Coelogynes Fotoutmaning i Hbg 17/10

Tackar Ingela för ett mycket trevligt initiativ till denna roliga fototävling som utmanade oss alla denna eftermiddag! Vi som hängde på var Pia, Jeanette, Jacqueline, Ottilia och Ingela såklart:)
Endast fantasin kunde sätta stopp för hur vi tolkade alla 10 olika fotouppdrag:)
Gå gärna in o kolla dom andra deltagarnas foton och se hur dom har tolkat orden jämfört med t.ex mig!

Här kommer mina bidrag till "Coelogynes Fotoutmaning"

1. En röd tråd.... skosnörena:)

2. Högt... högt upp i det blå!

3. Sex... ja, kan det bli mer tydligt?:)

4. Glädje... i en ordlek:)

5. Tång... (S)tång

6. Motsatser... Svart - Vitt

7. Förlorat... blommorna har förlorat sin blomning!

8. Form... ja, bilden talar väl för sig själv:)

9. Självporträtt!!!

10. Resa.... Bye bye:)

...en himla trevlig tävling:)

Tack för mig!

*S*

PS! Lycka till Peter med valet av vinnare;)

Hösten är här...

...och för mig personligen är den välkommen - jag tycker verkligen om hösten!
Färgerna i naturen är fantastiska - det känns som om allt sätts på laddning till nästa vår när allt ska blomma upp igen:)
Jag bara hoppas att inte höstvindarna rycker av allt för tidigt, för har väl alla löven trillat av så är det grått sååååååå himla länge!
I den mån jag hinner så tar jag med mig kameran ut och försöker föreviga färgprakten i naturen medan den lyser upp som bäst:)


Jag vet att inte allt för många håller med mig, men hösten är nog den årstiden jag känner mig mest i harmoni med - får sådan ro i själen.... Alla årstiderna har sitt, men hösten är min! För mig är den inte fullt lika emotionellt stressande... knasigt kanske, men sån' är jag:)
Inre demoner som ständigt gör sig påminda inom mig.


Sommaren är härlig, men då ska gärna "allt" ske och hinnas med - även fast man själv är den som avgör vad och hur mycket! Omedvetet har jag väl en inre press utifrån från min omgivning som stressar upp mig... dumt... jag jobbar på det - försöker avgöra själv vad som känns bäst för mig och min familj!


Vintern är ok den med... och hade vi fått lite snö som låg ibland hade man kanske blivit lite glad o pigg av det "ljusa" oxå, men den risken är ju minimal här nere i Skåneslätt dessvärre.
Julen är för mig personligen ett ständigt gissel... mest en känsla som ger mig en klump i magen hela december månad! Jag önskar verkligen att jag hade sett det mysiga och rofyllda i denna högtid... men för mig är det svårt.
Plågar mig igenom den för killarnas skull... försöker göra "det man ska" osv.
Senaste julen tyckte jag ändå jag hade läget skapligt under kontroll... sänkte ribban inom mig, sänkte kraven... och mådde faktiskt bättre:)
Inte för att jag stått på huvudet andra år, långt ifrån - men rent psykiskt varvade jag ner och det var inte helt fel. Gäller bara o komma på hur;)
Ja jag vet... jag är och förblir knepig , "but that's me"!


Jag respekterar verkligen alla som njuter o är rent lyriska 2 månader innan jul, men låt mig få lulla runt i min egen bubbla... så lovar jag att allt blir frid o fröjd;)
Jag är stor nu och bestämmer själv och så länge jag är kapabel och tänka o tycka själv så... tänker jag fortsätta med det:)


Jag utgår ifrån att folk i min omgivning försöker göra det som passar dom bäst också... och utgår ifrån sitt och sina egna önskemål och inte vad "alla andra" tycker att man bör göra eller borde tycka. Förhoppningsvis är folk starka nog och stå för sina åsikter utan att slaviskt böja sig för kollektiva grupptryck i tid o otid.
.Inte lätt det där alltid... alla är vi olika, unika i en lika värld!
Sticker man ut så är inte det bra... man faller ur ramen och det stör folk!
Tänk så hemskt... !


Men iallafall... stå på er där ute - det kan ni om ni bara vill:)
Gå nu ut och njut av hösten - sug in alla färger i naturen så ska ni se... !


*S*

Scrapträffen som kom av sig.... OBS! Långt!

Efter viss efterfrågan så ska jag försöka återberätta med mina egna ord om "dagen då vi skulle scrappa - men som inte blev av"!
Det gäller torsdagen den 18 juni....
Det var planlagt att vi skulle scrappa hela dagen lång hos Jeanette - och flera skulle dit denna dag... Vera, Tanja, Pia, Marie m.fl.
Jag blev även ombedd o ta med mig min massagebänk och gärna det - jag behöver ju träna, så varför inte slå två flugor i en smäll:)

Jag blev upphämtad av Pia... lastar in 2 stora scrapväskor plus min otympliga massagebänk i hennes tämligen "lilla" bil som redan var full av 2 barn och diverse scrapväskor o ryggsäckar från dagis... Så en häftig inbromsning denna dag hade inte varit att rekommendera!:)

Varför ska jag alltid skaffa intressen o hobbies som innebär en massa kånkande o bärande, det kan man undra? Önskar ibland att mina stora intressen hade varit städning o trädgårdsarbete... men ack så trist mitt liv hade sett ut då *asg*! (Eller???)

Nåväl, vad hann jag börja med... inte mycket... packade upp lo'n som jag höll på med... halvklar...
"Marie 1" hade redan suttit där sen 10 på förmiddan', så där var ju kreativiteten lite på gång iaf och inte nog med det så fick jag en liten present av henne som bestod av en "chokladklubba" som skulle doppas i kaffe under tiden man drack - TACK snälla "Marie 1" - den muntrade verkligen upp:)


Iallafall... jag hade väl inte mycket till ro att scrappa eftersom jag var sugen på att massera:) Sagt o gjort så började jag med Jeanette - vilket blev en ganska så omfattande runda; intressant!
Efteråt kände jag att jag likaså väl kunde fortsätta direkt med Pia, vilket var planerat sen förut.

MEN... nu började det skumma... ivrig som hon varit hur länge som helst - så börjar människan o krångla... skulle inte alls bli masserad precis just nu?!?!
Och jag hade absolut inte ro o sätta mig o scrappa - eftersom jag ville bli klar med Pia först... hmmm!?

Men iallafall, så fick jag slutligen upp henne på bänken - började så smått o massera ena benet... när jag hör att det knackar igen på dörren och en trumpetfanfar ljuder i Jeanettes lilla hall... ööhhh que?!?!?
Hur normalt är det på en skala säg???


In stegar min kära syster o svåger och som grädde på moset Alex; min systerdotter!!!
Öööööh... fattar noll o nada!
Ärligt talat - min första tanke blev; "hallå, komma o 'störa' mitt i massagen typ"... visst är man fånig - men hjärnan är väl oxå ett organ för sig:)

Sen kan jag ju bara tillägga att det tog en lång lååång stund innan poletten överhuvudtaget föll i min arma skalle, verkligen lång stund!
Jag har ju vänligt men bestämt förklarat för allt o alla att min födelsedag i år skulle falla i glömska och det gällde både före, under o efter... Så efter att jag äntligen beslutat mig för att inte fira den så har den bokstavligen raderats ut totalt i min hårddisk i skallen - jag fyllde verkligen inte år i år...

Så att just detta höll på o ske mitt framför näsan på mig fanns inte nån'stans på min världskarta!
Jag hade överhuvudtaget inte misstänkt något, inte anat eller trott att någon ens skulle komma på tanken att försöka överrumpla mig... idéen fanns bara inte i mitt arkiv - därav chocken över allt detta!:)


Jag måtte ha sett ut som jordens största fågelholk för strutsar i huvudet o ett hakskydd hade varit bra att ha med tanke på att den mest släpa längs med golvet resten av kvällen där...

Helt plötsligt hade jag "alla mot mig"! Blev beordrad o sitta o öppna en massa paket...???
Tony gav igen för gammal ost o fotograferade mig som värsta papparazzifotografen, precis hela tiden! Tack Tony;)


Mitt i allt detta så låg stackars Pia kvar på min massagebänk i bara trosor o BH med enbart ett badlakan som skydd OCH med kameran i näven även hon!!!
Tro 17 att hon inte ville bli masserad just då eftersom hon visste att folk var påväg... hmmm!!! :)

Nåväl...
Jag satt där i soffan med famnen full av paket... och dom skulle visst öppnas i en viss ordning med... ok...
Första paketet var Rosita's Bok... "Dina tankar är ditt liv 1"
Bara den blev jag superglad över - som jag tummat på den var gång jag varit hos Rosita o Manuela... :)))


Sen kom ett paket till, modell större... fattar fortfarande noll o nada kan jag ju tillägga...

(Inom parentes kan jag ju berätta att speciellt prylgalen är jag inte som person o kläder - kvinna till trots, ligger inte högt på intresselistan heller - men en sak har jag verkligen önskat mig länge och det är en digital systemkamera!
Det har varit det enda liksom, sen kan jag leva med att jag kanske inte har "allt" som "alla andra har"... kanske är jag lite onödigt pessimistisk - men jag anser att har man inte råd så får man helt enkelt leva därefter - enorma lån o en massa småkrediter är inte min grej, även om jag visst förstår att man får låna til slut om man ska fixa större projekt - det har ju även vi gjort.
Sen ska jag absolut inte klappa mig själv på axlen o säga att vi aldrig köpt nåt på kredit, för det har vi visst - men dock bara nåt' enstaka då o då.
Så med andra ord... när mannen här går arbetslös så kan jag ju inte påstå att jag kollat efter nån' kamera precis... tvärtom har jag lagt det på hyllan tills vidare, liksom mycket annat utöver det vardagliga...)


Så... kan ni då förstå hur jag kände o vad jag tänkte när jag förstod att det faktiskt var just en digital systemkamera i paketet jag just satt o öppna?!?!?!
Hur hade ni reagerat???
Hur reagerade jag???


Ja jag började ju klart tjuta som en fontän (mmm, tack... ni vet hur glad jag är för att gråta offentligt yes...!!!)! Jag bröt fullständigt ihop - hittade varken ord eller handling för hur jag kände det!
Allt kändes så overkligt... ett behagligt chocktillstånd, kan man kalla det för det???
Nästan så jag börjar gråta igen när jag sitter o skriver om det...
Inte undra på att jag anser att skrivandet läker o bearbetar... det har ofta hjälpt mig genom åren!


Ja sen ska ni ju inte tro att det tog slut där inte... förutom en Nicon D60 18-55 II Kit så tyckte dom visst att jag skulle ha ett Macro objektiv Sigma 70-300 mm... och inte nog med det så fick jag ett grattis kort (som dom hade suttit o gjort mitt framför näsan på mig innan på dan'!) med pengar - som var öronmärkta till en kamerväska som jag själv fick välja ut... PUH!!!


Tror ni jag var matt i hjärnan eftertåt eller?!?

Som grädde på moset så hade syrran min fixat go' smörgåstårta till oss alla! Så vårt s.k scrapbord rensades snabbt bort (där var ju aldrig nån tanke på att där skulle scrappas nåt nämnvärt!) o det dukades fram fint...
T.o.m en "TT" hade Jeanette jagat rätt åt mig... hihi, ligger en gammal story bakom det kan jag ju nämna, men den kan vi ta en annan gång!


Sen kröp det ju fram... en det ena o en det andra... vilket planerande o smusslande det varit... i flera månader innan!!! Situationer ploppade upp o tillfällen då jag verkligen varit som ett UFO o fattat noll - medans nära o kära planerat denna kupp mot mig:)
Beundransvärt måste jag säga!


Återigen - jag hävdar fortfarande att jag inte gillar uppmärksamhet o att vara i centrum, är ingen party-människa nån'stans... men självklart är jag inte otacksam heller, fattas bara!
Vilket arbete folk lagt ner här... allt planerade o smusslande...
att ni bara orkat?!?!

Ja jag vet, jag har tackat bla bla bla.... men det är o förblir en oförglömlig dag för mig!
Ni är verkligen speciella för mig allihop!
Ingen glömd ingen nämnd, men ni vet vilka ni är:)
" Aj lööv jou all!!!"


Kan ju nämna att Pia fick resten av sin massage senare på kvällen... och även syrran min fick en mindre omgång.
Bara hojta till om mer önskas:)

Som sagt - dagen o kvällen fick en annorlunda vändning, men dock en trevlig sådan:)
Fick en härlig skallebank på vägen hem - men antagligen enbart av behagliga skäl... förmodligen spänningarna som släppte:)


Till saken hör att jag har inte många bilder från denna dag att visa alls... kameran hade jag med mig och den nya fick jag - men jag fotade knappt alls... jag tror jag kom av mig fullständigt!!! Så ni får hålla tillgodo med min historia... OM ni orkat läsa den!
Jag och fatta mig kort... det har liksom aldrig existerat;)


Sköt om er alla i hettan... glöm inte o dricka!!!
Lite bilder kommer sen från Bolmsö...

Kramisar!
*S*

Lite lite ledig o lite av varje;)

Nu har jag precis avverkat 2 nätter, så nu är jag fri två... för att sen jobba tre:) Japp, så är det för mig denna vecka!
Känner mig lite lite "redigare" i skallen för tillfället... tänkt till lite, tagit ett par beslut på det senaste o lite annat... vägen är krokig i mitt inre o ganska så backig imellanåt, men jag tror jag har rundat ett litet krön iallafall... små små babysteps är nog bäst!
Vem har sagt att livet ska vara smidigt, liksom...?!:)

Och på tal om beslut så har jag anmält mig till "Viktklubben" på Aftonbladet sen nån' vecka tillbax! Känner mig faktiskt lite duktig för ovanlighetens skull - och motiverad!
Att jag äntligen fick tummen ur var ju tack vare min visit till Ullared för en tid sen ihop med Pia... och "my wakeup-call" när jag skulle prova bh'ar i provhytten.... FY 17 säger jag bara och 'no comments'!

Kanske inte undra på att vågen visat siffror som inte ingått i min dyscalkyli på sistone?!? Så nu hoppas jag verkligen att detta går vägen... och kanske jag t.o.m mår bättre i mig själv i slutändan - vem vet?:)

Härom dagen blev vi äntligen med "Wii" - bättre sent än aldrig... så äntligen har vårt löfte till pågarna skridit till verket! Känns enormt skönt för mig o pågarna är minst sagt glada:)
Detta "Wii" är ju snart standard i vart hem närapå, men för mig är aldrig saker o ting självklara.

Idag var jag på möte på HBG's Motorcross Bana! Store pågen ska prova på nämligen... och får börja nästa måndag på "motorcross-skola":)
Behöver man påpeka att han längtar:)
Lite annorlunda mot alla bandymatcher han har bakom sig!

Innan helgen blev jag äntligen färdig till att lägga en beställning via nätet på lite nya foton! Det är ju ett så urbota tråkigt moment tycker jag... skjuter det framför mig precis hela tiden - trots att det är hur enkelt som helst! *suck* Så inte en dag för tidigt kan jag ju säga! Har verkligen haft "foto-torka" det senaste halvåret och skriva ut på skrivaren enbart blir trots allt lite dyrt i längden.
Så idag fick jag hem en laddning både från 'Postfoto' och 'Fuji'... härligt!
Scrapsuget blir inte mindre precis:)

...och inte nog med detta - så fick jag veta idag att jag gått o vunnit scraputmaningen hos "Nim" med min lo "Lyckopillret" - yippie!!!
Blev både glad o rörd:) Ska inte mycket till ibland, tihi...


Kika gärna in hos henne o kolla in dom andra fina bidragen! Ska nog använda mig av boktitlar lite fler gången... jag som ofta har idétorka vad gäller rubriker på mina lo's:)

Tja, mer än det här har jag inte o bju' på idag.
Kudden kallar o mannen har somnat i soffan 'as usual' - får ta sällskap av min bok istället;)


*S*

Många guldkorn i en grå o trist liten stad...

Jag kan ärligt säga att jag inte är något 'fan' av våran lilla grannstad här i kommunen! Nåt' gråare och mer intetsägande är nästan svårt o finna enligt min mening *asg*!
Men... (i bästa Tony Irving stil!) om man bara tar sig lite tid o stannar upp, så går det - tro't eller ej, att hitta små färgklickar eller guldkorn även i denna lilla bystad:)

Bjuder på några smakprov här...

Vet inte hur jag hade klarat mig utan min kamera o utan min hund!? Finns få saker som kan få min arma skalle o tömma sig på både stress o negativa tankar som när jag just får lov att vandra runt för mig själv ett tag... Hunden följer troget med - ställer varken några krav eller frågar varför... han bara ger:)
Min familj ger mig självklart mycket alltid, men för att orka med mig själv så behöver jag även den här biten...

Ta hand om er!
*S*