En blogg om allt o inget... tusen tankar i ett enkelt sinne... skratt o tårar här o var... bilder o minnen om vartannat o förhoppningsvis någonting som får dig att kika tillbax:)
Fast bara ibland - är ju inte precis den som håller hov eller står modell precis;) Men idag skulle vi rasta kidsen på luftkuddeland i Hbg och då lurade dom upp oss i den här munderingen... Inte för att jag precis märkte nån' skillnad i min smidighet, men dock... ;)
Kan bara nämna i förbifarten att jag föll som en fura till slut - pang!!! Tänk er en skalbagge på rygg - typ;) Hihi....
Självklart vill man vara med o stödja "Rosa Bandet" med allt vad det innebär! Hittade även en liten tävling inne hos Annette - häng gärna på och länka till hennes blogg:) Motivering att vara med o stötta.... tja, man behöver inte gå längre än till sig själv - man har ju själv två såna där "boobisar" så... !!!
Ja ja - året är inte slut ännu här, men jag kan ändå backa bandet och säga att det varit ganska så händelserikt för min egen del i varje fall. Jag har varit kass på att skriva nåt vettigt här på länge... fyllt inläggen med saker o ting som inte säger så mycket om vad jag egentligen går o funderar på... 'kanon' tycker säkert många som inte skulle yppa en tanke som passerar deras sinne! Men jag har upptäckt sen länge att jag inte riktigt fungerar så... bloggar med små anekdoter och vardagshändelser i all ära, verkligen - jag gillar dom jättemycket o besöker dom mer än gärna:) Men läser jag 199 inlägg av 200 i en blogg med enbart myspys och en rosa fluffig vardagsidyll, så börjar i varje fall jag att undra....! (såvida det inte är en person jag känner väl!)
Det som ger mig mest är dom som vågar blottlägga vardagens problem och konfrontera dom med ord och åsikter! En slags inre terapi för öppen ridå, men ändå inte... Jag har stängt inne så mycket skit (rent ut sagt) så många gånger när ens omgivning trott att allt varit fridens liljor... och det är så enormt tröttsamt o energislukande! Självklart väljer var och en vad dom vill skriva - icke att förglömma, det har jag både full förståelse och respekt för! Man kan inte begära att alla ska känna sig bekväma med o fläka ut sina vardagsbekymmer o personliga problem - för ingen ska inbilla mig att dom inte finns där hos flesta - mer eller mindre!:) Sen är vi alla olika - om vi vill visa att man är tämligen normal eller om man hellre kör med en perfekt fasad utåt för att inte visa sina svaga punkter;) Alla varianter finns, det bara är så!
Som sagt... den senaste tiden har varit... minst sagt händeslerik för mig... jag är inte speciellt van vid så mycket, så detta har räckt mer än väl för mig:) Dels att man varit inne och provat på jourhemsbiten i sommar - dock bara under en månads tid, men bara det har varit en enorm erfarenhet:) En positiv sådan! Få se om det kan bli mer utav den saken i framtiden:)
Sen har ju min massageutbildning gjort ett rejält lyft i min vardag oxå, för att inte tala om mitt eget mående. Är för evigt tacksam över att syrran min kom hit o viftade med sin lapp om meditationskursen hon skulle gå på nu i höst... vilket i sin tur väckte min nyfikenhet över massagekursen som oxå fanns att finna på samma lapp... och på den vägen vart det:)
Och har jag inte sagt det förut så säger jag det nu att jag är oerhört tacksam för alla som frivilligt ställt upp som försökskaniner under hela sommaren här och fram till nu - som låtit mig utöva min massage på er:) Utan er hade jag inte kunnat det jag kan idag kan jag lugnt säga! Självklart har min praktik med min otroligt kunniga mentor gjort sitt också. Dom dagarna har varit ovärderliga minst sagt! Sen vill jag oxå passa på och be om ursäkt om jag imellanåt verkat totalt insnöad med min massage o tjatat om den så era öron ömmat i tid o otid;) Sorry... men, jo... den har varit och är på min näthinna en hel del, liksom;) Jag är egentligen medveten om det och försöker verkligen då och då att landa och känna efter hur det känns och vad som egentligen pågår... för det går undan kan jag säga. Jag vill inte sväva iväg o glömma min omgivning... fast det gör jag inte egentligen, däremot känner jag att min fritid blivit begränsad en hel del sen utbildningen börjat - såklart! Konstigt vore annars! Förut har man varit van vid många lediga dagar - som jag för all del kanske inte alltid förvaltat maximalt, men vadå... jag hinner väl, har jag tänkt;) NU... när dagarna fyllts med annat så känns det kan jag ju berätta. Och detta är jag ovan vid - det är roligt, givande och spännande - men jag är ovan vid att tiden inte riktigt räcker till... och då menar jag inte att jag inte hinner höst o vårstäda eller kantklippa gräsmattan eller leta upp ursprungsroten till all kirskål.... nix, 'no way'... Det ger mig ingenting - däremot hann jag träffa mina vänner lättare förr, jag hann o vandra runt med vovven mer förr, jag hann o ta upp en bok lättare förr... för att inte tala om min scrapping.... jisses... så lite som jag scrappat i år har jag aldrig lyckats med innan! Saker som gjort att jag mått bra... Jag mår bra nu oxå - men jag är ovan vid min vardag på nåt vis...
Jag vet att hur många som helst arbetar heltid och sköter allt ändå utan o höja på ögonbrynet ens, men jag är inte sån... alltså reagerar jag. Man vänjer sig väl... antar jag!?! Iallafall.... alla som känner mig, mer eller mindre - jag har inte glömt er, jag ska bara vänja mig vid att omfördela dygnets 24 timmar på ett annat sätt:) Massagen har tagit och tar mycket av min tid, men jag utgår ifrån att det är övergående eftersom jag är under utbildning och mycket har fått ske här hemma och på min övriga lediga tid. Nästa år - om allt går som det ska, så kanske det blir lite annorlunda uppstrukturerat iallafall:) Dom flesta känner väl till talesättet: "Skomakarens barn går i dom sämsta skorna"... och lite så har det kännts med min massage här hemma oxå... mina nära o kära har fått minst känns det som ibland - det har stört mig till o från... jag vill ju hinna med alla! Men men... :)
Helgen den 7-8 november är helgen med stort H... då ska jag tenta - både teoretiskt och praktiskt och förhoppningsvis bli diplomerad massör! Så... har jag inte fått total hjärnsläpp innan eller svimmat förr... så lär jag aldrig göra det, om jag fixar den helgen;)
Detta får räcka för idag... där är mer som vill ut, men jag får ta den efterhand... typ;) Ta hand om er därute... köp en pumpa eller nåt'... ganska coola tingestar som växer upp från små frön;)
PS! Lämna gärna en "kråkspark", speciellt ni som brukar läsa här flitigt men som aldrig ger er till känna - alltid kul och "se" er oxå! Jag vet ju att ni finns ändå;)
Tackar Ingela för ett mycket trevligt initiativ till denna roliga fototävling som utmanade oss alla denna eftermiddag! Vi som hängde på var Pia, Jeanette, Jacqueline, Ottilia och Ingela såklart:) Endast fantasin kunde sätta stopp för hur vi tolkade alla 10 olika fotouppdrag:) Gå gärna in o kolla dom andra deltagarnas foton och se hur dom har tolkat orden jämfört med t.ex mig!
Här kommer mina bidrag till "Coelogynes Fotoutmaning"
1. En röd tråd.... skosnörena:)
2. Högt... högt upp i det blå!
3. Sex... ja, kan det bli mer tydligt?:)
4. Glädje... i en ordlek:)
5. Tång... (S)tång
6. Motsatser... Svart - Vitt
7. Förlorat... blommorna har förlorat sin blomning!
Sex nära vänner är allt du behöver, enligt livsstilsförfattaren Mark Vernon. Så ha inte dåligt samvete för att du inte hinner med dina hundra polare på Facebook eller i mobilens telefonbok:)
Jahapp... för den eller dom som inte redan vet eller har anmält sitt intresse så blir det till o scrappa tills fingrarna blöder nu på söndag - återigen på Ättekulla (vid kvarterets pizzeria)!
I all sin enkelhet - du tar med dina scrapsaker o ett gott humör! Portarna slår upp kl.10.00 och vi håller på tills vi inte giter mer;)
Det kostar gratis och alla är välkomna:) Anmäl er gärna till Jacqueline så får hon lite koll på läget:)
...och för mig personligen är den välkommen - jag tycker verkligen om hösten! Färgerna i naturen är fantastiska - det känns som om allt sätts på laddning till nästa vår när allt ska blomma upp igen:) Jag bara hoppas att inte höstvindarna rycker av allt för tidigt, för har väl alla löven trillat av så är det grått sååååååå himla länge! I den mån jag hinner så tar jag med mig kameran ut och försöker föreviga färgprakten i naturen medan den lyser upp som bäst:)
Jag vet att inte allt för många håller med mig, men hösten är nog den årstiden jag känner mig mest i harmoni med - får sådan ro i själen.... Alla årstiderna har sitt, men hösten är min! För mig är den inte fullt lika emotionellt stressande... knasigt kanske, men sån' är jag:) Inre demoner som ständigt gör sig påminda inom mig.
Sommaren är härlig, men då ska gärna "allt" ske och hinnas med - även fast man själv är den som avgör vad och hur mycket! Omedvetet har jag väl en inre press utifrån från min omgivning som stressar upp mig... dumt... jag jobbar på det - försöker avgöra själv vad som känns bäst för mig och min familj!
Vintern är ok den med... och hade vi fått lite snö som låg ibland hade man kanske blivit lite glad o pigg av det "ljusa" oxå, men den risken är ju minimal här nere i Skåneslätt dessvärre. Julen är för mig personligen ett ständigt gissel... mest en känsla som ger mig en klump i magen hela december månad! Jag önskar verkligen att jag hade sett det mysiga och rofyllda i denna högtid... men för mig är det svårt. Plågar mig igenom den för killarnas skull... försöker göra "det man ska" osv. Senaste julen tyckte jag ändå jag hade läget skapligt under kontroll... sänkte ribban inom mig, sänkte kraven... och mådde faktiskt bättre:) Inte för att jag stått på huvudet andra år, långt ifrån - men rent psykiskt varvade jag ner och det var inte helt fel. Gäller bara o komma på hur;) Ja jag vet... jag är och förblir knepig , "but that's me"!
Jag respekterar verkligen alla som njuter o är rent lyriska 2 månader innan jul, men låt mig få lulla runt i min egen bubbla... så lovar jag att allt blir frid o fröjd;) Jag är stor nu och bestämmer själv och så länge jag är kapabel och tänka o tycka själv så... tänker jag fortsätta med det:)
Jag utgår ifrån att folk i min omgivning försöker göra det som passar dom bäst också... och utgår ifrån sitt och sina egna önskemål och inte vad "alla andra" tycker att man bör göra eller borde tycka. Förhoppningsvis är folk starka nog och stå för sina åsikter utan att slaviskt böja sig för kollektiva grupptryck i tid o otid. .Inte lätt det där alltid... alla är vi olika, unika i en lika värld! Sticker man ut så är inte det bra... man faller ur ramen och det stör folk! Tänk så hemskt... !
Men iallafall... stå på er där ute - det kan ni om ni bara vill:) Gå nu ut och njut av hösten - sug in alla färger i naturen så ska ni se... !
...måste jag ju bjuda lite bilder på:) Jag var ju ute i Sånna på höstfesten hos Eva-Lena med familj:) Vilket jobb dom lagt ner - som flitiga myror hela högen! Dessvärre var vädret emot oss lite denna dag! Lite råkallt, mulet med några regnskurar... men vädret till trots så var där en jämn ström av besökare hela dagen och det tackar vi för;) Det var skoj o träffa lite folk man inte sett på länge!
En del utav alla stånden som fanns där... lite blandad kompott!
Kan ärligt säga att det där med kaninhoppning verkar lite skumt enligt min mening! Men dom såg faktiskt ut att tycka det var kul:)
Många stannade till och beundrade dessa små liven... kaniner går väl alltid hem, speciellt hos barnen:)
Även shettis agility bjöds det på...
...liksom spansk riduppvisning - väldans pampigt!
Sist men inte minst så måste jag presentera gårdens lille "Ville" - redan jordens charmtroll:)
Personligen gjorde jag inte många knop denna dag, men ändå kastade jag in handduken redan vid nio igår kväll! Med magen full av goa' kräftor (som store sonen önskat att äta i evigheter nu) kröp jag till sängs ihop med killarna - och somnade till "Hulken" som dom skulle ligga o titta på;) Antagligen för mö' frisk luft på en och samma gång!
Nu på lördag den 26/9 har jag fått äran att vara med på en Höstfest i Sånna som"Hästboden i Sånna"anordnar - en f.d kollega till mig säljer en massa hästgrejor där bl.a och en hel del annat oxå för den delen:) Så det blir lite som "öppet hus" där!
Anledningen att jag ska vara med där är att jag ska ställa ut med min massage... och med mig kommer där att vara en hel del andra utställare och en massa jippon under dagen! Bl.a med smycken, tofflor, äpplen, hårprodukter, ansiktsmålning för barnen mm. Så har ni inget annat för er på lördag, så tycker jag absolut att ni ska ta en sväng ut på "lannet" och beskåda detta... kommer att vara till glädje både för vuxna och barn:) Bl.a kommer där att finnas både ponnyridning, shettisagility o kaninhoppning mm. mm.
Pssst! ...och så lösgodis för 3.90 kr/hg (supergoda sorter!!!) mm.
Som sagt, gå gärna in på följande adress och läs mera! Där finns även vägbeskrivning... (Sånna ligger precis utanför Kvidinge) www.hastbodenisanna.se
"Har du lagt märke till att vissa människor drar till sig livets goda? De tycks glida fram med ett tryggt leende i ansiktet och njuta av allt som bjuds. Har de bara tur eller har de en medfödd förmåga att skapa rikedom i sina liv? Svaret är att de kommunicerar på ett sätt som drar till sig det bästa från andra människor. Det de gör, ofta omärkligt, är att ge något. Det kan vara något så enkelt som att le och hälsa vänligt, tillräckligt för att lysa upp dagen för de människor de möter:)
Gå ut och lys själv, och du kommer att märka vilken rik skörd det kommer att bli! "
Taget ur tidningen "PS! Personlig utveckling & psykologi"
Hej... här sitter jag... fullproppad av veckans händelser o intryck... För ett år sen vid denna tiden satt jag o misströsta allt... visste varken ut eller in... tyckte livet i största allmänhet var ett rakt innehållslöst streck... typ som på en hjärtmonitor som slutat pipa. Allt som jag borde vara tacksam för, var inbäddat i ett skumt hölje... så märkligt livet kan vara!
Allt är långt ifrån fridens liljor idag... fortfarande har jag inte alla vindarna med mig... nya saker tar ständigt vid som upptar ens tankar... killarna har börjat i sina nya klasser, varav den ene på ny skola! Mina förhoppningar är stora liksom min våndor...
Denna sommaren har stretat åt många olika håll - man har märkt att killarna vuxit, ändrat sig o utvecklats... Store killen är större... kräver annat o får större revir hela tiden... andra vänner gör intrång o jag blir orolig! Ska man låta det bero eller helt enkelt följa med vågen o hålla koll? Är det så illa som man tror, eller jag målar fan på väggen? Vad kommer den nya skolan o den nya klassen o bidra med... bra kamrater eller ännu värre? Tja, ska jag verkligen grubbla mig blå på det redan? Nja... kanske inte... !
Lillkillen växer o mognar även han o självklart är det spännande o följa storebror i hälarna... vad månde det bliva av dom båda??? En annan som inte fick en normal tonårsperiod har inte särskilt mycket att jämföra med... jag får väl helt enkelt göra det bästa av det... eller "vi" kanske jag ska säga - fast jag ska inte blanda in mannen i min missade tonårsperiod - för han hade nog en dubbel av sin;)
Men det är väl inte meningen att det ska vara enkelt att leva... inte att vara människa heller tydligen! Däremot har jag kommit underfund med att livet - trots diverse 'ups n' downs' kan ha en del positivt o bjuda på:) T.ex den här veckan har helt enkelt bara varit så... otroligt givande! Hela veckan har varit som en enda stor själslig laddning med positiv energi... jag har tillbringat flera dagar ihop med min mentor på massagepraktik - likaså träffat min andra mentor på plats när vi haft den praktiska teorin nu under helgen... Jag har även äntligen träffat min kurskamrater... vi är fem personer, fem olika o unika tjejer som alla har som mål att bli massörer under Manuelas o Rositasskola - underbart! Tror att blandningen av oss alla kommer o ge en intressant skörd framigenom... det tror jag garanterat:) Jag är verkligen glad o tacksam över att ha fått denna möjligheten - tacksam över att få lära känna så speciella människor oxå... :) Jag är även glad o tacksam för att mina vänner o bekanta stått ut (tror jag iallafall!?!) med mina aha-upplevelser o allt massagesnack, för att inte snacka om alla jag har jagat för att få massera, hehe... ja jag behöver ju era kroppar så innerligt för att träna på;) Den senaste tiden känns det som om någon bit för bit rivit muren som varit framför mina ögon så länge! Det kan faktiskt finnas annat bakom dom höga murarna - problemet är att det ibland kan ta en sådan enorm tid o hitta det... är murarna för höga så har man inte ork att ens försöka komma över dom - den känslan har iaf jag varit mer eller mindre besatt av länge länge!
I november - om allt går som jag vill, så ska jag vara klar som diplomerad massör och jag ska verkligen se till o komma igång! Vården i all ära - jag trivs verkligen där jag är nu, mer än jag kunde tro att jag skulle göra i början... MEN finns det nåt mer otacksamt att jobba inom än den kommunala äldrevården??? Jag pratar inte om alla mina pensionärer eller goa kollegor, utan ledningen o cheferna som enbart är besatta av pengar o åter pengar! Pengar som tycks styra allt... minus här o minus där o mitt i alltihopa finns våra förvirrade o otrygga pensionärer o ovanpå det - fast dock långt ner på golvet, VI personal!
Trötta mig - säger jag då... jag är åtminstone tacksam över att jag jobbar på natten så jag missar den värsta stormen av all stress som detta skapar bland både personal o de gamla! Kan jag - om möjligt, åstadkomma nåt mer positivt med min massage... på nåt vis - så ska jag nog se till o göra det!!! En förändring måste ske i mitt liv och det NU! Om jag inte försöker, så lär jag grubbla ihjäl mig och framförallt ångra mig! Mitt jobb på natten har jag kvar (väl???) såvida dom inte trollar bort mig nån' annanstans (ja, så som dom rotar o rör så...!!!), så massagen kan jag alltid mecka med på min lediga tid:) SÅ förhoppningsvis så har snöbollen bara börjat rulla så smått... ska bara se till o inte luta backen för brant bara:)
Måste avsluta med o inflika att jag råkade glida förbi en video med Madonna idag... jag som inte ens är speciellt förtjust i henne, men vadå... låten gick direkt in i hjärtat på mig o fängslade mig direkt - ni kanske redan har hört den, men inte jag förrän idag... Tycker den är magisk... ger mig tuppskinn var gång jag spelar den;)
Hehe.... mannen berättar - han hade ringt A-kassan idag igen för o stressa dom litta... han frågade om sin ersättning och så...
Hon svarade: "Jodå, allt såg ok ut - den hade gått igenom o ansökan hade blivit behandlad!!!" Snacka om fanfar o jubelrop bara där... (efter snart 17 veckors väntan!) Så då frågade mannen; "Ok, då får jag mina pengar nu på torsdag alltså?"
Hon svarar: "Öhhh.... (paus)... va... naaeee... det vet jag ju inte???????? Det visste hon inte... det kunde hon inte se nån'stans.... kanske nu på torsdag... eller nästa torsdag eller nåt'?!?!?! "
Jubelrop igen.... !!!! Alltså, blir man imponerad eller vad??? Man kan inget annat än o asgarva o ta sig för pannan!
Allt detta ingår i "Sverige-paketet" typ.... landet älskar blanketter o paragrafer och tack o lov för data-systemet... för då kan man alltid skylla på datastrul... eftersom människan ändå inte har koll!
*Amen* PS! ...sitter fortfarande o ler för mig själv:) Fascinerande...!
...plockat ur tidningen PS!
