
Jag var så glad i veckan då beskedet kom med posten att store sonen kommit in på Kunskapsskolan till hösten och glad blev jag!
Men ack... så enkelt fick det ju inte vara så klart! Sonen blev minst sagt både förvirrad o smått panikslagen... ! Det värsta är att tiden är knapp o egentligen finns det vare sig tid eller utrymme för att fundera! Bekräftelsen måste vara inne senast tisdag nästa vecka... och besöka skolan hinner vi omöjligt med innan dess! *suck*
Jag har mailat o haft telefonkonatkt med både hans nuvarande fröken o den nya skolan o förvirringen är för stunden total! Sonen vill ju gå där hans kompisar ska gå... och det är ju i den vanliga kommunala skolan givetvis! Längre än så tänker inte han!
Generellt så verkar dom flesta välja det... utom några fåtal som sökt sig till Åstorp (oxå en friskola) och enbart ett par till Hbg.
Vet inte om dom flesta föräldrar tänker på några alternativ överhuvudtaget eller om det helt enkelt beror på ren bekvämlighet - eller ren skär okunskap faktiskt???
Vad vet jag om jag är inne på rätt tankebana alls - egentligen??? Vilket blir bäst för honom?

Han har ju inte det så lätt för sig... och därför tycker jag att skolan i Hbg verkar som klippt o skuren för hans behov - iallafall vad man har kunnat läsa sig till!
Nu har vi bokat in ett besök dit, men inte förrän på torsdag fm!
Vi kommer ju antagligen o tacka JA till platsen - MEN vad i hela fridens namn gör vi om han prompt inte vill börja???
Går det att häva platsen ändå?
Jag har mailat o frågat... kunde inte ringa eftersom det var fredag em - allt har ju gått så himla snabbt!
Hur mycket hänsyn ska jag ta till min egen son? Vem vet bäst - han eller vi?
Jag håller på o bli fullkomligt kollrig iallafall.
Vi har pratat o pratat, men det märks på honom att han helst vill undvika ämnet o stoppa huvudet i sanden o när han sen ploppar upp igen så ska allt vara "som vanligt".
Man drar verkligen fram varenda möjlig positiv sak som kan finnas, men han slår ganska så dövörat till.

Jag menar, dom vänner han har finns ju kvar och nya lär ju tillkomma... men just nu ser han ju inte den möjligheten! Till saken hör att han är inte jordens starkaste personlighet, inte speciellt framåt eller en kille som håller håv! Han tar inte stor plats o nån' ledartyp är han inte...
Men han har ju självklart andra fördelar o tillgångar:)
Fast hade han haft bara lite bättre självförtroende än vad han har så hade nog inte tanken på detta varit så skrämmande för honom som den nu verkar - tror jag iaf!
Saker o ting har ju inte varit lätta för honom genom åren i skolan o det är klart att självförtroendet får sig en törn på vägen. Man peppar o peppar o berömmer, men det räcker inte alltid hela vägen fram. Han märker ju själv sina begränsningar trots allt. Sen att man en miljon gånger talat om för honom att han inte behöver bli bäst eller vara felfri, det räcker antagligen inte heller alla gånger.
Han kommer ju garanterat o klara sig kanon ändå, det tror jag alla gånger:)

Jag hoppas innerligt att vi blir lite klokare i nästa vecka och att han själv oxå får lite mer kött på benen för att själv kunna ta ett rimligt beslut.
Samtidigt är det inte klokt... han ska börja sexan och redan nu ska han behöva välja vart han ska gå och varför! När en annan var liten var det bara o gå vidare, "and that's it!" typ.
Inte nog med allt detta huvudbry så står han i ett vägskäl vad gäller hans innebandy oxå!
En puckad tränare i hans lag gör träningarna o matcherna till en pina mer eller mindre... hur en person som han kan få träna unga killar/barn, är mig mer o mer en gåta?!
Vi har pratat om att byta lag och han har även fått provträna där... men återigen tillstöter jordens dilemma - himla mycket nytt folk och många fler dessutom än i hans gamla lag!
Dom är t.o.m så pass många barn att det inte ens är säkert att han skulle få börja spela där även om han hade varit riktigt sugen!

Men prova får han gärna göra oavsett... men tränarna där verkar mer eller mindre likgiltliga?!? Om det beror på det stora antalet barn eller vad, har vi inte klurat ut ännu?
Brukar man inte försöka ta hand om nykomlingar som kommer till en ny grupp??? Hrm...
Alltså - resulterar det i en kluven kille - igen... han vill vara kvar i sitt gamla lag där han egentligen trivs o känner alla, MEN han vill bli av med tränaren!
Och han vill absolut inte sluta träna, det är liksom inte där skon klämmer.
Så - vad göra??? Hjälp:(
Turerna har varit många o än verkar det inte slut på långa vägar!
*suck*
Det tar verkligen energi o ork att behöva grubbla o fundera o inte komma fram till nåt vettigt, vare sig det gäller skolan eller träningen!
Det tar upp så mycket av min tankeverksamhet att jag nästan förträngt att mannen här hemma snart blir arbetslös - sista april jobbar han sista dan'... sen lär han gå här hemma o skräpa!
Hur ska jag klara det månne??? *ASG*

Nåväl, har ni orkat läsa ända hit så är ni duktiga!!!
Vet inte vad jag löste med detta... men ut kom det iaf...
Tjingeling!
