Lite terapi kanske... ???

Ja.... men det är ju precis det jag har sagt hela tiden....... läs här!

Meditation och annat "flum" ;)

Hmmm.... har funderat i flera dagar på att just göra ett litet inlägg om helgen som varit!
Helgen tillbringade jag med en god vän på "Kropp & Själ" i Billesholm där vi deltog i en meditationskurs:) Något jag länge sett fram emot - en ego-grej jag som jag enbart unnar mig själv för min egen vinnings skull!
Jag kan villigt erkänna att jag söker... söker ett sätt att få sinnesro, ett verktyg att själv kunna hantera mina s.k "dippar" i vardagen! Går det inte på det ena viset så går det kanske på det andra... det kan inte mer än misslyckas!

Den stora frågan är bara hur jag ska beskriva helgen... utan att det låter flummigt???
Har jag beskrivit den muntligt så har det låtit... tja, flummigt;)
"Den andra sidan" eller det "sjätte sinnet" mm. mm. har alltid fascinerat och intresserat mig, men utan att jag för den skull har slukat allt sådant som kommit min väg!
Det som intresserat mig har jag fördjupat mig mera i... det som passat mig har jag testat osv.
Så jag menar, lite 'meditation' kan ju aldrig skada;)


Detta var en ganska så djup typ av meditation... och vi satt inte på flygande mattor med benen i kors och "hummade" tillsammans med fingrarna ihop - som bl.a mina barn trodde;)
Nej, det gick alldeles ypperligt att "bara" sitta på en vanlig stol med slutna ögon...
Man ska fokusera på sitt inre, bli mera närvarande... lära sig att ta sig tid att unna sig den stunden! Man fokuserar medvetet på tankar o känslor, tömmer skallen på skumma tankar o inre oro... Det är en konst för sig själv och det kräver övning och åter övning.

Jag väljer att inte gå in mera på detaljer - dels för att risken finns att det blir jordens längsta inlägg och dels för att det ÄR risk för att det kommer att verkar flummigt... vilket är synd - för det är inte det som är meningen:)
Jag har redan hört flera som sagt "jag tror inte på sånt!" - men då säger jag; "vad är där att tro på?" Det är ju bara att prova och kanske rent av prova igen... det är inte frågan om några trolleri tricks eller hokus pokus! Likaväl som att folk går på "Friskis o Svettis" eller "Viktväktarna" för att via den vägen må bättre av en eller annan anledning, så kan lite meditation oxå göra susen i vardagen:)
Konstigare än så behöver det inte vara - tycker jag!
Fötterna på jorden har jag fortfarande och kommer alltid att ha - men jag vill hitta mitt sätt att må bra, både i kropp o själ, helst!
Det som passar mig, passar oftast inte den andre... vi är ju dock alla olika;)

Så mer än så här blir det nog inte i detta inlägg... mer än att jag är nöjd med vad helgen gett mig.
Fler frågor och funderingar besvaras "IRL";)
Ta hand om er där ute!!!
*S*

Lite grubblerier och en hemsida klar;)

Ja, ingen ska ju anklaga mig för att skriva allt för mycket här på min blogg!
Av flera anledningar har det blivit så här... dels det vanliga - när jag har för mycket innanför pannbenet som egentligen borde ut så blir det kortslutning och dels på grund av att jag helt enkelt kännt att jag bara skulle fylla inläggen med deprimerande ord!
Visst, jag har ett stort behov av att "tömma" ur ryggsäcken... men den här gången har jag kännt att jag hade behövt bli för personlig - mer än vanligt. Visst, jag skulle kunna lösenordsskydda bloggen... men vem skulle jag välja ut som fick läsa den??? Svårt...
Sen att bara skriva för min egen skull... jo visst - men lite feedback vill man ju trots allt ha, eller hur!?
Jag har t.o.m övervägt och ändra taktik helt och hållet o bara skriva "glad-inlägg", låta drypande positiv och förneka alla grubblerier jag har och lägga upp en perfekt fasad utåt!
Men nej... ska jag lägga ner energi för ett spel för galleriet? Tack, men nej tack!
Då låter jag hellre bli...

Jag är säkert onödigt negativ och jag borde egentligen gå i terapi för att vända det negativa till något positivt - eller iaf försöka se det positiva bland allt elände! För det finns säkert såklart, det är bara det att jag låter det negativa ta över för mycket.
Låter superenkelt o bara ändra tänk... och tänk om det hade varit så simpelt - då hade jag sett till o vara glad o sprudlande positiv dagarna i ända;)

Jag blir heller inte vidare social när jag känner mig så här... FÖRLÅT! Jag kan bara inte rå på det - dom mest vardagliga sociala sammanhangen blir övermäktiga! Har jag väl gjort något utanför "husets väggar" en dag så uppskattar jag hemmets lugna vrå igen - japp, så trist är jag!
Jag behöver "förpuppa" mig och försöka leta fram lite motivering och ork dom dagarna, veckorna... perioderna! Det är självvalt, så det är inget påtvingat... jag har alltid trivts med att "ensam-varga" lite och nån' telefonmänniska är jag dessvärre inte heller... FÖRLÅT igen - jag menar inget illa med det - jag har bara inte det behovet.

Jag orkar heller inte att vara tillgänglig "dygnet om" via mobiler och chattar... det stressar mig nåt' oerhört oxå att hela tiden "finnas där". Antagligen något jag borde jobba med... för lite och för mycket skämmer ju allt, som dom säger!
Samtidigt får jag väl inte låte det gå överstyr... jag behöver ju inte bli eremit förståss:)
Men iallafall... FÖRLÅT om jag är lite tråkig för tillfället - jag vill gärna finnas där för mina vänner "som vanligt" - men då och då blir det så här... antagligen nåt' jag borde ta itu med oxå på nåt' vis... det är rent ut sagt pissjobbigt och må så här och inte riktigt veta vad det beror på!
Kan ju vara så enkelt som att seratoninhalten i hjärnan är minimal... plus för lite solljus och för lite positiv energi i ens omgivning - typ!?!

Om ett par helger ska jag gå på en meditationskurs... 2 dagar lång! Ser väldigt mycket fram emot den! Jag lägger stora förhoppningar på den och att jag ska kunna förvalta den till min fördel genom livet och vardagen:)
Så det får väl bli "min ego-grej" detta året!

Tanken med detta inlägget var som vanligt något helt annat - men så sprang tangenterna iväg igen... märkligt som det kan bli!?!
Tanken var att jag skulle lägga ut min länk till min nya hemsida om massagen! Speciellt datakunnig är jag inte, men med lite tips och enkla råd så blev den så här...

"Sonjas Massage"

Kolla den gärna och säg vad ni tycker - jag lär säkert ändra och trixa lite allt eftersom, men detta är väl en början iaf. Det var supersvårt att börja skriva... satt mest o bara titta o fundera 2 dar efter jag skaffat sidan:) Det ska inte vara för mycket, samtidigt informativt och inte för krångligt... ett nytt foto måste jag fixa med - fast det kanske jag får ordnat i helgen:)

Nix pix - det får bli en avrundning här för den här gången!
Tänker inte lova att f.o.m NU så ska jag skriva massor igen... för då blir det väl inte av antagligen - lika bra att det blir som det blir:)

Tjingeling!
*S*

Krångel på hög nivå....

Inte nog med att jag helt kommit ifrån mitt bloggande pga av diverse orsaker, så ska datorn gå o kvadda sig totalt med... bilder, foton, länkar... ja, rubbet är borta!
Där är snart inte nåt' som funkar som det ska vare sig i mitt liv eller i mitt hem - allt är trasigt, halvdant', gammalt eller sjungandes på sista valsen!
Det vore ju iaf lite trevligt om något funkade som det skulle... ? Eller jag kräver för mycket igen?
Energi, ork och kraft är som bortblåst... vilket inte är till någon fördel just nu med tanke på att jag borde ta tag i en del... eller rättare sagt en hel del i mitt liv!

Jag lär inte gå djupare in på något alls, för det lär inte lösa något ändå - bara jag kan göra något åt det. Och skulle jag mot all förmodan börja skriva av mig - vilket jag egentligen behöver, så skulle det inte bli nån hejd på't... och jag vet inte om det lämpar sig den här gången.

Men jag har tak över huvudet, frisk luft att andas, ett jobb att gå till och är relativt fysiskt välmående - så allt kunde ju vara värre, eller hur????

*S*

Jag finns här...

...men jag har ett litet mindre strömavbrott i hjärncellen som gör att kopplingarna uteblir - men jag hoppas återkomma inom kort!

Tänder ett ljus...

...för en kollega som häromdagen valde att lämna detta jordeliv!
Skänker hennes barn och anhöriga många tankar o styrkekramar i denna sorg som är fullkomligt förlamande och overklig!
Man förstår verkligen ingenting...

Hoppas du nu funnit frid på andra sidan Hanna...

*Carpe Diem*

En liten utlottning kanske...

...kolla då här inne:)

Kaffe är ju livets dryck enligt min mening - men te är oxå gott såklart, mmm!

Häng gärna på:)
*S*

Årets första scrapträff:)

När vardagen sakta börjar smyga sig på, så mjukstartar vi med en liten scrapträff:)
Vi har ju hållt till på Ättekulla på sistone, så varför bryta den vanan? ;)

När: söndagen den 10 Januari

Var: Bärnstensgatan 51 på Ättekulla/Hbg

Tid: Från. kl.10.00 och tills vi stupar!

Pris: nästan gratis; 20 riksdaler!

Anmälan till: (mig) eller Jacqueline som håller i det!


Fika o lite gotter ingår - mat brukar vi förse oss med på områdets Pizzeria som finns inom gångavstånd:)
Annars finns där kyl om ni vill ha med egen mat!

Ta med era grejor och ett innerligt scrapsug!
Vi ses hoppas jag:)

Önskar er alla ett Gott Nytt År 2010!!!

Måste få bort "Julefriden" med nåt annat... så varför inte en nyårshälsning:)
Det nya året är verkligen ett oskrivet blad... ett positivt sådant får vi hoppas, på alla plan!
Året som snart gått har varit annorlunda... positivt på många sätt:)
Samtidigt kan man bara konstatera att mycket är kvar att förändra... massor till och med!
Så vi får väl se vad det nya året har att bringa... ???
Önskar alla bara gott:)

Fira för fullt o ta det lugnt med raketerna - om ni nu tvunget måste använda några;)
*S*

"Julefrid..."

Detta borde jag läsa o lära mig utantill och sen verkställa!!!
Klicka här:)
*fniss*

*S*

Skumt...

Igår kändes allt riktigt ok... dagen innan dess likaså... jag kunde råda o stötta mina vänner... jag hade full koll på det mesta... allt kändes riktigt ok... för att idag utbytas mot en maktlös kamp över hjärnans tankar! Hur skumt är inte det???

Hur mår vi idag egentligen? Och varför mår vi som vi mår? Vad händer egentligen? Var och varanna "går i väggen" som det så fint heter idag - men som i realiteten betyder att man verkligen har kraschlandat både fysiskt o psykiskt. Vardagen blir en kamp att klara av... dom enklaste tankarna o göromålen blir oöverkomliga. Varför?

Senast igår satt jag och sa att nu när man mår skapligt så skulle man hitta bra redskap att använda sig utav när man känner av vissa varningstecken innan att man börjar må dåligt... Igår tyckte jag att det mesta var under kontroll... idag vaknade jag med en utmattande känsla av inre kaos! Vad hände där imellan? Och varför infann sig den känslan idag?
Inte 17 hade jag nån' kontroll idag inte:(

Vi stöttar varandra i varandras olika panikångest... vi har samma grytor med samma röror i, fast olika innehåll! Är det inte underligt så säg?
En klen tröst är att man inte är ensam... samtidigt som det är just det som är skrämmande - att så många känner likadant!
Fast i denna mängden finns det ändå folk som inte har en aning om vad man pratar om eller upplever... speciellt folk på dom 'höga stolarna' som ska avgöra HUR dåligt man egentligen mår och även OM man mår dåligt alls!
Just nu sitter många och har ingen aning om, om dom blir utförsäkrade nästa år... och nästa steg - vad händer då???
Vilken härlig julklapp, är det inte det???

Sen finns det nåt fint som kallas för 'rehab-möten'... det ska man gå på när man är sjukskriven för att andra folk ska komma fram till vad som är fel o vad man ska göra för att bli bra! Visst låter det fint:) Undrar om det inte är lite tvärtom... dom sitter med statistik o siffror som måste bli bättre - alltså måste dom få folk till o börja jobba igen fort som attan, kosta vad det kosta vill!
Sen att det i slutändan blir katastrof, vill nog ingen kännas vid...


Jag känner verkligen med alla dom som är i den sitsen just nu... jag är inte där själv (än!) - tack o lov, fast man mår som man mår då och då... man känner ju av det... oron, maktlösheten och att inte ha kontroll.

Och december månad ska ju vara så gemytlig och rofylld... ack ja! Men för mig är och förblir den ett inre stressmoment - allt vad jag borde åstadkomma, allt jag borde handla, allt jag borde tycka, allt jag borde hinna med, allt jag borde tycka o känna...
Tycker fortfarande att det är en komersiell period, handlarnas Mekka - köparnas fördärv!
Visst, det är vad man gör det till såklart... men den inre och yttre pressen finns där.
Antagligen beror det på mina inre demoner som jag inte har makt över - något jag måste komma underfund med o lära mig att tackla... frågan är bara hur!
Hjälper inte att folk säger åt mig att 'julen är så fin, det tycker ju alla'...
Tänk om man bara kunde bestämma sig för att allt skulle vara bra - så bra det hade varit:)

Nu sprang tangenterna iväg igen... detta som bara skulle bli ett par rader, som vanligt. Pladder, pladder...
Iallafall... imorgon är en ny dag - förhoppningsvis ljusare än den som varit... kanske!


Som sagt - god jul på er!

/S

En snabbis till "Ge-Kå's" :)

Japp, så blev det - en halvspontan liten snabbis till Ullared idag - lördag till trots:)
Fastän mannen o jag var dit för ca.3 veckor sedan o handlade oss bokstavligen fattiga - så "glömde" vi helt bort det där med julklappar o födelsedagspresenter... !

Så när Jeanettan frågade om jag ville med en kortis så nappade jag direkt!
Fast jag funderade både två och en gång hur jag egentligen tänkte... åka upp en lördag - innan jul?!? Jag som lovat mig själv o aldrig åka upp en lördag igen.... !

Men döm om vår förvåning när vi ca. 8.30 på morgonen var framme o möttes av noll kö!?! Plus lagom med folk inne under hela dagen... skumt!
Och när vi skulle ut var det bara o välja en tom kassa... coolt:)
Riktigt härligt!
Ännu härligare känsla när man faktiskt kände sig nöjd efter några timmar och till råga på allt; ganska så klar!
Ett par tre saker har jag kvar o inhandla här hemma, men inget avancerat... Lätta o hitta och som märkligt nog inte fanns där uppe!

Denna gången lös kamerakillarna med sin frånvaro, liksom "coole Morgan" - men det känns lite som det kunde kvitta!
Frågan är vad folk egentligen tror om 'Ge-Kå's', som aldrig varit där... ?
För min del förändrar tv-programmet ingenting för mig... jag fortsätter med mina rundor upp varje år - vår och höst! Har inte råd o låta bli känns det som plus att det är himla skoj - man får ju ta det för vad det är... Ge-Kå's är och förblir Ge-Kå's!

Ser fram emot o få packa upp sen i lugn o ro när killarna somnat eller nåt'... :)
Tack Jeanettan & Fia för en trevlig o sällskaplig tur upp!!!

Tjingeling!
*S*