OBS! Långt -Jag skulle inte... men nu kan jag bara inte låta bli...!!!

Jag hade bestämt mig för att jag inte skulle skriva om det... inte beklaga mig... inte gnälla o låta bitter - MEN nu kan jag faktiskt inte låta bli och känslan som egentligen råder inom mig är mer en uppgiven ilska än en urholkad bitterhet!
Det gäller inte bara för mig o min familj utan alla de drabbade här i vårt land... Sverige som i så många fall ska vara så himla bra o tryggt - vilket det förvisso är i många andra avseenden, icke att förglömma!

Men för guds skull, vad ni än råkar ut för - så gå inte o bli arbetslös UTAN att först SPARA och förbereda er för det, helst åravis i förtid!!! Kolla även INNAN ni blir arbetslösa VAD som gäller, VAD som ska stå i alla 372 blanketter så att ni inte får dom hemskickade igen för komplettering, vilket kan fördröja A-kassan med ytterligare fler veckor mm.
Var inte lika NAIV och DUM som jag var som i min enfald trodde att systemet skulle fungera... att mannen efter noggrannt ifyllda papper, ivägskickade i rätt tid med allt vad det innebar - skulle få någon ersättning i TID!!!
ACK vad vi bedrog oss - nästa vecka har det gått 16 veckor sen mannen anmälde sig arbetslös hos A-kassan, i detta fallet "Alfakassan"!

Idag stod det återigen rubriker bl.a i Aftonbladet (klickbar länk) om folk som får vänta okristligt länge och jag undrar om läget har varit lika illa nån'gång förut??? Vi här hemma har varit drabbade förut med att mannen varit utan jobb då o då, fast jag kan inte minnas att han fått vänta SÅ länge förut.
Det är oxå ett faktum som gjort att man hela tiden halkar efter o inte kommer ifatt plus att man nu råkar vara så "dum" att man bara har vanliga enkla arbeten båda två - men hur som haver så kan väl ett land inte enbart innehålla direktörer, chefer o ingenjörer mfl mfl!
Några ska väl kunna överleva som vanliga dödliga arbetare oxå tycker man... eller är jag dum o naiv även i det fallet månne?

Om ni ens har orkat läsa ända hit (vilket ni såklart inte är tvugna till!) och även gått in på Aftonbladet för o läsa artiklen (klickbara länkar båda), så läs gärna kommentarerna under, som folk får lov o tycka till om skriver... man kan hålla med om mångt o mycket, samtidigt som jag personligen kan erkänna att vissa regler o lagar är oklara för just mig - och då uttalar jag mig inte om jag är osäker... MEN i vanlig ordning ska vissa "viktig-pettrar" o "besserwissers" sätta oss vanliga dödliga på plats o komma med pekpinnar... det får det verkligen att ryka ur mina öron!

Jag hävdar fortfarande att folk som aldrig saknat pengar (och då pratar jag om att klara sin vardag med mat, kläder o sina räkningar - INTE en prylkåt vardag fylld med märkessaker o restaurangbesök!) har svårt o begripa att det är tämligen omöjligt o spara 5 eller rent av 6-siffriga buffertar på kort tid! Det är inte "bara o lägga undan bara man vill" - möjligheten ska finnas med!
Så med andra ord - NEJ, vi har inte varit förberedda på att vänta över 16 veckor (vem vet - det kanske blir 20v som dom skrivit om?!?!) och nej, vi har inga stora buffertar, eller placerade pengar på olika konton i olika fonder o världsdelar o än mindre pengar i madrassen!

Ett snille som kommenterade skrev att han inte kunde begripa varför folk inte såg till o spara - han sparade 5000 var månad o åt minsann ute var dag... så vad kunde problemet vara undrade han????
Ursäkta... är det underligt att man ilsknar till?!

Där var flera inlägg som enligt min mening, var skrivna av personer som aldrig varit i en sådan sits med pengabrist eller inget arbete... det är bl.a då min undertryckta ilska o uppgivenhet bubblar över - igen:(
Inte nog att man kämpar förtvivlat med att hålla god min till vardags plus att man gör allt för att förtränga att ens konto snart ekar bokstavligen tomt i alla hörn... så ska man behöva försvara sig nästan inför folk som inte vet bättre...

Återigen så står jag för att jag självmant valt att arbeta deltid av diverse skäl och självklart kan det inte bli några feta löner utav det såklart!
Mannen har haft oturen vid flera tillfällen att vara bland dom sista in o först ut bl.a och perioderna imellan har då varit knapra o sen tar det ju en evig tid o komma ikapp igen.

Har funderat mycket på varför folk (ja, även vi!) bara accepterar detta som händer utan att göra mer uppror??? Folk sitter snällt o väntar på att pengarna ska komma... gnäller lite o suckar... sen inget mer! Då o då kommer det nån' rubrik i tidningen o sen glöms det bort igen...
MEN har man skulder, eller en obetald räkning eller liknande... DÅ är det minsann synd om en och snabbt som attan blir det påminnelse o inkasso o så har man fogden i hälarna (tack o lov har vi inte kommit dit - ännu iaf!?!) - men att A-kassorna är så här grymt försenade... tja, vad görs åt det???
Nada o inget!!!

Vissa försöker trösta o peppa o säger att tänk sen när väl pengarna kommer, så mycket pengar det då blir... Jo, kanske det - men ALLT är så grymt eftersatt här hemma att vi knappt vet vart vi ska börja eller prioritera!
Grabben kommer o behöva busskort nu när skolan börjar, jag själv har 2 trasiga tänder, snart kommer alla medlemsavgifter till alla barnens aktiviteter, en trasig bil står på uppfarten som kostar en förmögenhet o laga, för att inte tala om allt i huset som är halvdant... ja listan kan göras lång som en dassrulle...
Samtidigt är det ju inte bara o sätta sprätt på dom, för frågan är hur länge mannen faktiskt kommer att vara utan jobb framöver... då kanske vi behöver dessa pengarna fram tills dess!?

Likaså var det väldigt många i början som såg det positivt att mannen blivit arbetslös och som såg möjligheten i allt vad vi nu kunde hinna med o göra hemma och på huset osv.
Tja... vad ska man säga... med tanke på allt vad vi behöver göra här hemma så vet jag inte vart vi helt plötsligt skulle få pengarna ifrån bara för att mannen helt plötsligt blev utan jobb???
Hum... jag har verkligen missat en poäng där... Jag menar - så många har sagt samma sak, så jag har verkligen grubblat imellanåt OM tanken verkligen är relevant med att vi faktiskt förväntas renovera o göra om halva kåken under tiden han går hemma utan inkomst o jobb???
Öhh... hur göra???
T.o.m svärmor var förväntansfull när hon kom o hälsade på i sommar och tyckte det skulle bli jättespännande o se allt vad vi hade gjort i huset.... !!!
Snälla någon... förklara för mig:(((( ???

Personligen tycker jag iallafall att vi faktiskt varit ganska duktiga ändå denna sommaren - vi har lyckats o hålla näsan ovanför vattenytan på nåt' märkligt vis... mannens slutlön har lappat en del och skattepengarna vi fick höll oss precis flytande nu dom senaste månaderna... men inte mycket mer och nu är pengarna slut, det dyker liksom inte upp mer och enbart min lön täcker precis våra utgifter o räkningar.

Så på flera vis har vi det betydligt bättre än många, många andra som blivit drabbade här i landet... vissa är arbetslösa båda två, vissa är ensamma med barn o för att inte tala om alla sjukskrivna o föräldrarlediga... ALLT är försenat verkar det som!
Sen den biten med många långtidssjukskrivna är ju oxå ett kapitell för sig... vilken skrämselpropaganda dom kör med alltså! Fast det ska jag nog inte börja skriva om, för bara det är en historia i sig!

Jag ska inte älta mera nu... men detta är en av många saker som pyrt o rykt innanför mitt huvud i sommar o egentligen blir jag väl inte klokare nu när jag skrivit... men det behövde komma ut.
Jag söker inte medlidande eller tröst, jag vill bara få förklarat hur det har kunnat gå så snett här i det här landet??? Vart nån'stans på vägen gick det fel egentligen???

???