a-long*
*S*

En utmaning... det var längesen!

Hej hopp:)

Hittade den här utmaningen inne hos Ejris precis... och bara precis kände för o sätta tänderna i den direkt, hehe!
Som sagt, folk som känner mig väl o som om möjligt kan acceptera o respektera det - så är jag ingen fan av julen alls, har aldrig varit! Har kännt länge redan nu att det börjar krypa under huden på mig... fixar det dåligt!
Försöker o inte prata om det, utan låtsas som ingenting... orkar liksom inte försvara o förklara mig hela tiden... men så är det, skit i det:)
Så nu... lite utmaning;)

Alkoholfri glögg eller glögg med alkohol?

Glögg med alkohol... den alkoholfria är så söt så det kryllar sig i öronen!!!

Egen pepparkaksdeg eller färdigköpt?

Färdigköpt! Orka mecka liksom.... ;) Den i affären är ju god...!

Kokt julskinka, ugnsbakad skinka eller kanske rentav ingen julskinka alls?

Tja, den är ju ganska god förståss... in i ugnen med den:)

Glittret i granen, lodrätt eller vågrätt?

Men skoja med mig... orka bry mig!;)

Tomten kommer med klappar eller klapparna ligger under granen?

Har ingen skorssten, så här kommer ingen tomte;)

Rim på klapparna eller bara juletikett?

Etikett, snabbt o lätt!

Jenny Nyström-jul eller amerikansk jul?

På sin höjd Jenny Nyström.... amerikansk jul - hualigan!!! Vem ska betala den elräkningen bl.a???

Fira jul hemma eller hos någon annan?

Fira???

Lussekatt eller pepparkaka?

Pepparkaka med grönmögelost, mmm... dregglar:) Men lussebullar e gott med!!!

Knäck med hackad mandel i eller utan?

Gärna med!

Carolas eller Mariah Careys julsånger?

Men för guds skull, skona mig!!!

Äta först och klappar sen, eller klappar först och äta sen?

Äta såklart... :) nåt' kul får man ju ha!!!

Julstjärnor eller hyacinter?

Tja... kvittar väl... glömmer vattna dom ändå;)

Julgranen in i stugan den 23:e eller granen in långt innan det?

Öh... spela roll eller? Bara den står där till julafton typ - lär ju barra järnet ändå...;)

Skulle du kunna tänka dig att jobba på julafton?

Har jag gjort så många gånger, så det är väl inget märkvärdigt med det!

Bakar du något till jul? Vad?

Lite... för barnens skull... lussebullar, finska pinnar, pepparkakor...

Vilket föredrar du, lussekatter med eller utan russin?

Med!!!

Vill du ha egenproducerat julgodis eller köpt?

Köpegodis funkar alldeles ypperligt!

Knäck eller ischoklad?

Får väl bli knäck eftersom jag inte kan äta ischokladen...

Hur ser din adventsljusstake (den man tänder varje söndag) ut?

Smides stake.... utan för mycket 'krussiduller'!

Som fönsterprydnad: stjärna eller elljusstake?

Stjärnor... mindre glödlampor som går sönder!

Vill du ha julkort med brevbäraren eller i mailen?

Känn ingen press... mail går så bra så;)

Vilka färger har ni till jul? Klassiskt röd/grön/vit? Guld/isblå?...eller vad?

Svart!!! Näe... skoja bara, rött eller nåt'... ;)

När julpyntar du hemma?

Runt första advent förhoppningsvis, så är det gjort liksom. Då åker 'allt' fram, sen får det va'...!

Har varje jul prydnad sin bestämda plats år ut och år in?

Jo men eller hur... *asg* ( i lådorna uppe på vinden, hehe!)

Vad bara MÅSTE hänga/finnas i granen?

Katten!!! Eller nej, inte det...?! Röda kulor då, kan ju vara lämpligt eller... vadå fantasi...;)

Har du ett färgtema i granen?

Alltid!!! Öhhh.... 'not'!!!

Levande gran eller plastgran?

Äkta... är ju djurälskare så... trevligt med alla kryp som följer med in, hehe!

Hur ser din jul frukost ut?

Frukost??? Öh... va? Ändra nu inte på nåt', utan ge mig kaffe bara!!!

Brukar du göra något aktivitet på julafton, t.ex. gå en promenad, spela sällskapsspel osv.?

Om möjligt; så lite som möjligt! Fast mannen har fått för sig att "vi" ska ha 'hockeyspels-turnering' varje jul med killarna.... sköter dom så bra så;)

Dricker ni köpeglögg eller hemmagjord?

Köpeglögg... orka mecka - igen;) Måste ju gynna affärerna med liksom, hehe...

Vilken glögg brukar du dricka på jul om ni köper den?

Tycker faktiskt om dom vita glöggsorterna... och även dom smaksatta... med rom, whiskey... mmm, yummie:)

Vad av dessa saker brukar ni ha i glöggen, mandel, hasselnötter eller russin?

Mandel och russin... hasselnötter ger mig sån konstig färg i nyllet...!

Finns det någon frukt som är ett MÅSTE till jul?

Clementiner... apelsiner... men 'måste' och 'måste'... det vet jag inte!?

Vilken är din favorit julskiva?

Men sluuuuuta!!!

Vilken är din favorit jul låt?

Himla tjat... ok då... den som Jehovas Vittne spelar varje jul;)

Vad skulle du inte vilja vara utan på julbordet, vad är ett absolut måste?

Janssons... sillen.... gröten....

Nämn tre rätter du lagar helt själv till julbordet?

Skinkan, janssons, äggen.... hehe:)

Föredrar du vörtbröd med russin eller utan?

Med russin såklart:)

Risgrynsgröt eller Ris à la malta?

Båda går bra... gärna med apelsin eller clementinbitar i, friskar upp!

Vill du ha dopp i grytan eller inte på julbordet?

Tack, men nej tack...

Dricker du julmust eller mumma till julbordet?

Julmust

Vilket är ditt bästa jul recept som du har fått av din mamma eller svärmor?

Hmm... har ett julskinerecept som ger en himla saftig julskinka - från svärmis:)

Tittar du varje år på Kalles julafton?

Nej... långt ifrån...

Vilken snutt är favoritsnutten ur Kalles julafton?

Tjuren Ferdinand kanske... som softar under korkeken typ;)

Har du sett Karl-Bertil Jonssons jul?

Jo...

Har ni tomte hemma?

På loftet möjligen...?!

Köper du julklappar till många?

Njae... barnen är ju prio' ett liksom!

Tycker du att det skall vara julklappar till alla eller bara barnen?

Bara barnen - tillräcklig shoppinghysteri under den månaden ändå!

Tycker du att julklapparna skall vara inslagna i affären eller vill du göra det själv?

Måste ju tänka på alla arbetslösa... klart dom kan slå in dom åt mig;)

Färgglatt eller enfärgat julklappspapper?

Spela roll eller??? Det ska ju ändå av ju...!

Roligast att få i sin julklapp?

Klarar mig jättebra utan;) Möjligen en grytlapp från barnen eller en smörkniv... blir kanon:)

Vad skulle den ultimata julklappen vara till dig i år?

En vecka utomlands där dom inte vet vad en svensk jul är;) Underbart!!!

Så... det var väl alles:)
Kopiera den gärna inne hos er!

Kram kram och god j-la jul på er, haha!!!

*S*

Lite om tentan och så... :)

Ja alltså... OM det nu är möjligt att det undgått någon i min närhet att jag tog min diplomering i helgen - så säger jag det (igen!) nu... så är det sagt, hehe! (så ni gulliga som redan gratulerat mig femtielva gånger, kan ju kanske kludda ner nåt' annat, tihi!) Om inte annat så tänkte jag bjuda på lite bilder från helgen... som för övrigt gick finfint:)

Vi fick börja så smått med att massera/behandla våra båda mentorer och efter det fick vi varsin ny kund att behandla personligt - allihopa samtidigt i samma rum!
Lite pirrigt, men jag kände mig ovanligt cool iallafall... puh!
Allt gick bra:)

Strax efter det ett skriftligt prov - fattas bara annat!
Den fixade vi med:)
Yes!

Helgen avslutades med en hel del prat och tankar kring mycket - allt mellan himmel o jord!
God mat fick vi oxå... "Wallenbergare med riktig potatismos, sås o grönt". Hur gott som helst!
Våra båda lärare fick lite blommor utav oss fyra...
...och vi alla fick varsitt halssmycke av dom - alla personligt gjorda åt var och en av oss:)
Själfallet fick vi även vårt diplom - äntligen:)

Och som avslutning på det hela så möttes jag av min syster o man utanför dörren när vi alla skulle gå hem... som sagt, varför blir jag inte förvånad "söstra min";)
Fick famnen full av blommor, skumpa o present:)
Tack - glad blev jag:)

Jag var faktiskt helt slut efter denna helg... både fysiskt o psykist tror jag!
Antagligen av all spänning o förväntan... och man kände även ett visst vemod!
En liten sorg över att allt är slut... praktiken, träffarna med alla o alla goa skratt o kloka ord o tankar man fått höra på vägen.
Men man får se det som en början på något annat helt enkelt... kapitel två, typ;)
Kan ju bli intressant... eller nåt':)

Min ena mentor; Manuela

Den här massageutbildningen har betytt massor för mig, både själsligt och personligt! Det är inget jag tänker lägga i träda, utan jag vill verkligen utveckla det vidare.
Så nu får man smida vidare... medans järnet är varmt;)

Sen är det ju även som så... att bara för att jag är klar, så betyder det ju inte att jag inte behöver fler o öva på - snarare tvärtom:)
Så tveka inte om ni är nyfikna eller sugna;)
Man lär hela tiden nåt' nytt, varje person och kropp är ju unik!

Återigen... har massor innanför pannan som vill ut här... mycket jag går o funderar på... massor som jag kommit fram till o som jag vill ändra på i mitt liv... men det är svårt!
Jag har inte ens lösning på allt själv... så tiden får utvisa vad som ska ske - eller inte?!

Detta får räcka för nu... natti:)
*S*

Sicken vecka... och än är den inte slut!?!

Vissa dagar kan verkligen få en tvärvändning som man inte räknat med! Man sitter hemma i godan ro och tror att allt är som vanligt.
Store sonen kommer hem från skolan - bänkar sig i soffan framför tv'n o slappar... tror jag! Istället hör jag en ynklig röst därifrån...
Då visaar det sig att han vurpat med sin sparkcykeln på väg hem från bussen - handtaget går rätt av o han flyger i backen med huvudet före!
Så nu såg han både dubbelt och inte alls - jätterädd var han:(

Så det blev ju ett samtal till sjukhusrådgivningen och en bilfärd rätt upp till akuten istället!
Allt gick ganska fort o vi behövde knappt vänta nåt alls - den effekten brukar det visst bli när man kommer upp med ett barn har jag fått erfara!
Allt lutade åt en rejäl hjärnskakning och rekommendationen blev en övernattning på barn!
Grabben var inte glad kan jag säga... rädd och förtvivlad om vartannat!
För att inte tala om skallebanken som började övermanna honom, hu!

Självklart bara för att krångla till allt så skulle jag på o jobba samma natt - kändes ju inte alls bra precis. Så det blev att jag var kvar hela kvällen på avdelningen och mannen stannade kvar över natten.
Dom kom in o kontrollerade puls/blodtryck varannan timme, så han fick ju ingen vidare ro och som grädde på moset så delade han rum med en liten bebis!!!
Hur bra var den lösningen säg???


Lillebror fick stanna hos moster - vilken smidig tur att hon jobbar vid lasarettet då;) Så han slapp vara själv tack o lov!
Tack o lov har man snälla kollegor som lovade o hoppa in om nöden skulle kräva det under natten - men tur i oturen så behövdes inte det!

Under natten röntgade dom hans huvud oxå, mycket pga att han började kräkas också - men ingen fara på taket som tur var! Men skönt dock att utesluta annat.
På morgonen väl hemma så fick jag prata med sonen själv och han lät betydligt piggare och glad blev jag:) Innan lunch var dom båda hemma igen och det var verkligen en lättnad:)
Först då kunde man slappna av och somna ordentligt...

Ja man får veta att man lever ibland! Men tänk så mycket värre det kunde ha varit ändå!
Samtidigt får man hoppas att han nu förstår allvaret i hur illa det faktiskt kan gå av att trilla i backen på det viset - dom tror ju gärna att dom är odödliga i den åldern dessvärre...

Man hör tyvärr mycket negativt om vården idag och med all rätt många gånger. Men i detta fallet - vilket jag är oerhört tacksam över så flöt allt på perfekt! Snabbt, noggrannt och effektiv personal - tryggt!


NU ikväll blir det soffan... har sovit efter min natt på jobb. Ser fram emot "Idol" och under tiden får jag väl ha lite 'massagelitteratur' i knäet... imorgon gäller det!!!
Klockan tio ska jag vara på plats med mina kurskamrater!
Min massagebänk ska med bl.a och min skalle får minsann vara med mig oxå;)
Puh... sen får det bära eller brista - tjoflöjt!!!
Pratade med min ena mentor i veckan med och där blev mycket sagt kan jag säga... hon är ju som sagt inte bara massör utan även ett mycket duktigt medium...;)
En oerhörd tillgång med andra ord!
Ha en god helg alla!!!

Man får ju bju' på sig själv ibland...!

Fast bara ibland - är ju inte precis den som håller hov eller står modell precis;) Men idag skulle vi rasta kidsen på luftkuddeland i Hbg och då lurade dom upp oss i den här munderingen...
Inte för att jag precis märkte nån' skillnad i min smidighet, men dock... ;)


Kan bara nämna i förbifarten att jag föll som en fura till slut - pang!!!
Tänk er en skalbagge på rygg - typ;)
Hihi....

Tjingeling!
*S*

Tävling i Rosa...

Självklart vill man vara med o stödja "Rosa Bandet" med allt vad det innebär!
Hittade även en liten tävling inne hos Annette - häng gärna på och länka till hennes blogg:)
Motivering att vara med o stötta.... tja, man behöver inte gå längre än till sig själv - man har ju själv två såna där "boobisar" så... !!!

*S*

Sicket år....

Ja ja - året är inte slut ännu här, men jag kan ändå backa bandet och säga att det varit ganska så händelserikt för min egen del i varje fall.
Jag har varit kass på att skriva nåt vettigt här på länge... fyllt inläggen med saker o ting som inte säger så mycket om vad jag egentligen går o funderar på... 'kanon' tycker säkert många som inte skulle yppa en tanke som passerar deras sinne!
Men jag har upptäckt sen länge att jag inte riktigt fungerar så... bloggar med små anekdoter och vardagshändelser i all ära, verkligen - jag gillar dom jättemycket o besöker dom mer än gärna:)
Men läser jag 199 inlägg av 200 i en blogg med enbart myspys och en rosa fluffig vardagsidyll, så börjar i varje fall jag att undra....!
(såvida det inte är en person jag känner väl!)

Det som ger mig mest är dom som vågar blottlägga vardagens problem och konfrontera dom med ord och åsikter!
En slags inre terapi för öppen ridå, men ändå inte... Jag har stängt inne så mycket skit (rent ut sagt) så många gånger när ens omgivning trott att allt varit fridens liljor... och det är så enormt tröttsamt o energislukande!
Självklart väljer var och en vad dom vill skriva - icke att förglömma, det har jag både full förståelse och respekt för! Man kan inte begära att alla ska känna sig bekväma med o fläka ut sina vardagsbekymmer o personliga problem - för ingen ska inbilla mig att dom inte finns där hos flesta - mer eller mindre!:) Sen är vi alla olika - om vi vill visa att man är tämligen normal eller om man hellre kör med en perfekt fasad utåt för att inte visa sina svaga punkter;)
Alla varianter finns, det bara är så!

Som sagt... den senaste tiden har varit... minst sagt händeslerik för mig... jag är inte speciellt van vid så mycket, så detta har räckt mer än väl för mig:) Dels att man varit inne och provat på jourhemsbiten i sommar - dock bara under en månads tid, men bara det har varit en enorm erfarenhet:) En positiv sådan! Få se om det kan bli mer utav den saken i framtiden:)

Sen har ju min massageutbildning gjort ett rejält lyft i min vardag oxå, för att inte tala om mitt eget mående. Är för evigt tacksam över att syrran min kom hit o viftade med sin lapp om meditationskursen hon skulle gå på nu i höst... vilket i sin tur väckte min nyfikenhet över massagekursen som oxå fanns att finna på samma lapp... och på den vägen vart det:)

Och har jag inte sagt det förut så säger jag det nu att jag är oerhört tacksam för alla som frivilligt ställt upp som försökskaniner under hela sommaren här och fram till nu - som låtit mig utöva min massage på er:) Utan er hade jag inte kunnat det jag kan idag kan jag lugnt säga!
Självklart har min praktik med min otroligt kunniga mentor gjort sitt också. Dom dagarna har varit ovärderliga minst sagt!
Sen vill jag oxå passa på och be om ursäkt om jag imellanåt verkat totalt insnöad med min massage o tjatat om den så era öron ömmat i tid o otid;) Sorry... men, jo... den har varit och är på min näthinna en hel del, liksom;)
Jag är egentligen medveten om det och försöker verkligen då och då att landa och känna efter hur det känns och vad som egentligen pågår... för det går undan kan jag säga.
Jag vill inte sväva iväg o glömma min omgivning... fast det gör jag inte egentligen, däremot känner jag att min fritid blivit begränsad en hel del sen utbildningen börjat - såklart! Konstigt vore annars!
Förut har man varit van vid många lediga dagar - som jag för all del kanske inte alltid förvaltat maximalt, men vadå... jag hinner väl, har jag tänkt;)
NU... när dagarna fyllts med annat så känns det kan jag ju berätta. Och detta är jag ovan vid - det är roligt, givande och spännande - men jag är ovan vid att tiden inte riktigt räcker till... och då menar jag inte att jag inte hinner höst o vårstäda eller kantklippa gräsmattan eller leta upp ursprungsroten till all kirskål.... nix, 'no way'... Det ger mig ingenting - däremot hann jag träffa mina vänner lättare förr, jag hann o vandra runt med vovven mer förr, jag hann o ta upp en bok lättare förr... för att inte tala om min scrapping.... jisses... så lite som jag scrappat i år har jag aldrig lyckats med innan! Saker som gjort att jag mått bra... Jag mår bra nu oxå - men jag är ovan vid min vardag på nåt vis...


Jag vet att hur många som helst arbetar heltid och sköter allt ändå utan o höja på ögonbrynet ens, men jag är inte sån... alltså reagerar jag.
Man vänjer sig väl... antar jag!?!
Iallafall.... alla som känner mig, mer eller mindre - jag har inte glömt er, jag ska bara vänja mig vid att omfördela dygnets 24 timmar på ett annat sätt:)
Massagen har tagit och tar mycket av min tid, men jag utgår ifrån att det är övergående eftersom jag är under utbildning och mycket har fått ske här hemma och på min övriga lediga tid. Nästa år - om allt går som det ska, så kanske det blir lite annorlunda uppstrukturerat iallafall:)
Dom flesta känner väl till talesättet: "Skomakarens barn går i dom sämsta skorna"... och lite så har det kännts med min massage här hemma oxå... mina nära o kära har fått minst känns det som ibland - det har stört mig till o från... jag vill ju hinna med alla! Men men... :)

Helgen den 7-8 november är helgen med stort H... då ska jag tenta - både teoretiskt och praktiskt och förhoppningsvis bli diplomerad massör!
Så... har jag inte fått total hjärnsläpp innan eller svimmat förr... så lär jag aldrig göra det, om jag fixar den helgen;)

Detta får räcka för idag... där är mer som vill ut, men jag får ta den efterhand... typ;)
Ta hand om er därute... köp en pumpa eller nåt'... ganska coola tingestar som växer upp från små frön;)

PS! Lämna gärna en "kråkspark", speciellt ni som brukar läsa här flitigt men som aldrig ger er till känna - alltid kul och "se" er oxå! Jag vet ju att ni finns ändå;)

*S*