Scrapträffen som kom av sig.... OBS! Långt!

Efter viss efterfrågan så ska jag försöka återberätta med mina egna ord om "dagen då vi skulle scrappa - men som inte blev av"!
Det gäller torsdagen den 18 juni....
Det var planlagt att vi skulle scrappa hela dagen lång hos Jeanette - och flera skulle dit denna dag... Vera, Tanja, Pia, Marie m.fl.
Jag blev även ombedd o ta med mig min massagebänk och gärna det - jag behöver ju träna, så varför inte slå två flugor i en smäll:)

Jag blev upphämtad av Pia... lastar in 2 stora scrapväskor plus min otympliga massagebänk i hennes tämligen "lilla" bil som redan var full av 2 barn och diverse scrapväskor o ryggsäckar från dagis... Så en häftig inbromsning denna dag hade inte varit att rekommendera!:)

Varför ska jag alltid skaffa intressen o hobbies som innebär en massa kånkande o bärande, det kan man undra? Önskar ibland att mina stora intressen hade varit städning o trädgårdsarbete... men ack så trist mitt liv hade sett ut då *asg*! (Eller???)

Nåväl, vad hann jag börja med... inte mycket... packade upp lo'n som jag höll på med... halvklar...
"Marie 1" hade redan suttit där sen 10 på förmiddan', så där var ju kreativiteten lite på gång iaf och inte nog med det så fick jag en liten present av henne som bestod av en "chokladklubba" som skulle doppas i kaffe under tiden man drack - TACK snälla "Marie 1" - den muntrade verkligen upp:)


Iallafall... jag hade väl inte mycket till ro att scrappa eftersom jag var sugen på att massera:) Sagt o gjort så började jag med Jeanette - vilket blev en ganska så omfattande runda; intressant!
Efteråt kände jag att jag likaså väl kunde fortsätta direkt med Pia, vilket var planerat sen förut.

MEN... nu började det skumma... ivrig som hon varit hur länge som helst - så börjar människan o krångla... skulle inte alls bli masserad precis just nu?!?!
Och jag hade absolut inte ro o sätta mig o scrappa - eftersom jag ville bli klar med Pia först... hmmm!?

Men iallafall, så fick jag slutligen upp henne på bänken - började så smått o massera ena benet... när jag hör att det knackar igen på dörren och en trumpetfanfar ljuder i Jeanettes lilla hall... ööhhh que?!?!?
Hur normalt är det på en skala säg???


In stegar min kära syster o svåger och som grädde på moset Alex; min systerdotter!!!
Öööööh... fattar noll o nada!
Ärligt talat - min första tanke blev; "hallå, komma o 'störa' mitt i massagen typ"... visst är man fånig - men hjärnan är väl oxå ett organ för sig:)

Sen kan jag ju bara tillägga att det tog en lång lååång stund innan poletten överhuvudtaget föll i min arma skalle, verkligen lång stund!
Jag har ju vänligt men bestämt förklarat för allt o alla att min födelsedag i år skulle falla i glömska och det gällde både före, under o efter... Så efter att jag äntligen beslutat mig för att inte fira den så har den bokstavligen raderats ut totalt i min hårddisk i skallen - jag fyllde verkligen inte år i år...

Så att just detta höll på o ske mitt framför näsan på mig fanns inte nån'stans på min världskarta!
Jag hade överhuvudtaget inte misstänkt något, inte anat eller trott att någon ens skulle komma på tanken att försöka överrumpla mig... idéen fanns bara inte i mitt arkiv - därav chocken över allt detta!:)


Jag måtte ha sett ut som jordens största fågelholk för strutsar i huvudet o ett hakskydd hade varit bra att ha med tanke på att den mest släpa längs med golvet resten av kvällen där...

Helt plötsligt hade jag "alla mot mig"! Blev beordrad o sitta o öppna en massa paket...???
Tony gav igen för gammal ost o fotograferade mig som värsta papparazzifotografen, precis hela tiden! Tack Tony;)


Mitt i allt detta så låg stackars Pia kvar på min massagebänk i bara trosor o BH med enbart ett badlakan som skydd OCH med kameran i näven även hon!!!
Tro 17 att hon inte ville bli masserad just då eftersom hon visste att folk var påväg... hmmm!!! :)

Nåväl...
Jag satt där i soffan med famnen full av paket... och dom skulle visst öppnas i en viss ordning med... ok...
Första paketet var Rosita's Bok... "Dina tankar är ditt liv 1"
Bara den blev jag superglad över - som jag tummat på den var gång jag varit hos Rosita o Manuela... :)))


Sen kom ett paket till, modell större... fattar fortfarande noll o nada kan jag ju tillägga...

(Inom parentes kan jag ju berätta att speciellt prylgalen är jag inte som person o kläder - kvinna till trots, ligger inte högt på intresselistan heller - men en sak har jag verkligen önskat mig länge och det är en digital systemkamera!
Det har varit det enda liksom, sen kan jag leva med att jag kanske inte har "allt" som "alla andra har"... kanske är jag lite onödigt pessimistisk - men jag anser att har man inte råd så får man helt enkelt leva därefter - enorma lån o en massa småkrediter är inte min grej, även om jag visst förstår att man får låna til slut om man ska fixa större projekt - det har ju även vi gjort.
Sen ska jag absolut inte klappa mig själv på axlen o säga att vi aldrig köpt nåt på kredit, för det har vi visst - men dock bara nåt' enstaka då o då.
Så med andra ord... när mannen här går arbetslös så kan jag ju inte påstå att jag kollat efter nån' kamera precis... tvärtom har jag lagt det på hyllan tills vidare, liksom mycket annat utöver det vardagliga...)


Så... kan ni då förstå hur jag kände o vad jag tänkte när jag förstod att det faktiskt var just en digital systemkamera i paketet jag just satt o öppna?!?!?!
Hur hade ni reagerat???
Hur reagerade jag???


Ja jag började ju klart tjuta som en fontän (mmm, tack... ni vet hur glad jag är för att gråta offentligt yes...!!!)! Jag bröt fullständigt ihop - hittade varken ord eller handling för hur jag kände det!
Allt kändes så overkligt... ett behagligt chocktillstånd, kan man kalla det för det???
Nästan så jag börjar gråta igen när jag sitter o skriver om det...
Inte undra på att jag anser att skrivandet läker o bearbetar... det har ofta hjälpt mig genom åren!


Ja sen ska ni ju inte tro att det tog slut där inte... förutom en Nicon D60 18-55 II Kit så tyckte dom visst att jag skulle ha ett Macro objektiv Sigma 70-300 mm... och inte nog med det så fick jag ett grattis kort (som dom hade suttit o gjort mitt framför näsan på mig innan på dan'!) med pengar - som var öronmärkta till en kamerväska som jag själv fick välja ut... PUH!!!


Tror ni jag var matt i hjärnan eftertåt eller?!?

Som grädde på moset så hade syrran min fixat go' smörgåstårta till oss alla! Så vårt s.k scrapbord rensades snabbt bort (där var ju aldrig nån tanke på att där skulle scrappas nåt nämnvärt!) o det dukades fram fint...
T.o.m en "TT" hade Jeanette jagat rätt åt mig... hihi, ligger en gammal story bakom det kan jag ju nämna, men den kan vi ta en annan gång!


Sen kröp det ju fram... en det ena o en det andra... vilket planerande o smusslande det varit... i flera månader innan!!! Situationer ploppade upp o tillfällen då jag verkligen varit som ett UFO o fattat noll - medans nära o kära planerat denna kupp mot mig:)
Beundransvärt måste jag säga!


Återigen - jag hävdar fortfarande att jag inte gillar uppmärksamhet o att vara i centrum, är ingen party-människa nån'stans... men självklart är jag inte otacksam heller, fattas bara!
Vilket arbete folk lagt ner här... allt planerade o smusslande...
att ni bara orkat?!?!

Ja jag vet, jag har tackat bla bla bla.... men det är o förblir en oförglömlig dag för mig!
Ni är verkligen speciella för mig allihop!
Ingen glömd ingen nämnd, men ni vet vilka ni är:)
" Aj lööv jou all!!!"


Kan ju nämna att Pia fick resten av sin massage senare på kvällen... och även syrran min fick en mindre omgång.
Bara hojta till om mer önskas:)

Som sagt - dagen o kvällen fick en annorlunda vändning, men dock en trevlig sådan:)
Fick en härlig skallebank på vägen hem - men antagligen enbart av behagliga skäl... förmodligen spänningarna som släppte:)


Till saken hör att jag har inte många bilder från denna dag att visa alls... kameran hade jag med mig och den nya fick jag - men jag fotade knappt alls... jag tror jag kom av mig fullständigt!!! Så ni får hålla tillgodo med min historia... OM ni orkat läsa den!
Jag och fatta mig kort... det har liksom aldrig existerat;)


Sköt om er alla i hettan... glöm inte o dricka!!!
Lite bilder kommer sen från Bolmsö...

Kramisar!
*S*

"Home sweet home";)

Det är gott o komma hemifrån o glo på lite andra tapeter ibland - men "mitt hem är nog fanken min borg" iallafall, hehe:)
150 myggbett rikare o något illröd på ett få partiella ställen på kroppen, så kom vi hem idag igen! Jag och strandväder hör egentligen inte ihop, men men...

Över 400 bilder med nya kameran blev det oxå (och en del med den gamla med faktiskt!)... så det blir en del o kolla igenom!:)
Ikväll har jag bara precis skummat ingeom en del bloggar, kikat igenom facebook (ja, t.o.m Facebook!!!) och ex antal mail (varav hur mycket som helst är reklam på Viagra o lotterier från andra sidan jordklotet!)!


Självklart fick diverse kvällsblaskor oxå ett snabbt besök från mig, liksom lokaltidningen!
Jo... vi hade TV i stugan yes, men jag var väl inte superflitig med o ha koll på vare sig dagar eller nyheter ärligt talat!
Känns inte helt fel o vara på "avgiftning" från både internet o den yttre världen;)

Nu är den stora frågan hur jag ska göra...??? Om jag ska vara så flitig o backa tillbax o förkovra mig i alla underbara bloggar som fyllts med massor av 'gott o blandat' senaste veckan - eller om jag ska vara så fräck o börja från 'scratch'?! Hmm....
Tja, jag får nog sova på saken tror jag - i min egen säng, utan en stor knottsvärm ovanför mitt huvud!

Jo, jag ser verkligen inte klok ut just nu - ja inte för att jag är presentabel annars heller men... med över 150 "blaffor" som vid detta laget lyser som illröda varningslampor över hela kroppen och på "vitrosabeige" botten (huden alltså - förutom dom få delarna som fått överskott av ultraviolett strålning!)) - då kan man ju verkligen undra vad jag tänkte på INNAN vi körde hemifrån???


Åka till en stuga mitt i skogen nära vatten... där det garanterat finns både mygg o knott???
Ja, vilken människa som helst hade haft myggmedel som nummer ett på sin lista... men inte jag inte! Inte nåt sånt hade jag packat med - inte ens solkräm!?!?
Arma barn!
Hur tänkte jag där månne???
Tänkte jag alls???
Njae, det var nog dåligt med tänkandet där... Som om denna stugan på Bolmsö skulle ligga i en mer annorlunda miljö än våran egen... haha!
Jag menar ; skog o vatten = mygg!!! Yes, exakt!
Hur svårt ska det vara liksom:)
Mao så får jag vackert skylla mig själv!

Det blev till o shoppa myggmedel, bedövningskräm, salubrin, allergitabletter o sololja på apoteket i Ljungby, lite halvakut efter ett par dar... alltid trevligt med en liten spontan dagsutflykt!


Men som sagt... jag återkommer senare med fler bilder o eventuellt fler detaljer som inte har med mina myggbett att göra;)

Kram o 'natti' !

Ett par snabba rader...

... med ett varmt jättetack för gårdagen!!!

Idag är jag "emotionellt bakfull" och det rejält:)

Alla ni inblandade... ja ni vet ju bäst själva vilka ni är... eller som ni alla sa igår; "säg vem som INTE var inblandad!?"... TACK för en oförglömlig dag!!!

Får nog återkomma en annan dag här... :)

Strax ska vi iväg o fira nästa 40-åring - men han fyller frivilligt, till skillnad mot mig... hihi... (fast jag är ju faktiskt fortfarande 39!!! Så det så!!!)

Bamsekram alla....

*S*

Min sista långledighet innan semestern, är slut....

...och denna gången har det hänt massor på min ledighet till skillnad mot annars!
Mest positiva saker tack o lov:)

Det negativa möjligtvis är bl.a att A-kassan informerat oss om att dom har en handläggninstid på ca.11 veckor... (vad gäller mannens ersättning) innan man ser röken av några pengar!
Plus att hon under telefonsamtalets gång upptäckte en liten oklarhet i mannens inskickade papper... nu blev det tillrättat med en gång tack vare att han hade dom i luren - MEN hade han inte ringt så hade dom upptäckt det senare i sommar; skickat tillbax papprena till oss o vi hade fått skriva om det o skicka in dom igen och... så vidare... mer förseningar mao!
Snacka om tunggrott system!!!
Man blir verkligen matt....


Men men... nu vet man vad som gäller... och sen har skattepengarna tydligen kommit in - tack för det!
Som mannen alltid brukar säga - 'vi brukar alltid klara oss med en hårsmån...' och det stämmer bannemig!
Fast det hade varit roligt att få göra nåt' skoj för dom nån'gång - inte bara se dom som en räddning, även om man självklart är tacksam för det!
Det kunde ju varit betydligt värre...

Min massageutbildning är igång... jag har fixat massagebänk - på NETTO, för 600 riksdaler!!!
Det är superbilligt... bärbar och höj o sänkbar... toppen o börja med:)
Jag har även hunnit med en del praktik denna vecka... så intressant o lärorikt!
Min mentor är tuff... kunnig o säker o har en enorm gnista för att lära ut!
Hon älskar verkligen det hon gör... och det märks:)

Det blev inte många sekunders "titta på" för mig, förrän hon satte igång mig - direkt!
Jag hann inte ens med o bli nervös - smart!
Det blev både några ischiasnerver i kläm o en tennisarmbåge som vi skickade dit pepparn' växer... otroligt!
Nu hänger såklart mycket på mig... jag har en del o läsa ikapp - men det ska jag hinna med tanke på min stundande semester. Plus att jag får leta upp frivilliga som jag kan öva på;)
Nån' intresserad???


Jag är ju låååångt ifrån klar, men lite kan jag kanske bjuda på som kan vara till nytta:)

...som sagt, jag känner mig jättepositiv just nu... gladare än på länge... jag kan fortfarande grubbla, jag är o förblir duktig på det... men det händer något iallafall!
'Baby-stepsen' är lite igång... :)

Som någon eller några skrev till mig, man kanske får se till o ändra på vissa saker själv - allt kommer ju inte serverat åt en alla gånger... kruxet är bara att man ska orka o komma loss när man är så nere!

Bara det är en konst för sig själv! Bekymmer lär komma o gå resten av mitt liv, så är det ju... och 40 lär jag ju fylla oavsett vad jag tycker... om man nu tänker på den biten med:)
Det som har varit kan jag ju inte ändra på, men framtiden kan man ju åtminstone försöka styra - även om jag faktiskt tror på att ödet är förutbestämt!
Flummigt? Yes, men livet är oftast flummigt har jag kommit fram till:)

Inte nog med allt detta så bjuder denna sommaren på lite fler nya utmaningar... vi ska prova på det där med o vara familjehem/jourhem! Under en kortare period såklart, men det ska bli roligt... en erfarenhet... kanske nåt' för framtiden det oxå?!

Jag har nog inte nämnt det förut, men det är faktiskt ganska så genomtänkt under en låååång period (år t.o.m) och inget som vi kommit på precis nu, men inget är varken spikat eller bestämt - så då blir detta ett bra sätt o prova det på...

Förresten - har jag berättat att Cash gått o blivit farbror? :)
Japp, det har han iaf... till 2 små tikvalpar:)
Egentligen var det 14 valpar från början, men dessvärre dog dom av blodförgiftning en efter en pga av en infektion hos tiken, men 2 starka små tjejer överlevde iaf och så här ser dom ut just nu...

Sanslöst söta, eller hur? :)

Nixpix, detta får räcka för den här gången... plikten kallar snart:)
Tjingeling!

*S*

Lite cross o annat blaj....

Vad dagarna går fort egentligen... snart är även denna helgen till ända!
Igår följde jag med store sonen på hans motorcross-avslutning... härligt:)
Lerigt, snabbt o ett motorljud som får det att pirra i hela kroppen... 'me like':)
Synd bara att det ska vara en så förbenat dyr sport tyvärr!


Föräldrarna fick oxå prova på efteråt... men där fegade jag ur rejält! Kan inte fatta att jag övningskört på tung MC förr i världen o nu vågar jag knappt sitta på en?!?
Hur blir man egentligen med åren? Skumt det där...


Igår kunde jag även glädja mannen med att jag skulle öva min 'massage-läxa' på honom... jo det gick väl bra, men jisses så tafatt man kände sig helt plötsligt!
Förr masserade man mest på frihand, men nu ska man helt plötsligt planera lite o veta vad man sysslar med o varför... hm! Kändes skumt det med.
Lär nog dröja innan jag vågar massera andra "på riktigt":)


Imorse unnande jag mig en välförtjänt sovmorgon (tyckte jag iaf!), medans mannen o store sonen var upp i arla morgonstund o skulle iväg o fiska... (tossigt eller hur - när man kan köpa torskblock på ICA, fniss!) Men dom kom faktiskt hem med 2 abborrar - lite små, men dock:)
Tur att mannen fixar sånt'... jag o mask alltså... o vatten... o med mitt gyllene tålamod:)
Nee... jag är bättre på annat jag:)

Nåväl, tillbax till verkligheten... hänga tvätt, dammsuga o fixa lite lunch till mini-huliganerna:)
'På gensyn':)


*S*

Sniffat bebis o en massa annat...

Idag har jag sniffat bebis:)
Alltid underbart när ens omgivning förökar jordens befolkning med goa bebbar!
Det är verkligen små mirakel i miniformat...
Sen när man kommer hem o ser store sonens svettiga 39'or i hallen så undrar man så smått om han verkligen varit lika liten en gång i tiden??? :)


Tiden går faktiskt ruskigt fort... när mina två yngel var små, så kändes det som om dom var små i en evighet... små, busiga, trotsiga o superaktiva 24-7, MEN dock alltid mina guldklimpar!!!
Men det kändes ibland som om dom aldrig skulle tona ner sig på något plan... men tänk, dom är riktigt kontrollerbara båda två idag o hyffsat smidiga till och med;)
Nästan så att man tycker att det blev riktigt okej ändå - en skön känsla minst sagt!
Nu är det bara resten kvar... tonåren etc. etc.
Puh:)

Ska försöka köra lite "glad-blogg" här... har varit "depp-blogg" alldeles för länge nu - även om nu läget var som det var... och är lite... Men med mini-steg får man väl plocka fram dom bra sakerna som sker i ens vardag! Försöka bunta ihop dom i en gottepåse helt enkelt:)
Ska bara försöka ha det i åtanke dom dagarna jag dippar... hrm... för dom är inte roliga tyvärr, fy...


Nu har jag fått mitt kursmatrial till massagen... fixat massagebänk idag... ska på lite praktik imorgon (yikes!!!) och ännu mer praktik nästa vecka!
Så visst börjar det röra lite på sig:)
Kan fortfarande inte riktigt fatta att jag faktiskt fått den här chansen... sanslöst toppen:)
Ser verkligen fram emot det!

*S*

Babysteps, babysteps...

Hej alla som nån'gång kikar in här!
Även tack alla som skriver en rad eller flera då o då... det är uppskattat ska ni veta:)
Lite respons ibland är positivt! Inte alltid jag har ork o tid o kommentera hos allt o alla, men då o då... och helst då från hjärtat om det så är i all sin enkelhet:)

Jag har väl inte mindre bekymmer sen sist jag skrev, men förhoppningsvis kanske lite distans o fokus på en del annat.

Mannen har varit på intervju på ett jobb... ja, från Arbetsförmedligen då alltså... vet inte riktigt vad jag ska tycka eller tänka? Är det återigen ett sådant här läge man borde vara glad o tacksam???
Ett jobb han själv aldrig ens hade fastnat för... lågavlönat mm. Så egentligen kan det ju kvitta - för vill dom ha honom, så kan han ju inte tacka nej till det!
Så det är väl bara o gilla läget i så fall.
Det gäller ett bemanningsföretag tydligen... florerar en massa sådana numera verkar det som, speciellt nu när inga andra jobb finns.
Hm... ja, vi får se!

Vad gäller mig själv så ska jag börja läsa... plugga lite... till massör:)
Har ju funderat o funderat o tänkt o malt... det kommer att kosta, men jag får lösa det på nåt' vis... jag vet bara att jag måste göra något för o bryta mitt livsmönster - som numera mest liknar en symaskin som fastnat med undertråden i ett blixtlås!
Många pratar om att man ska tag i sina drömmar o göra slag i saker o ting, annars kanske man ångrar det sen... visst, men hur lätt är det alla gånger!? Handen på hjärtat; hur du än vrider på det så krävs det oftast en del slantar i dom flesta lägen - och den biten är ju långt ifrån självklar för gemene man!
Alla överallt kan ju inte vara högavlönade och alla har inte heller gåvan att spara o förvandla 100-lappar till tusenlappar... fast jag är gärna villig o lära mig; bara nån' hade velat lära ut knepen, hehe;)
Nåväl... 'babysteps' var det nån' som sa... en sak i taget - 'Rom byggdes inte på en dag':)

Att bli massör har florerat från o till i min lilla skalle länge... men hur, var o när?
Iallafall... jag har gått vidare med den biten nu - en hel del tack vare min kära syster o hennes kontakter o nu har jag rotat vidare själv:)

Tack vare att jag jobbar natt och är ledig mycket så har jag möjligheten plus att jag snart har 7 veckors semester... jag hinner läsa... och praktisera:) "Najs indeed!" Sen blir det en del i höst med... spännande till max o jag känner mig taggad till tusen:)
Hoppar jag inte på detta nu så lär jag ju garanterat ångra mig... man kan inte få allt, men en liten liten bit av sin dröm kanske?:)

Som sagt, många bekymmer o grubblerier finns kvar... men det gäller o bryta mönstret... hitta nåt o bryta det med o framförallt få ork att försöka bryta det!
Det är en fruktansvärt jobbig process.
Blir nu inte detta bra... ja, då har jag åtminstone försökt!

Jag ska få mitt matrial den här veckan, sen ska här läsas... !!!
Sen har jag stugvistelsen o se fram emot efter midsommar när jag fyller... dit ska vi åka alla fyra... får sen mannen det där jobbet så lär den veckan vara den enda där vi är tillsammans alla fyra denna sommaren. Men men... det är bara o gilla läget!
Vi får den veckan i så fall o det är ju tur - var nästan beredd på att få åka upp dit själv med killarna ett tag!

Så, så är läget här... vi är iallafall friska.. inga större krämpor att pipa om o det är jag tacksam över, mycket tacksam!

Förresten... min dator är på vilohem för rekreation... ska hämta den i veckan:) Så därför kan jag inte peta med några bilder här... det får bli tomt den här gången!

Nu är jag iaf långledig... få se vad dagarna kommer att fyllas med:)

Sköt om er!
*S*

Fortfarande förvirrad, men lite lite gladare....

Hej kanske man ska säga... ett tag så trodde jag inte alls att jag skulle komma tillbax hit o skriva på väldigt länge till!
Miljoner tankar har bokstavligen korsat min arma skalle på sistone, både på gott ont... helt utpumpad har jag varit o är fortfarande egentligen!
Jag har tänkt o funderat massor dessa dagar... likaså funderat på vad jag vill skriva här egentligen - vad jag vill blotta för andra eller inte... Beundrat dom som faktiskt använder bloggen som en ventil... samtidigt så är jag rädd för o genomsyra den med gnäll, avgrundsvrål o depp!

Tyvärr har mitt inre mestadels bestått av det är jag rädd. Kämpar förtvivlat med o försöka ändra mitt tänk... Hitta positiva trådar... Enkla glada saker i vardagen... Men det är svårt, riktigt svårt! Det hjälper inte att andra i all välmening påminner en om den ena positiva saken efter den andra - när man själv är tyngd av lika många negativa saker:(


Det blir som ett virus som förökar sig i rekordfart! Ju sjukare man blir desto mindre ork har man o kämpa sig tillbax igen.
Jag kan bara inte få min skalle o sluta mala o grubbla, jag är verkligen en expert på det! Borde lägga till det på min meritlista framigenom tror jag, hehe!

Har t.o.m funderat på om jag går igenom nån' slags åldersnoja??? 40-årskris??? Finns det på riktigt??? I princip så har jag levt halva mitt liv och teoretiskt sätt har jag lika länge kvar (såvida ingen släcker luman imorgon typ?!)... och vad har jag åstadkommit fram till nu???
Blir det inte mer än så här???


Mannen o jag har hängt ihop dom senaste 15 åren och visst - vi har fått 2 friska goa killar... vi har villa-volvo-vovve... dom två förstnämnda i sletet o uselt skick, men dock!
Men sen då??? Backar jag bandet så känns det ibland som om vi fortfarande står o stampar på ruta ett fortfarande.... *suck*

Ja jag vet, jag borde vara tacksam - tacksam så in i helvete! Varför är jag inte nöjd då? Varför kan jag inte vakna en enda morgon o känna den känslan i magen av själslig tillfredsställelse?
Nån' som har ett bra svar?

Jag vill inte vara mångmiljonär, jag vill inte ha ett nytt dyrt hus, jag vill inte tillbringa dagarna med o shoppa, jag vill inte köpa en massa märkeskläder... det enda jag vill det är o klara min vardag! Känna mig nöjd o tillfreds - slippa oroa mig för att vi inte ska kunna betala våra räkningar, slippa äta falukorv på längden o tvären ( jaja, det är gott - ibland!), slippa se killarna i sletna skor... jag vill bara att det ska kännas tryggt - att cirklen på nåt vis ska kunna vara sluten. Sådär lagom... fattar någon vad jag svamlar om???



Inget sjukt överflöd, inget frosseri i prylar, inget tävlande med grannar om vem som har minst maskrosor i gräsmattan eller den största uteplatsen... allt det rör mig inte ryggen! Jag vill bara att det ska kännas tryggt o att klumpen i magen ska försvinna!

Mitt hem är egentligen min borg... enkelhet är min linje... jag vill att atmosfären ska alstra värme... fylla mig med positiv energi... vart hittar jag det???
Det känns som om jag gått vilse i min egen kropp... skumt!


Jag blir inte speciellt trevlig o umgås med när jag blir sån' här... vill helst bara gå o gömma mig under en gråsten o stänga av alla mobiler som finns.
Samtidigt sliter det dåliga samvetet i en att man borde höra av sig o till allt o alla, men hur ska jag orka när jag inte ens orkar med mig själv och än mindre förklara vad som är fel???
Inte ens nu vet jag vad som är fel - egentligen!
Vet bara att det känns skit...
Samtidigt är jag ingen "telefon-människa", har aldrig varit... lever inte genom luren alls... jag vet, jag är knäpp, men sån är jag - tyvärr:)


Men missförstå mig rätt - jag uppskattar mina nära o kära givetvis... men jag är bara inte vän med luren... tycker mest den är jobbig ibland - får man lov o tycka det???
Kanske lite av en omedveten fobi???
Känner mig kluven samtidigt... vill inte att folk ska missförstå... svårt o förklara... men lugnet o tystnaden har väl fått en annan betydelse för mig med åldern *asg*!!!
Hundens knorrande, kattens spinnande o fåglens kvittrande ger mig sinnesro... men all tekniskt apparatur... hu!
Återigen... jag är inte som jag ska;)


Jag ser ofta en inre bild av mig själv - ensam i en timmerstuga, långt in i skogen vid en sjö... med ett par hundar o katter, ingen bil, ingen telefon (jo avstängd, hehe...), en laptop möjligtvis som en länk ut... Det är verkligen en ego-bild, en omöjlig sådan och det speciellt idag... men man kan ju önska:) Undras om jag inte varit eremit i mitt förra liv, hehe!


Men jag har bättre stunder o sämre... o dom stunderna försöker jag förvalta väl om möjlighet finnes:) Inte lätt för folk o veta i vilken fas jag är - omöjligt med andra ord:)
Men som sagt, jag har aldrig förnekat att jag är en svår person o komma underfund med... jag går gärna min egen väg även om den inte tilltalar andra - det är väl ändå jag som ska må väl i slutändan? Ego igen... ja kanske?

Jag borde förmodligen köra en rejäl "feng-shui" inombords, men hur? Finns det nån' billig själslig kemtvätt?:) Kanske nån bättre begagnad hjärna på rea nån'stans oxå? En som inte grubblar o maler så hemskt:) En 'glad-hjärna', finns det? :)
Hade varit ruskigt smidigt o bara trycka på en knapp o bli glad igen - helst på heltid:) Vore ganska så gött...


Ja jisses... att detta skulle bli så långt??? Det trodde jag aldrig! Känns som om jag har minst lika mycket till som vill ut... men lite broms får det allt vara.
Frågan är oxå om jag verkligen vill få ut allt här...? Det blev mer än jag planerat ändå... hu!

OM ni mot all förmodan orkat läsa ända hit så kan jag berätta att där har ploppat upp en liten sak som kanske kanske kan leda mig fram till en lite ljusare tillvaro o framtid!
Något som bryter min vardag ganska så rejält och det är minst sagt på tiden!
Alltihopa ligger fortfarande lite i sin linda ännu, men jag tryckte nog på startknappen idag o en liten boll är satt i rullning... :)
Har jag tur - vilket jag hoppas, så kan det förhoppningsvis leda mig fram till lite nya mål o nya vägar i framtiden!

Förhoppningsvis kan jag berätta mera lite längre fram när jag har fått mer substans:)

Tills dess...
var rädda om varann!
*S*

En liten time-out, tack...

Det är lite 'too much' som snurrar runt i min lilla skalle just nu, för många knutor på tankebanorna antar jag! Det dränerar mig totalt på energi just nu känner jag... Plus en del praktiskt som händer denna veckan med - nej, nej... absolut inget märkvärdigt alls, men tillräckligt för att få mig ur fokus bara. Har svårt o få alla mina tankar på pränt just nu med, så därför låter jag bli o tar en 'time-out' istället!
Återkommer när jag kanske ser allt lite klarare - kanske?!?
Inget att bry sig om - bara jag som är komplicerad i själen helt enkelt:)

Adios amigos!

SLBK Skånespecialen i Norrvidinge.... långt!

Tja, titlen kanske inte säger folk så mycket... men bland oss hundnördar så betyder det att vi varit på hundutställning med Cash i helgen - rasspecial med enbart leonbergare;)
Nu hör inte vi till den skaran som reser land o rike runt på utställningar o lär väl inte så göra heller framigenom - såvida det inte är inom rimligt avstånd förståss, men denna gången var det nästan hemma hos hans uppfödare Jenny i Norrvidinge och då kan man ju inte missa det:)
Att vi sen var lediga oxå för en gångs skull gjorde ju saken betydligt enklare med!

På lördag kväll åkte jag först ner själv med Cash på utställningsträning + grillkväll! Efter mycket om och men kom jag till slut dit, skapligt i tid.... (long story - vilket inkluderar stress, fotbollsmatch o glömda nycklar bl.a!).
Eftersom det var tio år sen sista jag ställde ut (första o enda gången med Bonny) så kändes det ganska så angeläget att vara med på träningen:) Skoj var det iaf!
Alltihopa utspelades på "Sloppy Billy's" i Norrvidinge - granne med Jenny's hus:) Ett mycket säreget ställe i vilda western-stuk till 100%, superhäftigt!
Efteråt satt vi i saloonen och åt o drack gott - japp, i en äkta saloon:) Arbetskläderna för personalen där var ganska så given, eller vad tycks?

Dagen efter åkte vi ner allihopa här hemma - inklusive hund såklart:) Vi fick stiga upp tidigt för att vara där lagom i tid... vid halvnio - megatidigt för mig *gäsp*!
121 hundar var anmälda, så det kryllade av 'lejon' denna dag - allt från modell valp till äldre seniorer:) Och yes, jag var nervös... sketanervös... för att Cash skulle flippa ur (?!?) eller plöja nosen i backen i brist på intresse eller ännu värre; att jag skulle snubbla över honom! Allt var nästan lika möjligt:)

(brodern Boogie till hö. i bakgrunden)

Men... allt gick nog bra - t.o.m riktigt bra:) Han uppträdde lugnt o sansat, gick bra utan nån' nos i backen och jag höll mig på benen!
Den holländske domaren fick göra vad han skulle med honom utan problem - jag var meganöjd:)
Men vi var många hundar i 'öppen klass'; 18 stycken! Vi kom inte vidare, så nån' placering blev det inte. Men vad gör det när man har världens goaste hund:)
Det var däremot intressant o läsa kritiken han fick... en hel del som var bra iaf, men sen är han ju som sagt lite "kobent" bl.a hehe... så jag förväntade mig inga mirakel-recensioner trots allt;) Så här skrev dom:

"4½ years - Very good type. Very good head. Good bite. Missing pigmentation in the mouth. Very week pasterns. Good coat, texture & colour. Very week in backhand. Moved well. Good tailcarriage."

Men återigen - jag ville testa... kolla läget... testa Cash osv. Vi gör det säkert igen, fast kanske inte så ofta som många andra entusiastiska utställare:) Men vid bra tillfälle så... :)
Det kan ju skilja massor från domare till domare, så ibland kan det vara kul o jämföra... Flera hade ju ställt även utställningen i Hässleholm i lördax o fått pris, men inget i söndax o vise versa så...

För övrigt hade dom lite extra tävlingar - barn med hund, lika par, lotterier o utlottning av "tunnor" (typ som bingolotto-lådor).Vi vann bl.a en låda med kattmat o kattsand (kanon!) och en utav tunnorna... vad jag skrattade när vi öppnade den o såg innehållet *asg*...

Våran var full med klädvårdsrullar, haha! Vad kan passa bättre till en lejon-ägare?!?
Sen fick alla hundar som inte blev placerade ett tröstpris... så jag valde ett jätte-ben till Cash:)

För övrigt var det enbart kul o bara vandra runt där denna dag... dels o kolla in alla vovvar... alla samma ras, men ändå så olika! Cash fick träffa både sin mamma Estrella (alltid ett kärt återseende) och sin busiga halvsyster Snowie o helsyster Dimma, plus några bröder... ståtlige Roy och snygge Boogie - så superfina båda!

(Roy)

Killarna beskådade såklart western-staden i sig... med sin saloon, sina dö-skallar här o var, sitt 'shit-house' och diverse andra byggnader:)

Inte illa o bo granne med vilda western minsann:)
(ska vi säga som bor granne med en bunke dinsosaurier!?!? *asg*)

Iallafall... en mycket trevlig dag som skingrade tankarna så pass bra att jag avslutade dagen med jordens skallebank på kvällen... *aoch*!!!

*S*