torsdag 2 juli 2009

Scrapträffen som kom av sig.... OBS! Långt!

Efter viss efterfrågan så ska jag försöka återberätta med mina egna ord om "dagen då vi skulle scrappa - men som inte blev av"!
Det gäller torsdagen den 18 juni....
Det var planlagt att vi skulle scrappa hela dagen lång hos Jeanette - och flera skulle dit denna dag... Vera, Tanja, Pia, Marie m.fl.
Jag blev även ombedd o ta med mig min massagebänk och gärna det - jag behöver ju träna, så varför inte slå två flugor i en smäll:)

Jag blev upphämtad av Pia... lastar in 2 stora scrapväskor plus min otympliga massagebänk i hennes tämligen "lilla" bil som redan var full av 2 barn och diverse scrapväskor o ryggsäckar från dagis... Så en häftig inbromsning denna dag hade inte varit att rekommendera!:)

Varför ska jag alltid skaffa intressen o hobbies som innebär en massa kånkande o bärande, det kan man undra? Önskar ibland att mina stora intressen hade varit städning o trädgårdsarbete... men ack så trist mitt liv hade sett ut då *asg*! (Eller???)

Nåväl, vad hann jag börja med... inte mycket... packade upp lo'n som jag höll på med... halvklar...
"Marie 1" hade redan suttit där sen 10 på förmiddan', så där var ju kreativiteten lite på gång iaf och inte nog med det så fick jag en liten present av henne som bestod av en "chokladklubba" som skulle doppas i kaffe under tiden man drack - TACK snälla "Marie 1" - den muntrade verkligen upp:)


Iallafall... jag hade väl inte mycket till ro att scrappa eftersom jag var sugen på att massera:) Sagt o gjort så började jag med Jeanette - vilket blev en ganska så omfattande runda; intressant!
Efteråt kände jag att jag likaså väl kunde fortsätta direkt med Pia, vilket var planerat sen förut.

MEN... nu började det skumma... ivrig som hon varit hur länge som helst - så börjar människan o krångla... skulle inte alls bli masserad precis just nu?!?!
Och jag hade absolut inte ro o sätta mig o scrappa - eftersom jag ville bli klar med Pia först... hmmm!?

Men iallafall, så fick jag slutligen upp henne på bänken - började så smått o massera ena benet... när jag hör att det knackar igen på dörren och en trumpetfanfar ljuder i Jeanettes lilla hall... ööhhh que?!?!?
Hur normalt är det på en skala säg???


In stegar min kära syster o svåger och som grädde på moset Alex; min systerdotter!!!
Öööööh... fattar noll o nada!
Ärligt talat - min första tanke blev; "hallå, komma o 'störa' mitt i massagen typ"... visst är man fånig - men hjärnan är väl oxå ett organ för sig:)

Sen kan jag ju bara tillägga att det tog en lång lååång stund innan poletten överhuvudtaget föll i min arma skalle, verkligen lång stund!
Jag har ju vänligt men bestämt förklarat för allt o alla att min födelsedag i år skulle falla i glömska och det gällde både före, under o efter... Så efter att jag äntligen beslutat mig för att inte fira den så har den bokstavligen raderats ut totalt i min hårddisk i skallen - jag fyllde verkligen inte år i år...

Så att just detta höll på o ske mitt framför näsan på mig fanns inte nån'stans på min världskarta!
Jag hade överhuvudtaget inte misstänkt något, inte anat eller trott att någon ens skulle komma på tanken att försöka överrumpla mig... idéen fanns bara inte i mitt arkiv - därav chocken över allt detta!:)


Jag måtte ha sett ut som jordens största fågelholk för strutsar i huvudet o ett hakskydd hade varit bra att ha med tanke på att den mest släpa längs med golvet resten av kvällen där...

Helt plötsligt hade jag "alla mot mig"! Blev beordrad o sitta o öppna en massa paket...???
Tony gav igen för gammal ost o fotograferade mig som värsta papparazzifotografen, precis hela tiden! Tack Tony;)


Mitt i allt detta så låg stackars Pia kvar på min massagebänk i bara trosor o BH med enbart ett badlakan som skydd OCH med kameran i näven även hon!!!
Tro 17 att hon inte ville bli masserad just då eftersom hon visste att folk var påväg... hmmm!!! :)

Nåväl...
Jag satt där i soffan med famnen full av paket... och dom skulle visst öppnas i en viss ordning med... ok...
Första paketet var Rosita's Bok... "Dina tankar är ditt liv 1"
Bara den blev jag superglad över - som jag tummat på den var gång jag varit hos Rosita o Manuela... :)))


Sen kom ett paket till, modell större... fattar fortfarande noll o nada kan jag ju tillägga...

(Inom parentes kan jag ju berätta att speciellt prylgalen är jag inte som person o kläder - kvinna till trots, ligger inte högt på intresselistan heller - men en sak har jag verkligen önskat mig länge och det är en digital systemkamera!
Det har varit det enda liksom, sen kan jag leva med att jag kanske inte har "allt" som "alla andra har"... kanske är jag lite onödigt pessimistisk - men jag anser att har man inte råd så får man helt enkelt leva därefter - enorma lån o en massa småkrediter är inte min grej, även om jag visst förstår att man får låna til slut om man ska fixa större projekt - det har ju även vi gjort.
Sen ska jag absolut inte klappa mig själv på axlen o säga att vi aldrig köpt nåt på kredit, för det har vi visst - men dock bara nåt' enstaka då o då.
Så med andra ord... när mannen här går arbetslös så kan jag ju inte påstå att jag kollat efter nån' kamera precis... tvärtom har jag lagt det på hyllan tills vidare, liksom mycket annat utöver det vardagliga...)


Så... kan ni då förstå hur jag kände o vad jag tänkte när jag förstod att det faktiskt var just en digital systemkamera i paketet jag just satt o öppna?!?!?!
Hur hade ni reagerat???
Hur reagerade jag???


Ja jag började ju klart tjuta som en fontän (mmm, tack... ni vet hur glad jag är för att gråta offentligt yes...!!!)! Jag bröt fullständigt ihop - hittade varken ord eller handling för hur jag kände det!
Allt kändes så overkligt... ett behagligt chocktillstånd, kan man kalla det för det???
Nästan så jag börjar gråta igen när jag sitter o skriver om det...
Inte undra på att jag anser att skrivandet läker o bearbetar... det har ofta hjälpt mig genom åren!


Ja sen ska ni ju inte tro att det tog slut där inte... förutom en Nicon D60 18-55 II Kit så tyckte dom visst att jag skulle ha ett Macro objektiv Sigma 70-300 mm... och inte nog med det så fick jag ett grattis kort (som dom hade suttit o gjort mitt framför näsan på mig innan på dan'!) med pengar - som var öronmärkta till en kamerväska som jag själv fick välja ut... PUH!!!


Tror ni jag var matt i hjärnan eftertåt eller?!?

Som grädde på moset så hade syrran min fixat go' smörgåstårta till oss alla! Så vårt s.k scrapbord rensades snabbt bort (där var ju aldrig nån tanke på att där skulle scrappas nåt nämnvärt!) o det dukades fram fint...
T.o.m en "TT" hade Jeanette jagat rätt åt mig... hihi, ligger en gammal story bakom det kan jag ju nämna, men den kan vi ta en annan gång!


Sen kröp det ju fram... en det ena o en det andra... vilket planerande o smusslande det varit... i flera månader innan!!! Situationer ploppade upp o tillfällen då jag verkligen varit som ett UFO o fattat noll - medans nära o kära planerat denna kupp mot mig:)
Beundransvärt måste jag säga!


Återigen - jag hävdar fortfarande att jag inte gillar uppmärksamhet o att vara i centrum, är ingen party-människa nån'stans... men självklart är jag inte otacksam heller, fattas bara!
Vilket arbete folk lagt ner här... allt planerade o smusslande...
att ni bara orkat?!?!

Ja jag vet, jag har tackat bla bla bla.... men det är o förblir en oförglömlig dag för mig!
Ni är verkligen speciella för mig allihop!
Ingen glömd ingen nämnd, men ni vet vilka ni är:)
" Aj lööv jou all!!!"


Kan ju nämna att Pia fick resten av sin massage senare på kvällen... och även syrran min fick en mindre omgång.
Bara hojta till om mer önskas:)

Som sagt - dagen o kvällen fick en annorlunda vändning, men dock en trevlig sådan:)
Fick en härlig skallebank på vägen hem - men antagligen enbart av behagliga skäl... förmodligen spänningarna som släppte:)


Till saken hör att jag har inte många bilder från denna dag att visa alls... kameran hade jag med mig och den nya fick jag - men jag fotade knappt alls... jag tror jag kom av mig fullständigt!!! Så ni får hålla tillgodo med min historia... OM ni orkat läsa den!
Jag och fatta mig kort... det har liksom aldrig existerat;)


Sköt om er alla i hettan... glöm inte o dricka!!!
Lite bilder kommer sen från Bolmsö...

Kramisar!
*S*

6 kommentarer:

Pia sa...

vad kul att höra din version av hur du uppfattade kvällen. Och tack för att du orkade med att ta resten av massagen så jag slapp halta rundor... :-)

Jenny sa...

Hihihi!!!
....Visste att Du skulle bli utsatt för en liten "kupp", men HUR god vän du än kommit att bli till mej och Dotera, så KUNDE jag ju inte avslöja något!!
Tror du det var LÄTT att sitta hemma i Mammas bungalow där hemma och hålla "god min" när du allvarligt berättade om att Du bara ville "glömma allt"???
Och inte försäga sej??

För jag visste ju att Du skulle bli så GLAD!!!

Hoppas verkligen att du och kameran får ett långt och lyckligt liv ihop, och att vi får se många av dina härliga alster framöver!!
(Åhhh....önskar så att jag varit där och få se DIN MIN....)

Ji, jisses vad dom måste ha planerat och smusslat och fnissat och "haft sej"...
Härligt med så goa släktingar och vänner!
Stor och försenad GRATTISKRAM från mej, nu när det är lite mer "offentligt" att Du faktiskt fyllt 30....för det var det väl???

//Jenny (:

Storstadslivet efter 40 sa...

Tror nog att vi flesta visste, utom du förståss. Så hoppas att du e nöjd med dagen fast den inte riktigt blev som du trodde.
Kramar Annette

Jeanettan sa...

Ja det var kul att höra din sida av dagen.. =)
Det var väldigt kul allt & alla var verkligen som små hoppande loppor dagen då allt skulle hända..=)

Kramiz på dig.
jeanette

Sandy sa...

Fasen vad underbart du berättar! Verkligen en dag att minnas!!

Nu har jag bytt adress, annars är allt detsamma, hälsa gärna på! kram från Sandy!

http://skogsflicka.blogspot.com/

jacqueline sa...

Shit pomfritt, vilken grej, superskoj... Ja ibland undrar man hur kompisarnas hjärnor funkar... Men visst blir man glad o överraskad hur som helst...
Kommer inte ihåg om jag grattat dej men har jag inte det så ett STORT GRATTIS i efterskott Sonja...
Jag o Marie tänkte höra m de va några som va scrapsugna när vi har semester? Jag har v 29-32... Du kan väl kolla upp lite så kanske vi kan hyra lokalen...
"ta med bänken,låter nice ". Haha Kram Jacqueline